Skam

Många tjejer vill vara som Noora. Och jag. Jag vill fan också vara som Noora: Skam (2015- )
 
 
I rollerna: Josefine Frida Pettersen, Iman Meskini, Lisa Teige, Tarjei Sandvik Moe, Ulrikke Falch, Marlon Langeland, Ina Svenningdal, Thomas Hayes, Carl Martin Eggebø & Henrik Holm
Skapare & regissör: Julie Andem
Genre: Drama
 
Kortfattad handling
En historia om unga tonåringar och elever på Hartvig Nissens gymnasium i Oslo där vi följer deras bekymmer, skandaler och vardag. Varje säsong berättas från en annan persons synvinkel.
 
Recension
Jag var rätt sen på bollen när det gäller Skam. Men nu har jag plöjt igenom samtliga säsonger på pinsam kort tid. Och bara det bör berätta vad jag tyckte om det.
 
Sanningen är att Skam inte är fantastiskt. Det är inte häpnansväckande. Det är inte det bästa någonsin. Men det är så jävla äkta.
Vad som slog mig direkt var att allt var så väldigt välskrivet redan från start. Samtliga karaktärer ges ett djup man intresserar sig i och i takt med att handlingen utvecklar sig gör karaktärerna det också. Inte bara pga av djupet, men också för att handlingen är så intressant. Ur min kritiska synvinkel borde den inte vara det. Men det är den.
 
För vi känner igen oss. Även om det var ett tag sedan jag själv gick i skolan så känner jag igen mig en hel del. Och det behöver inte vara på pricken som det utspelar sig i serien. Jag t.ex kan inte påstå att jag relaterar speciellt mycket till att falla för en badboy, strula runt på fester eller gömma droger i blomkrukor.
Men har man någon gång varit en tonåring - då kommer man känna igen sig i minst en av alla händelser och moment som serien tar upp.
 
Och vad jag gillar nästan allra mest är att serien inte på något sätt försöker vara klyschig och amerikansk som så många andra tonårsserier är. Det finns liksom inga typiska teen-klyschor som man bara ser på film. Det spelas ingen mesig fiolstämma när karaktärerna äntligen kysser varandra. Och karaktärerna går inte genom livet utan att göra en drös misstag på vägen. Det är superrealistiskt och väl igenomtänkt med en massa reasearch på hur ett tonårsliv EGENTLIGEN är. Utan klyschorna. Det är bara "på riktigt".
 
Mycket berättas. för åskådaren, genom Facebook-chatt, SMS och telefonsamtal. Och detta kan leda till att en karaktär bara sitter och stirrar ned i telefonen i flera minuter. Men vi som publik ser inte bara en människa som stirrar in i en skärm. Nej, vi ser både genom skådespelarens ögon och SMS-texten som visas vad som händer och vad hen tänker och känner. Genom svinbra skådespel och bra berättande kan vi uppfatta ett dussin känslor bara genom tystnad.
 
Och det är mäktigt.
 
Sammanfattning
Skam är den överhypade serien som visade sig ha rätten till att vara hypad.
Jag glodde som sagt igenom alla tre säsonger på pinsam kort tid och hann på den lilla stunden lära känna karaktärerna på ett sätt jag aldrig riktigt varit med om förut. 
Jag tycker inte att det är en fantastisk serie. Men det är en förjävla bra en. En äkta, realistisk, rolig, dramatisk, igenkännande och modig serie som nog nästan varenda en som är eller varit ung kan relatera till.
 
Jag ger "Skam" 8/10 
 
 
Lämna gärna en kommentar!
 
// Nicke
 

Stranger Things

Netflix nails it again: Stranger Things (2016- )
 
 
I rollerna: Winona Ryder, David Harbour, Finn Wolfhard, Millie Bobby Brown, Gaten Matarazzo, Caleb McLaughlin, Natalia Dyer, Charlie Heaton, Cara Buono & Matthew Modine
Skapare: Matt & Ross Duffer
Genre: Drama, Mysterium, Skräck
 
Kortfattad handling
När en ung pojke försvinner måste hans mor, en polischef och hans vänner konfrontera skrämmande krafter för att få honom tillbaka.
 
Recension
Det går bra för Netflix nu. Inte så mycket lycka med originalfilmerna ännu, men efter den ena lyckade TV-serien efter den andra har vi nu det här - Stranger Things. Det bästa Netflix hittills spottat fram.
 
