Pirates of the Caribbean: Dead Men Tell No Tales

Eller den ruttna titeln "Salazar's Revenge": Pirates of the Caribbean. Dead Men Tell No Tales (2017)
 
 
I rollerna: Johnny Depp, Javier Bardem, Geoffrey Rush, Brenton Thwaites, Kaya Scodelario, Kevin McNally, Golshifteh Farahani & David Wenham
Regi: Joachim Rønning & Espen Sandberg
Manus: Jeff Nathanson & Terry Rossio
Genre: Action, Äventyr, Fantasy
 
Kortfattad handling
Kapten Jack Sparrow söker efter Poseidons treudd.
 
Reecension
"Pirates of the Caribbean: Dead Men Tell No Tales" är den femte installationen i Pirates-serien och kommer ut i en tid där ingen riktigt bryr sig om Pirates of the Caribbean längre. Mig inkluderad.
Jag älskar den första filmen och har en viss nostalgisk inställning till nummer 2 och 3, samtidigt som jag inser att filmerna gradvis blir sämre och sämre. Och Dead Man Tell No Tales är inget direkt undantag.
 
Johnny Depp är tillbaka som vår favorit Jack Sparrow. Typ. Nästan. Inte helt. Det är lite svårt att förklara. Men man skulle kunna säga att "Johnny Depp spelar Jack Sparrow som spelar en parodi på Jack Sparrow".
Man skulle kunna säga att glansdagarna är över. Vi minns honom från första filmen som han som stal varenda scen han var med i. Som var ett fyllo som kläckte lite dumma kommentarer här och där men som samtidigt kunde vara slug, listig och grym på att hantera ett svärd. Han kunde vingla runt i romdimmorna och fortfarande  kunna sätta sin listiga plan i verket.
 
Här... är han bara ett fyllo. Ett fyllo som inte bara kläcker lite dumma kommentarer här och där. Nej. Han kläcker dumma kommentarer hela tiden. Varenda scen med Jack sparrow är som en dålig sitcom som lades ned efter en säsong för att den inte var tillräckligt rolig. 
Inte ens rösten är lik den Jack Sparrow vi minns. Det är lite som att regissörerna bett honom att "behålla sin gamla gnista - fast lite mer Adam Sandler på det".
 
Nyförvärvet är inte heller något att jubla för. Träiga Brenton Twaites är en av de här nya "up-and-comer-skådisarna" som drömmer om sitt stora genombrott. Och vad mig anbelangar var det här mer än mardöm än något annat. Han har någon slags osynlig romans med Kaya Scodelario's karaktär som är astronom och läser sjökorten i stjärnorna eller nån sån skit. Men det är ingen romans man bryr sig om, ännu mindre märker av. De delar inga skratt, inga leenden, inga fina scener. Vad de däremot delar är dåligt skådespel och repliker som till och med skulle vara för klyschiga för en Romeo & Julia-adaption.
 
Något som däremot var riktigt bra var actionscenerna. Jag kan här nu, flera dagar efter biobesöket, spela upp flera bra och minnesvärda actionscener i huvudet. 
Javier Bardem var också väldigt bra som Captain Salazar och är den mest intressanta av karaktärerna. Han ges dock inte lika mycket utrymme som jag hade önskat. Mest eftersom vi är upptagna med att se Jack Sparrow flamsa runt och snubbla på sina skor. Jag satt bara och väntade på att han skulle halka på ett bananskal och att Benny Hill-temat skulle dra igång. 
Förlåt, jag brusar upp, det var ju Salazar jag skrev om. Han var i alla fall jättebra. 
 
Storyn är bättre än i förra filmen, inte lika rörig och med ett mer intressant upplägg. Men eftersom karaktärerna är så fruktansvärt enformiga och tråkiga släpas liksom vad som kunde varit underhållande speltid ner i sanden. 
 
Sammanfattning
Men helt rutten skulle jag inte säga att den är. Det fanns saker jag gillade, absolut. Bra action, kul att se (vissa) karaktärer tillbaka igen och med Salazar som ett bra nytt tillskott.
Men de har gjort med Jack Sparrow vad de gjorde med John McClane i Die Hard 5 - förstört karaktären till något vi som publik inte riktigt bryr oss om längre.
Humorn funkade ibland. Men när den inte gjorde det föll den lika pladask som Bert Karlsson's simhopp från 10:an i Skara Sommarland.
 
Jag ger "Pirates of the Caribbean: Dead Men Tell No Tales" 5/10
 
VÄNTA LITE. TRYCK INTE NER FÖNSTRET ÄN
Om du nu skulle råka gilla filmen eller bara är intresserad - sitt för fan kvar till det yttersta slutet av eftertexterna. Där väntar nämligen en post-credit-scen som förmodligen sätter upp en eventuell uppföljare. You're welcome!
 
 
Ha en fortsatt trevlig dag!
 
