Mitt film- och serieår 2017

 
2017 var ett segt år för film och serier. I alla fall för mig. Jag gick sällan på bio, avstod ofta från att maratontitta på nya serier och kände under flera perioder inte alls för att titta på film. En månadssvacka i våras resulterade i knappt någon film sedd alls.
Men efter sommaren kom jag igång. Då gick resterande månader ut på att se så många filmer jag bara kunde från min ständigt växande "filmer jag äger som jag inte sett än-samling". Och det gick hyfsat.
 
Men trots att jag lagt i stort sett allt krut på att titta på "gamla" filmer lyckades ändå några 2017-ister smyga sig in här och var. Och de tänkte jag nu skriva lite kort om:
 
(utan inbördes ordning)
 
Iron Fist (Säsong 1)
Och vi inleder svagt. Marvel's Iron Fist var ett riktigt jävla magplask. Ett långtråkigt ointressant dravel med töntig dialog och ogenomtänkt story. Det finns ingen minnesvärd skurk, ingen mörk suspens och Finn Jones agerar som om han fått huvudrollen i flingpaketet.
 
Betyg: 3/10
 
 
 
Louis C.K. 2017
Well... this is awkward. Louis' sista special förmodligen. Men så går det när man slänger ut picken framför någons ansikte. Jävla gris. Specialen var rolig, men jävla gris.
 
Betyg: 7/10 
 
 
Pirates of the Caribbean: Dead Men Tell No Tales
När ingen riktigt bryr sig om Pirates of the Caribbean längre ploppade den här fram. Och ja... det visar sig att det fortfarande inte är någon som bryr sig. 
 
Betyg: 5/10 -> Recension av filmen
 
 
Dunkirk
Äntligen lite positivitet på den här listan. För Dunkirk är, enligt mig, årets bästa film.
Verklighetstroget, spännande utav helvete och helt fantastiskt. Christopher Nolan gör det igen.
 
Betyg: 9/0
 
 
Game of Thrones (Säsong 7)
Det var kanske inte den bästa säsongen. Men det är ta mig fan ändå den bästa serien. Inget får mig på sådant bra humör som Game of Thrones. Jag satt gladeligen uppe hela natten i väntan på ett nytt avsnitt även om jag visste att det betydde att jag skulle vara halvdöd på jobbet morgonen efter. 
 
Betyg: 8/10
 
 
Skratta då - en rolig historia om svensk standup
Som aspirerande ståuppkomiker själv var detta såklatrt ett måste.
Sveriges humorelit berättat om branschen då och branschen nu. Mycket roligt och mycket intressant. 
 
Betyg: 7/10
 
 
Narcos (Säsong 3)
Många var skeptiska till en Narcos-fortsättning utan fokus på Pablo Escobar. Det var inte jag. Som ett stort fan av True Crime-serier/filmer/dokumentärer kände jag på mig att det skulle bli minst lika bra ändå. Och det blev det. Nagelbitande spänning, hänshyslös story och svenske Matias Varela i en skinande roll.
 
Betyg: 8/10
 
 
Guardians of the Galaxy Vol. 2
Personligen årets mest överskattade film. Visst, den har sina stunder, men jag tror många fanboyar för mycket och förbiser att storyn är riktigt svag i den här. Ganska tråkig emellanåt och humor som inte flyger. Men cool action och som sagt, den har sina stunder. Men... njaee, besviken.
 
Betyg: 6/10
 
 
The Lost City of Z
Från överskattad till underskattad, för den här var det inte många som såg. 
Fascinerande äventyrsdrama om upptäcktsresande Percival Fawcett. Bra skådespel överlag, framför allt från Robert Pattinson och en intressant utspelande handling. Lite onödigt lång dock. Den hade mått bättre av att vara en kvart kortare.
 
Betyg: 7/10
 
 
John Wick: Chapter 2
John Wick är tillbaka och det tackar vi för, för fan vilken cool action de bjuder på. Problemet är dock att "större inte alltid är bättre". 20 miljoner större budget = coolare action = inte lika mycket krut på story. Så brukar visan låta. Och så även här. Det är riktigt coolt... och riktigt rörigt.
 