Som taget direkt ur en oskriven Stephen King-bok briljerar serien med lysande suspens och mystik. Det är sant. Om jag inte redan vetat att detta var en sprillans ny serie hade jag varit övertygad om att Stephen King skrivit boken det baserats på och att Steven Spielberg regisserat det. På 80-talet.
Tonen bara skriker 80-tal. Allt från regi, till kostym, till scenografi, till soundtrack - solklart 80-tal. Jag menar, kolla bara textstilen på titeln. 
 
Och i normala fall ska det vara mycket svårt att prångla fram en originell storyidé och samtidigt hylla 80-talets filmjättar. Men inte för Stranger Things. Nej. Nej, här har de lagt ner sig betydligt mer än vanliga 80-tals-throwbacks för att undvika klyschor och annat krafs. 
Storyn är mycket originell och välplanerad. Och mystisk. Ooh, man sitter som fastklistrad och blir mer och hooked för varje minut. 
Och skådespelet är makalöst bra. Välkommen tillbaka, Winona Ryder. Det var ett tag sedan man såg henne i toppform. Men vilket bättre sätt att träda tillbaka in i rampljuset än med en dunder och brak-prestation? Här folk, har vi en garanterad Emmy- och Golden Globe-kandidat. Var så säkra. 
Och David Harbour är med också. En skådespelare jag alltid tyckt inte fått den uppmärksamhet han förtjänat. Men så behöver jag inte tycka längre. Det här är hans bästa prestation hittills och äntligen börjar folk inse vad bra han är. 
 
Något som dock kan vara lite avskräckande för vissa, mig inkluderad, är att huvudpersonerna är barn. Alltså inte tonåringar. Barn. Och man vet ju hur det brukar gå med barn i filmer och serier... Inget vidare, oftast. 
Men jag kan glatt konstatera att det bästa i hela serien är just barnen. There, I said it. 
De tre vännerna till pojken som försvunnit är svinbra.
Och det bästa utav allt - de pratar som barn pratar på riktigt. Vad jag menar med det är att barns dialog oftast ändras i filmer och serier. Dels för att undvika en högre åldersgräns, men också för att stela kostymnissar med grått hår inte tycker att barn ska använda fula ord eller dra vuxnare referenser. Men NEWS FLASH! Barn pratar inte som Barnen i Bullerbyn.
Nu säger jag ju inte att 8-åringar håller låda som Louis C.K. Men de pratar i alla fall som barn gör. Slänger lite småhäftiga referenser till varandra, retas smart och svär lite. Och jag älskar att det visades.
Och det finns en karaktär till. En liten flicka. En lite flicka som ger seriens mest övertygande och klockrena insats. Utan att knappt säga ett ord vann hon över mig efter bara 5 minuter.
 
 
Men jag säger inget mer. Inget spoil. Se för dig själv och du kommer förstå vad jag snackar om.
 
 
Sammanfattning
Ja, Netflix har gjort det igen.
En av de mest spännande och intressanta nya TV-serier på länge.
80-talets Stephen King möter 80-talets Steven Spielberg.
Jag höll recensionen kort och valde att inte gå in på handling. Det är för att jag vill att du ska titta och se för dig själv. Det är värt det.
Om jag bara fick en rekommendation att ge under veckan är "Stranger Things" mitt val. 8 avsnitt av väl spenderad tid. Se det. Du kommer inte ångra dig.
 
 
Ha en fortsatt trevlig dag!
 
// Nicke
 

Game of Thrones - Säsong 6 Avsnitt 2: "Home" (SPOILERS)

Spoiler alert! Har du ännu inte sett 2:a avsnittet ur säsong 6 - LÄS INTE! Mängder av spoilers incoming. You have been warned.
 
 
Som jag tänkt göra med samtliga avsnitt ur säsongen kommer här en kort sammanfattning av avsnittets olika storylines samt mina tankar kring dem.
 
Och missade du min sammanfattning av förra veckans avsnitt hittar du det här:
 
Bran Stark återvänder till serien
Ja, det var längesedan. Sist vi såg Bran var i slutet av säsong 4 när han träffade på den treögda korpen. Och det har hänt en del sedan dess. Han har vuxit upp en del och har nu (efter att ha tränats av treögda korpen) fått bättre koll på sin wargfunktion. 
Efter säsong 5's slut annonserades det att seriens skapare tänkte använda sig av flashbacks. Vi visste inte då hur detta skulle användas i form av berättande. Men jag är ganska säker på att Brans story kommer fokusera mycket på detta. I avsnittet kastas vi tillbaka i tiden till Eddard Starks unga dagar. Och vågar man sätta på sig foliehatten och joina spekulerande fans kan det tänkas att vissa teorier mycket väl kan komma att stämma. *host* R+L=J *host*
Men i alla fall, hur kul som helst att ha Bran, Hodor och Meera tillbaka i serien. Och med Max Von Sydow som nytt friskt tillskott kan jag inte tänka mig att detta blir annat än fantastiskt.
 