// Nicke
 

Skam

Många tjejer vill vara som Noora. Och jag. Jag vill fan också vara som Noora: Skam (2015- )
 
 
I rollerna: Josefine Frida Pettersen, Iman Meskini, Lisa Teige, Tarjei Sandvik Moe, Ulrikke Falch, Marlon Langeland, Ina Svenningdal, Thomas Hayes, Carl Martin Eggebø & Henrik Holm
Skapare & regissör: Julie Andem
Genre: Drama
 
Kortfattad handling
En historia om unga tonåringar och elever på Hartvig Nissens gymnasium i Oslo där vi följer deras bekymmer, skandaler och vardag. Varje säsong berättas från en annan persons synvinkel.
 
Recension
Jag var rätt sen på bollen när det gäller Skam. Men nu har jag plöjt igenom samtliga säsonger på pinsam kort tid. Och bara det bör berätta vad jag tyckte om det.
 
Sanningen är att Skam inte är fantastiskt. Det är inte häpnansväckande. Det är inte det bästa någonsin. Men det är så jävla äkta.
Vad som slog mig direkt var att allt var så väldigt välskrivet redan från start. Samtliga karaktärer ges ett djup man intresserar sig i och i takt med att handlingen utvecklar sig gör karaktärerna det också. Inte bara pga av djupet, men också för att handlingen är så intressant. Ur min kritiska synvinkel borde den inte vara det. Men det är den.
 
För vi känner igen oss. Även om det var ett tag sedan jag själv gick i skolan så känner jag igen mig en hel del. Och det behöver inte vara på pricken som det utspelar sig i serien. Jag t.ex kan inte påstå att jag relaterar speciellt mycket till att falla för en badboy, strula runt på fester eller gömma droger i blomkrukor.
Men har man någon gång varit en tonåring - då kommer man känna igen sig i minst en av alla händelser och moment som serien tar upp.
 
Och vad jag gillar nästan allra mest är att serien inte på något sätt försöker vara klyschig och amerikansk som så många andra tonårsserier är. Det finns liksom inga typiska teen-klyschor som man bara ser på film. Det spelas ingen mesig fiolstämma när karaktärerna äntligen kysser varandra. Och karaktärerna går inte genom livet utan att göra en drös misstag på vägen. Det är superrealistiskt och väl igenomtänkt med en massa reasearch på hur ett tonårsliv EGENTLIGEN är. Utan klyschorna. Det är bara "på riktigt".
 
Mycket berättas. för åskådaren, genom Facebook-chatt, SMS och telefonsamtal. Och detta kan leda till att en karaktär bara sitter och stirrar ned i telefonen i flera minuter. Men vi som publik ser inte bara en människa som stirrar in i en skärm. Nej, vi ser både genom skådespelarens ögon och SMS-texten som visas vad som händer och vad hen tänker och känner. Genom svinbra skådespel och bra berättande kan vi uppfatta ett dussin känslor bara genom tystnad.
 
Och det är mäktigt.
 
Sammanfattning
Skam är den överhypade serien som visade sig ha rätten till att vara hypad.
Jag glodde som sagt igenom alla tre säsonger på pinsam kort tid och hann på den lilla stunden lära känna karaktärerna på ett sätt jag aldrig riktigt varit med om förut. 
Jag tycker inte att det är en fantastisk serie. Men det är en förjävla bra en. En äkta, realistisk, rolig, dramatisk, igenkännande och modig serie som nog nästan varenda en som är eller varit ung kan relatera till.
 
Jag ger "Skam" 8/10 
 
 
Lämna gärna en kommentar!
 
// Nicke
 

De 10 sämsta filmerna 2016

 
Och vad vore en lista med årets bästa filmer utan en lista med de sämsta?
Jag försökte faktiskt verkligen slippa undan så mycket dåligt jag bara kunde under 2016. Ibland vill man bara se en film för att kunna snacka skit om den sen, men det fanns mycket skitfilmer förra året som jag valde att skippa och mer fokusera på sådant man vet kommer vara bra.
Men TROTS DET lyckades jag ändå få ihop en lista med 10 bottenskrap.
 
Och som vanligt vill jag påminna om att detta är min lista och inte din. Skulle du skulle tycka om någon av titlarna på listan så är det grymt. Jag är skitglad att någon kan ha en bra stund med någon av dessa filmer - men det är något som jag verkligen inte kunde. Så bli inte upprörd i kommentarerna om din favorit skulle råka vara med på listan.
 
Men nu så, här kommer listan med de 10 sämsta filmerna 2016, eller som den också kan kallas: 10 filmer jag hatade mer än Suicide Squad:
 
 
10. London Has Fallen
Filmen som bekräftar att större inte alltid är bättre.
- Så sant som det är sagt. En actionfilm som drar in mycket stålar får ALLTID minst en uppföljare, och då med större budget och filmskapare som tror att produktionen måste vara megastor för att publiken inte ska tappa intresset. Fel tänk. Fimen innehåller så mycket meningslösa explosioner att jag kunde svurit på att Michael Bay stått för regin. 
 