 
Betyg: 6/10
 
 
Wonder Woman
Efter Man of Steel, Batman v Superman och Suicide Squad hade jag nästan gett upp hoppet. Så hade Wonder Woman varit värdelös hade jag gett fan i DC för all framtid. Tursamt nog var Wonder Woman skitbra.
Strålande regi från Patti Jenkins. Och jag har svårt att föreställa mig någon annan än Gal Gadot i rollen som Wonder Woman. Hoppet för DC lever.
 
Betyg: 8/10
 
 
Patton Oswalt: Annihilation
Årets standup-special går till Patton Oswalt som sätter upp en föreställning drygt ett år efter sin frus oväntade död. Det är ett tufft ämne, men han fick mig att gapskratta åt något jag egentligen borde tyckt varit jättejobbigt att lyssna på. Men det var bra, det var hjärtskärande. och framför allt - det var roligt. Du hittar specialen på Netflix.
 
Betyg: 9/10
 
 
Helikopterrånet
Rånet vi alla minns från tidningar och nyhetskanaler. Och nu finns en mycket bra ingående dokumentärserie på SVT Play om det spektakulära brottet. 
Visst, man kan läsa sig till mycket i pressarkiv och på wikipedia. Men så mycket info trodde jag inte att jag skulle få från en svensk dokumentär. Det är tokintressant. Rekommenderas!
 
 
 
House of Cards (Säsong 5)
Nu blir det awkward igen. Kevin Spacey's karriär är över. Och med all rätt.
Men det är inte det vi ska snacka om nu. Vi ska snacka om säsong 5 av en serie som inte borde fortsätta. Säsong 1-3 var magiska. Perfekt TV. Men nu börjar det bli löjligt. Och med Spacey's utgång från serien har jag ingen aning om hur de ska kunna fortsätta och avsluta på ett bra sätt. Lika bra att lägga ner skiten.
 
Betyg: 5/10
 
 
Spider-Man: Homecoming
Årets fetaste actionfilm innehåller Spider-Man, Iron Man och ett stycke Michael Keaton. Jag trodde aldrig att jag skulle få se en Spider-Man bättre än Tobey Maguire. Men här är han, Tom Holland i egen hög person.
Klockren action, humor och spänning i vad som plockat tillbaka Spider-Man till superhjälte-eliten.
 
Betyg: 9/10
 
 
Life
Daniel Espimosa ger sig ut i rymden. Enn sci-fi-skräckis som började suspensfullt och sedan spårade ur fullständigt. Lite klyschigt och lite töntigt. Helt ok, men inget jag kommer se igen.
 
Betyg: 6/10
 
 
Star Wars: The Last Jedi
Hypen var enorm. En fortsättning på episka The Force Awakens. Äntligen!!
Och ja, den var bra. Men var den mästerlig? Nope.
Väldigt ihålig story med massa saker att störa sig på. Men här är det jag som fanboyar. Jag erkänner att den inte är jättebra. Men det är Star Wars...
 
Betyg: 7/10
 
 
Kong: Skull Island
Fan vad jag såg fram emot den här. Trailern såg grym ut. Filmen då? Meh.
Sådär. Första halvtimmen är klockren. Men precis som i "Life" så spårar det ur ju längre man kollar. Den funkar som "random mitt-i-natten-film", men faller som "ny grym actionfilm".
 
Betyg: 6/10
 
 
Icarus
Den bästa dokumentären på Netflix just nu heter "Icarus" och handlar om dopingskandalen i Ryssland.
Filmen klockar in på två timmar prick, men det kändes som det var över på 40 minuter. Det är superintressant och så fascinerande att man sugs in och inte kan sluta titta. Min största rekommendation till alla som har Netlix. Grym dokumentär.
 
Betyg: 9/10
 
 
Logan
Hugh Jackman spelar Wolverine för sista gången. Och som han gör det.
Fet rulle som mer är ett actionfyllt drama än en klassisk superhjälterulle. Så här bra har vi aldrig sett Wolverine.
 
Betyg: 7/10
 
 
Wind River
Underskattad film från i år.
Wind River är en superbt skriven suspensfylld thriller som tacklar ett viktigt ämne. Det är sorgligt, det är dramatiskt, det blodigt och det är fantastiskt bra.
 
Betyg: 9/10
 
 
 
Det var få, men det var de jag såg. Som sagt, allt krut lades på äldre filmer, men nu har jag inte så många sådana kvar. Så jag lovar att skärpa mig till nästa år.
 
 
Lämna gärna en kommentar!
 
Ha det!
 