Cersei och zombie-mountain
Cersei kämpar fortfarande på med skuld över att ha förlorat ännu ett barn. Men trots sorg i hennes ögon går det inte att undgå blixtar av vrede och hämndlystenhet som ligger och gror. Hennes samtal med Tommen var ytterligare bevis på detta. Och nervige Tommen verkar äntligen ha samlat mod nog att göra någonting åt High Sparrow och allt elände som hänt. Kommer Cersei nu äntligen få sin marionettdocka att kontrollera? Det funkade inte med Joffrey, men Tommen är en helt annat sak.
Och samtidigt som Cersei återfår styrkan blir High Sparrow allt starkare. Dessa sparvar är inte att underskatta och ett krig mellan Lannisters och dessa religiösa dårar är bara ett stenkast bort. 
Och vi måste bara prata om zombie-mountain-Clegane. Om The Mountain var ostoppbar innan creepy Dr. Frankenstein satte klorna i honom - hur är han inte nu? Någon gubbe snackkar skit om Cersei och får sitt huvud intryckt i väggen som om det vore en vattenmelon. Det kommer krävas något alldeles extra för att rå på Hagrid på steroider.
 
Tyrion är badass
Den bästa scenen i avsnittet innehåller självklart vår allas favoritdvärg.
Vis som Tyrion är bevisar han ännu en gång att det inte var en tillfällighet att han var agerande "hand of the king" i säsong 2.
"Dragons don't do well in captivity"
"How do you know this?"
"That's what I do. I drink and I know things."
Tyrion förklarar att drakar är mycket intelligenta varelser som känner igen sina vänner. Så när han trippar ned med sina små ben i drakhålan hade jag inte ett uns av tvivel att han inte skulle ta sig därifrån levande. 
Och drakarna rör inte ett hår på hans huvud. De märker att han inte är att frukta. Och kan mannen som frigav dem från kedjorna komma att forma någon slags vänskap med dessa kreatur? Ingenting är omöjligt i Game of Thrones.
 
Aryas träning får nytt ljus
Sedan hon mördat Meryn Trant utan lov var hon en blind tiggare på gatan. Men inte nu längre.
Efter att Waif slagit henne blodig åter igen får vi äntligen se Jaqen H'ghar. Och hans test för att se om Arya förtjänar en andra chans verkar bita. Jaqen erbjuder henne sin syn tillbaka om hon säger sitt namn. But "a girl has no name."
Detta tror jag är början på Arya's riktiga träning. Man kan säga att hon i stort sett kommer tränas till en Game of Thrones-Jedi. Och jag hyser inga tvivel om att hon kommer att lyckas. Det kan nog ta hela säsongen. Men i slutändan tror jag att vi får se något spektakulärt.
 
Ramsay är nya Joffrey
Vi visste att Ramsay var en vidrig sadist. Det har vi sett många gånger. Men det här hade jag faktiskt inte väntat mig.
Efter att ha spenderat åtskilliga säsonger att försöka göra sin far stolt var det här ett rätt oväntat drag. Han dödar alltså sin far, Roose Bolton samt Walda Bolton och sin nyfödde halvbror. Men det kan inte ha varit ett inpulsdrag heller.
För bakom Ramsay står Harald Karstark och ser inte ett dugg förvånad ut. Så förberedelserna måste ha varit så: "Föder Walda en son måste jag döda min far för att säkerhetsställa min plats". Typ.
Men jag undrar jag, om inte detta är Ramsay's fall. Hans beslut har inte alltd varit helt intelligenta, snarare mer spontana, dumdristiga och impulsiva. Och utan sin fars strategikunskaper är det svårt att förutspå hur bra han kan leda en armé. 
Men en sak är säker - väljer han att marchera mot Castle Black lär vi få ett ansnitt som heter duga.
 
Theon och Sansa
Det hände inte jättemycket här. Men vad det verkar kommer Theon ta färden hemåt.
Och det var en fin scen. Theon som kramar om Sansa och beättar att han skulle ha dött för att hålla henne säker. Scenen är fin på det sättet att han, trots all lång tortyr, börjar hämta sig någorlunda och vill gottgöra allt hemsk han orsakat.
Vad Sansa beträffar, som jag sa i inlägget om förra avsnittet - detta kommer bli en jäkla säsong för henne. Hämnd på Ramsay, Walder Frey och (kanske) Petyr Baelish kommer vara hennes drivkraft säsongen igenom. Och jag är nyfiken på hur och när det kommer att ske. För jag är säker på att det kommer att ske.
 