 
9. Batman v Superman: Dawn of Justice
Årets feta besvikelse.
- Inte för att jag hade speciellt höga förväntningar till att börja med. Men vad fan, mer än svinlångsamt rullande story, en felplacerad och over the top Jesse Eisenberg och töntig dialog hade jag faktsikt hoppats på. Batman v Superman är hur man inte ska göra en superhjältefilm. Marvel sparkar skiten ur DC just nu. 
 
 
8. Inferno
Filmen om en man med minnesförlust.
- Och efter att själv ha suttit och bevittnat plotthål efter plåtthål uppenbaras trodde jag för ett ögonblick att det var jag själv som hade minnesförlust. Det är ett jäkla flängande hit och dit med en hel del jakt och skottlossningar. Det låter underhållande, jag vet. Men... nej.
 
 
7. The Divergent Series: Allegiant
Filmen som drog in så lite pengar att uppföljaren inte ens kommer komma upp på bio.
- Jotack, jag förstår det. För det är här man slutar bry sig. De andra två filmerna har ändå haft ett visst underhållningsvärde. Här, i tredje, får vi äntligen se vad som egentligen finns bakom den där jädra muren de örjat om i två filmer. Och vad får vi se? Dålig CGI och 2 timmars nonsens.
 
 
6. Special Correspondents
Jag gillar Ricky Gervais. Han är en svinrolig komiker på scen.
- Men han ska nog inte göra filmer. Speciellt inte komedifilmer där han har NOLL KEMI med sin motspelare. För filmen har en kul story. Det kunde faktiskt ha blivit skitroligt. Men man tror inte ett skit på att dessa två herrar är sina karaktärer. Det är bara Ricky Gervais och Eric Bana som cashar in en fet check för dåligt genomfört jobb.
 
 
5. Appetite for Love
Filmen du inte visste fanns.
- Och med all rätt. Jag snubblade över den här på typ TV3 eller nått mitt i natten på en vanlig sketen torsdag. Och av oklara anledningar såg jag klart den. Det är liksom samma love-story man sett 100 gånger innan och man ska verkligen inte förvänta sig mycket av en film gjord för TV. 
Men jag kan inte lämna den utanför listan bara för att den är gjord för TV. För det har gjorts bra TV-filmer på låg budget. Men det här är inte en av dem.
 
 
4. Gods of Egypt
Man vill ju tro att vita skådespelare som spelar egyptiska gudar och inte ens försöker sig på någon typ av dialekt är filmens stora fel.
- Eeeeehmm.. nope. Det är faktiskt bara början på en lång jävla lista av stora fel. 
Man tror inte riktigt att det är sant när man sitter och tittar. Gerard Butler spelar över något fruktansvärt medan Jaime Lannister, stel som en pinne, levererar repliker som en ointresserad 15-åring på mattelektion. 
Storyn är over the top, actionscenerna ser ut som en sån där trailer till ett TV-spel som kommer upp som reklam på Youtube och... man bryr sig helt enkelt inte. Det är svindåligt.
 
 
3. Now You See Me 2
Jag älskade Now You See Me. Jag hade den till och med på min Topp 10-lista 2013.
- Och nu är uppföljaren här. Och... ja. Det är väl sånt som händer när man lämnar regin i händerna på snubben som gjorde Justin Bieber-dokumentären.
Jag stod fan inte ut. Plotten är skrattretande dålig och karaktärerna är skuggan av sättet de underhöll i sin föregångare. Det var så illa att jag började fundera på om jag verkligen gillade den första Now You See Me.
 
 
2. The Do-Over
Adam Sandler. Igen.
- Jag vet inte riktigt varför jag fortsätter tortyren. Varje år lyckas en Adam Sandler-film smyga sig in i hjärnan och befläcka tankarna med att "det kanske äntligen blir en bra film nu". Nope.
Hysteriska skrik-dialoger blandat med Adam Sandlers karaktäristiska bebisröst som får mig att vilja leta upp ett rep och en ranglig pall på stört. Adam Sandler-filmer blir bara värre och värre. Glansdagarna är förbi och hans talang har gått och dött. Jag ger upp nu.
 
 
1. Misconduct
Jag kan bara förutsätta att blackmail har förekommit bakom kulisserna.
- För varför, i hela helvete, skulle kompetenta legender som Al Pacino och Anthony Hopkins annars signa på en sån här megaskitfilm.
Jag vet inte var jag ska börja. Allt är så kasst att det inte är klokt. Skådespelet är svindåligt, regin är katastrofal och handlingen är helt meningslös. Det känns som regissören nöjde sig med bara en tagning per scen och klippte ihop allt hemma i källaren i Windows Movie Maker på en vanlig långsam PC. Jag gissar att du aldrig hört talas om filmen förrän nu. Jag avundas dig.
 
 
Ja, det var det. Jag kommer aldrig se filmerna igen och hoppas att jag avskräckt dig från dem.
 
 
Har du missat min lista på årets topplista hittar du den här: De 10 bästa filmerna 2016
 
Och är du nyfiken på tidigare års sämsta filmer-listor länkar jag dem nedanför:
 
 
 
Lämna gärna en kommentar!
 
// Nicke