// Nicke
 

Metropolis

Om du någinsin undrat var skaparna bakom t.ex Blade Runner och Star Wars fick sina influenser ifrån: Metropolis (1927)
 
 
I rollerna: Alfred Abel, Gustav Fröhlich, Rudolf Klein-Rogge, Theodor Loos, Fritz Rasp, Heinrich George & Brigitte Helm
Regi: Fritz Lang
Manus: Fritz Lang & Thea von Harbou (bok)
Genre: Drama, Sci-fi, Stumfilm
 
Kortfattad handling
I en futuristisk stad som är skarpt uppdelad mellan arbetarklassen och överklassen blir stadsmästarens son kär i arbetarklassens profet som förutser en frälsares ankomst för att förmedla deras skillnader.
 
Recension
Tysk stumfilm från 1927. Inte trodde jag att den meningen skulle leta sig in i min filmblogg. 
Till att börja med vill jag bara säga att stumfilm absolut inte är för alla. Det krävs en del att sätta sig ner och titta på 150+ minuter svartvit film vars enda ljud är energisk klassisk musik som agerar soundtrack.
För de flesta tror inte att stumfilm är ens grej. Jag trodde inte att det skulle vara min grej. Den här filmen har stått på min hylla och samlat damm i flera år nu och jag har riktigt bävat för dagen jag skulle tvingas genomlida nästan tre timmar stumfilm. Men till sist en dag när jag andå hade ett par timmar att slå ihjäl satte jag mig ner med den. 
Och fyfan - vilken film.
 
Och med "fyfan" menar jag självklart "fyfan vad bra".
 
Det tog inte många minuter innan jag gapade, kliade mig i huvudet och undrade "hur fan har de lyckats med det här?"Fatta, den här filmen är liksom 90 år gammal. Och ändå så lyckas filmskaparen fixa fram en trovärdig framtidsvärld med nästan inga medel alls. 
Bara skalan är imponernade. Att filma detta på ett enkelt sätt och får det att se så mäktigt ut är helt otroligt. Design på hus och byggnadsstrukturer är mycket kreativt framställda och säljer verkligen in en framtidsstad till och med för vår nutidsstandard. 
Och hur de lyckats med specialeffekterna har jag ingen aning om. Futuristisk teknologi borde inte gå att göra så här bra. 
 
Toppen av storyn är ganska enkel. En ur överklassen faller för en i arbetarklassen, typ. I grunden är budskapet dock en tydlig kritik till kapitalismen och det lyser igenom ganska tydligt i hur filmen byggs upp. 
Jag underhölls mestadels trots den långa speltiden, mest för hur häpnansväckande allt såg ut och hur bra skådespelarna kunde visa känslor genom ansiktsuttryck, kroppsspråk och handrörelser. 
Emellanåt blev det dock lite långtråkigt. Det är som sagt stumfilm, så ingen säger någonting och den hektiska klassiska musiken tystnar nästan aldrig eller sänks i volym. Så emellanåt blir det lite som ett ekorrhjul som bara står och stampar på samma ställe och musiken kan ibland kännas lite frustrerande. 
 
Men det är inget snack om att den här filmen var början av den sci-fi vi ser idag. Jag är otroligt imponerad.
 
Sammanfattning
Den här filmen kommer inte vara för alla. Men även om du inte tror att stumfilm är din grej ber jag dig ändå att ge den en chans. Du kanske totalt ändrar uppfattning. Det gjorde jag.
Filmen är otroligt imponerande filmad och trots lite långrandighet ångrar jag inte en sekund jag tog mig till att se den.
 
Jag ger "Metropolis" 8/10
 
 
Har du sett Metropolis? Berätta gärna vad du tyckte om den! Och har du något annat att säga eller en fråga om något får du gärna lämna en kommentar!
 
Följ mig gärna på Instagtam @nickkdaniels
 
Ha en fortsatt trevlig dag!
 
// Nicke
 

Pirates of the Caribbean: Dead Men Tell No Tales

Eller den ruttna titeln "Salazar's Revenge": Pirates of the Caribbean. Dead Men Tell No Tales (2017)
 
 
I rollerna: Johnny Depp, Javier Bardem, Geoffrey Rush, Brenton Thwaites, Kaya Scodelario, Kevin McNally, Golshifteh Farahani & David Wenham
Regi: Joachim Rønning & Espen Sandberg
Manus: Jeff Nathanson & Terry Rossio
Genre: Action, Äventyr, Fantasy
 
Kortfattad handling
Kapten Jack Sparrow söker efter Poseidons treudd.
 
