Stranger Things

Netflix nails it again: Stranger Things (2016- )
 
 
I rollerna: Winona Ryder, David Harbour, Finn Wolfhard, Millie Bobby Brown, Gaten Matarazzo, Caleb McLaughlin, Natalia Dyer, Charlie Heaton, Cara Buono & Matthew Modine
Skapare: Matt & Ross Duffer
Genre: Drama, Mysterium, Skräck
 
Kortfattad handling
När en ung pojke försvinner måste hans mor, en polischef och hans vänner konfrontera skrämmande krafter för att få honom tillbaka.
 
Recension
Det går bra för Netflix nu. Inte så mycket lycka med originalfilmerna ännu, men efter den ena lyckade TV-serien efter den andra har vi nu det här - Stranger Things. Det bästa Netflix hittills spottat fram.
 
Som taget direkt ur en oskriven Stephen King-bok briljerar serien med lysande suspens och mystik. Det är sant. Om jag inte redan vetat att detta var en sprillans ny serie hade jag varit övertygad om att Stephen King skrivit boken det baserats på och att Steven Spielberg regisserat det. På 80-talet.
Tonen bara skriker 80-tal. Allt från regi, till kostym, till scenografi, till soundtrack - solklart 80-tal. Jag menar, kolla bara textstilen på titeln. 
 
Och i normala fall ska det vara mycket svårt att prångla fram en originell storyidé och samtidigt hylla 80-talets filmjättar. Men inte för Stranger Things. Nej. Nej, här har de lagt ner sig betydligt mer än vanliga 80-tals-throwbacks för att undvika klyschor och annat krafs. 
Storyn är mycket originell och välplanerad. Och mystisk. Ooh, man sitter som fastklistrad och blir mer och hooked för varje minut. 
Och skådespelet är makalöst bra. Välkommen tillbaka, Winona Ryder. Det var ett tag sedan man såg henne i toppform. Men vilket bättre sätt att träda tillbaka in i rampljuset än med en dunder och brak-prestation? Här folk, har vi en garanterad Emmy- och Golden Globe-kandidat. Var så säkra. 
Och David Harbour är med också. En skådespelare jag alltid tyckt inte fått den uppmärksamhet han förtjänat. Men så behöver jag inte tycka längre. Det här är hans bästa prestation hittills och äntligen börjar folk inse vad bra han är. 
 
Något som dock kan vara lite avskräckande för vissa, mig inkluderad, är att huvudpersonerna är barn. Alltså inte tonåringar. Barn. Och man vet ju hur det brukar gå med barn i filmer och serier... Inget vidare, oftast. 
Men jag kan glatt konstatera att det bästa i hela serien är just barnen. There, I said it. 
De tre vännerna till pojken som försvunnit är svinbra.
Och det bästa utav allt - de pratar som barn pratar på riktigt. Vad jag menar med det är att barns dialog oftast ändras i filmer och serier. Dels för att undvika en högre åldersgräns, men också för att stela kostymnissar med grått hår inte tycker att barn ska använda fula ord eller dra vuxnare referenser. Men NEWS FLASH! Barn pratar inte som Barnen i Bullerbyn.
Nu säger jag ju inte att 8-åringar håller låda som Louis C.K. Men de pratar i alla fall som barn gör. Slänger lite småhäftiga referenser till varandra, retas smart och svär lite. Och jag älskar att det visades.
Och det finns en karaktär till. En liten flicka. En lite flicka som ger seriens mest övertygande och klockrena insats. Utan att knappt säga ett ord vann hon över mig efter bara 5 minuter.
 
 
Men jag säger inget mer. Inget spoil. Se för dig själv och du kommer förstå vad jag snackar om.
 
 
Sammanfattning
Ja, Netflix har gjort det igen.
En av de mest spännande och intressanta nya TV-serier på länge.
80-talets Stephen King möter 80-talets Steven Spielberg.
Jag höll recensionen kort och valde att inte gå in på handling. Det är för att jag vill att du ska titta och se för dig själv. Det är värt det.
Om jag bara fick en rekommendation att ge under veckan är "Stranger Things" mitt val. 8 avsnitt av väl spenderad tid. Se det. Du kommer inte ångra dig.
 
 
Ha en fortsatt trevlig dag!
 