Euron Greyjoy introduceras
Det var längesedan vi såg något från Greyjoy's. Balon Greyjoy står lustigt nog kvar på exakt samma ställe vi lämnade honom för en herrans massa säsonger sedan - framför öppna spisen.
Men det intressanta är inte huvida spisens är hans favoritställe. Det intressanta är vem han träffar på ute på hängbron - sin lillebror, Euron Greyjoy. 
Jag tänker inte citera allt mumble jumble de diskuterar. Det viktigaste kommer när Balon inser att Euron har kommit för att döda honom (förmodligen för att ta hans plats) och störtar fram med en kniv i näven. Men gaggige Balon är ingen match för Euron.
So, long story short: Balon Greyjoy dör, Euron försvinner ur sikte och Yara Greyjoy måste bli vald för att styra the Ironborn. Och jag gissar att det är här Euron kommer med i spelet. Han och Yara (och Theon?) kommer att vara den här storylinens huvudpersoner.
Jag har egentligen inget mer att tillföra här. Greyjoy's har alltid varit de minst intressanta av serien. Men jag hoppas det kan förändras nu.
 
Castle Black
Antingen scrollade ni ner hit direkt eller också har ni väntat på den här delen av mitt inlägg sedan ni började läsa. Men ja, vi ska prata om vad som hände innanför Castle Black's portar.
Först och främst. Aset Alliser Thorne, skitungen Olly och övriga officierare som deltog i myteriet mot Jon Snow fängslas. Efter att wildlingarna dundrat genom porten och jätten Wun Wun dängt en broder sönder och samman var Alliser och gänget inte så kaxiga längre. Det var skönt att se.
Vad som var ännu skönare att se var samtalet mellan Davos Seaworth och Melisandre.
Trvilande på sin Gud och sina krafter är Melisandre trasig innombords. Och när Davos, som under hela serien varit emot henne, ger henne nytt hopp, då log jag faktiskt. 
 
Det ni vill att jag ska skriva om
Jon Snow ligger död. Han börjar bli blå och ska någonting hända så måste det ske nu. Nu eller aldrig.
Melisandre mumlar ord på främmande språk, klipper hans hår och skägg på ett ritualiskt sätt och flera miljoner tittare världen över håller andan.
Ingenting händer.
Hon mumlar orden igen upprepade gånger. Orden blir klarare och rösten blir starkare och starkare. Men ingenting händer. 
Och när Tormund, Edd, Melisandre och Davos gick ut ur rummet visste jag faktiskt inte vad jag skulle tro. Min hoppfulla fangirl-sida trodde att han skulle vakna upp ögonblickligen. Och min mer skeptiska hjärnhalva tänkte tröttsamt att detta skulle bli ännu en typisk cliffhanger-scen som klipper till eftertexten och dödar vårt hopp ännu en gång.
Men så fort Ghost vände upp huvudet - då visste jag. YES!!!
Jon Snow lever igen.
 
Och vad betyder det här då? Vem vet, but IT'S ON!!!
Och frågorna virvlar. Kommer Jon Snow vakna upp som samma Jon? Har han förändrats? Kommer myteristerna få vad de förtjänar? Svaret får vi förhoppningsvis i nästa avsnitt.
Men detta kommer bli en enorm boost för Melisandres självförtroende och jag tror att hon kommer bli för Jon vad hon var för Stannis. 
 
Sammanfattning
Jösses, de sparar inte på karaktärerna i alla fall. Nog för att det var ett bra sådant, men det kändes dock som ett ganska stressat avsnitt. Men det behövde göras. Uppstarten för nya och igenkommande karaktärer som Greyjoy's och Bran Stark behövde blixtra förbi lite snabbt. För de kommer garanterat få mer tid åt sig i kommande avsnitt.
Men wow, vad ska man säga. Det här avsnittet satte verkligen upp avsnitt 3 med dunder och brak. Jag kan knappt bärga mig tills jag får se vad som händer i Castle Black, hos Bran och med Tyrion och drakarna. 
Men grymt bra avsnitt som vanligt. Men ge oss Petyr Baelish i nästa!
 
Jag ger Avsnitt 2 "Home" 9/10
 
 
Om du har tips, frågor, inputs eller bara vill säga HEJ är du välkommen att lämna en kommentar!
 
Ha en fortsatt trevlig dag!
 
// Nicke