Reecension
"Pirates of the Caribbean: Dead Men Tell No Tales" är den femte installationen i Pirates-serien och kommer ut i en tid där ingen riktigt bryr sig om Pirates of the Caribbean längre. Mig inkluderad.
Jag älskar den första filmen och har en viss nostalgisk inställning till nummer 2 och 3, samtidigt som jag inser att filmerna gradvis blir sämre och sämre. Och Dead Man Tell No Tales är inget direkt undantag.
 
Johnny Depp är tillbaka som vår favorit Jack Sparrow. Typ. Nästan. Inte helt. Det är lite svårt att förklara. Men man skulle kunna säga att "Johnny Depp spelar Jack Sparrow som spelar en parodi på Jack Sparrow".
Man skulle kunna säga att glansdagarna är över. Vi minns honom från första filmen som han som stal varenda scen han var med i. Som var ett fyllo som kläckte lite dumma kommentarer här och där men som samtidigt kunde vara slug, listig och grym på att hantera ett svärd. Han kunde vingla runt i romdimmorna och fortfarande  kunna sätta sin listiga plan i verket.
 
Här... är han bara ett fyllo. Ett fyllo som inte bara kläcker lite dumma kommentarer här och där. Nej. Han kläcker dumma kommentarer hela tiden. Varenda scen med Jack sparrow är som en dålig sitcom som lades ned efter en säsong för att den inte var tillräckligt rolig. 
Inte ens rösten är lik den Jack Sparrow vi minns. Det är lite som att regissörerna bett honom att "behålla sin gamla gnista - fast lite mer Adam Sandler på det".
 
Nyförvärvet är inte heller något att jubla för. Träiga Brenton Twaites är en av de här nya "up-and-comer-skådisarna" som drömmer om sitt stora genombrott. Och vad mig anbelangar var det här mer än mardöm än något annat. Han har någon slags osynlig romans med Kaya Scodelario's karaktär som är astronom och läser sjökorten i stjärnorna eller nån sån skit. Men det är ingen romans man bryr sig om, ännu mindre märker av. De delar inga skratt, inga leenden, inga fina scener. Vad de däremot delar är dåligt skådespel och repliker som till och med skulle vara för klyschiga för en Romeo & Julia-adaption.
 
Något som däremot var riktigt bra var actionscenerna. Jag kan här nu, flera dagar efter biobesöket, spela upp flera bra och minnesvärda actionscener i huvudet. 
Javier Bardem var också väldigt bra som Captain Salazar och är den mest intressanta av karaktärerna. Han ges dock inte lika mycket utrymme som jag hade önskat. Mest eftersom vi är upptagna med att se Jack Sparrow flamsa runt och snubbla på sina skor. Jag satt bara och väntade på att han skulle halka på ett bananskal och att Benny Hill-temat skulle dra igång. 
Förlåt, jag brusar upp, det var ju Salazar jag skrev om. Han var i alla fall jättebra. 
 
Storyn är bättre än i förra filmen, inte lika rörig och med ett mer intressant upplägg. Men eftersom karaktärerna är så fruktansvärt enformiga och tråkiga släpas liksom vad som kunde varit underhållande speltid ner i sanden. 
 
Sammanfattning
Men helt rutten skulle jag inte säga att den är. Det fanns saker jag gillade, absolut. Bra action, kul att se (vissa) karaktärer tillbaka igen och med Salazar som ett bra nytt tillskott.
Men de har gjort med Jack Sparrow vad de gjorde med John McClane i Die Hard 5 - förstört karaktären till något vi som publik inte riktigt bryr oss om längre.
Humorn funkade ibland. Men när den inte gjorde det föll den lika pladask som Bert Karlsson's simhopp från 10:an i Skara Sommarland.
 
Jag ger "Pirates of the Caribbean: Dead Men Tell No Tales" 5/10
 
VÄNTA LITE. TRYCK INTE NER FÖNSTRET ÄN
Om du nu skulle råka gilla filmen eller bara är intresserad - sitt för fan kvar till det yttersta slutet av eftertexterna. Där väntar nämligen en post-credit-scen som förmodligen sätter upp en eventuell uppföljare. You're welcome!
 
 
Ha en fortsatt trevlig dag!
 
// Nicke