// Nicke
 

Sharknado 2: The Second One

Jag såg den första... Så jag kan lika gärna ge mig på den andra: Sharknado 2: The Second One (2014)
 
 
I rollerna: Ian Ziering, Tara Reid, Vivica A. Fox, Mark McGrath, Kari Wuhrer, Courtney Baxter & Dante Palminteri
Regi: Anthony C. Ferrante
Manus: Thunder Levin
Genre: Skräck
 
Kortfattad handling
När en våldsam storm släpper lös en Sharknado i New York City är Fin och April de enda som kan stoppa den.
 
Notis
Här kan du läsa min recension på förra årets Sharknado
 
Recension
Ja, självklart fick 2013's hashtagsuccé en uppföljare redan året efter. Och för er som inte är pålästa så, ja, den handlar om precis vad det låter som. En tornado full med hajar som flyger omkring och äter människor. På land. Där det finns syre. 
 
Och jag visste när jag gick in i den här filmen att de inte försökte göra en bra film. Jag kan acceptera en film som försöker vara så dålig att det blir roligt. Och det är kul att se flygande hajar som käkar folk och hajar som landar på promenerande människor så att blodet bara splashar. Det här skulle kunna vara en film som är så dålig att den blir vansinnigt rolig. MEN:
Filmskaparna gör det stora misstaget att lite halvhjärtat skohorna in en massa onödigt drama mitt i alltihop. 
 - Hallå! Det är inte det vi sitter här för att se! Vem bryr sig om karaktärernas familjeproblem? Vi är bara där för att se flygande hajar som käkar upp folk!
 
Men nejdå, mitt i allt hajmangel och scener som faktiskt är lustiga tvingas vi genomlida konversationer om hur filmhjälten inte kommer överens med sin svåger och hur hans tonårskärlek fortfarande har en crush på honom. 
VI BRYR OSS INTE. BARA VISA HAJARNA. SNÄLLA. 
 
För visst är det kul att se hajar bli spetsade av spjutliknande föremål och sönderhackade av motorsågar, trots att det ser ut som klipp från Playstation 2. Det är underhållande dåligt och dumt men ändå gjort på ett sätt att man bara kan luta sig tillbaka och skratta åt eländet. Eller rättare sagt:
 
"Man KUNDE ha lutat sig tillbaka och skrattat åt eländet!"
 
För det som skulle kunnat vara så dumt och dåligt att det blir kul faller bara platt eftersom allt meningslöst drama blir som någon slags sidohandling som förstör hela upplevelsen. Det blir inte roligt längre. Ju seriösare de försöker göra filmen desto dummare blir den. 
 
Sammanfattning
Sätter du dig för att se Sharknado 2 vet du vad du ger dig in i. Det är hajar. I en tornado. Som käkar människor. På land...
Men bara för att underhölls lite mer av de absurt dumma hajscenerna än vad jag gjorde i förra filmen tänker jag ge filmen ett betyg som den förmodligen inte förtjänar.
För detta är ingen bra film. Det är en dum idé redan från start och all drama som de skohornat in förstör vad som kunde ha varit en komisk upplevelse. 
 
Jag ger "Sharknado 2: The Second One" 1,5/10
 
 
Har du ett förslag på något du skulel vilja se en recension på? Let me know!
 
Ha en fortsatt trevlig dag!
 
// Nicke
 

World War Z

Brad Pitt mot zombies. Intressant: World War Z (2013)
 
 
I rollerna: Brad Pitt, Mireille Enos, Daniella Kertesz, James badge Dale, Ludi Boeken, Fana Mokoena & Peter Capaldi
Regi: Marc Forster
Manus: Matthew Carnahan, Drew Goddard & Damon Lindelof
Genre: Action, Äventyr, Skräck
 
Kortfattad handling
FN-anställde Gerry Lane korsar världen i en kapplöpning mot tiden för att stoppa zombiemassorna som hotar att förstöra hela mänskligheten.
 
Fördelar
Mina förväntningar på filmen var ganska låga. Ända sedan jag såg "Shaun of the Dead" har samtliga zombiefilmer efter det inte riktigt funkat för mig. "Warm Bodies" är den som kommit närmast men jag trodde inte att den här filmen skulle kunna vara bättre.
- Och den var inte bättre. Men den var heller inte dålig.
 
Det här är en cool zombiefilm. Jag skulle inte ranka den lika högt som t.ex "Dawn of the Dead" och "Zombieland", men det var collt. 
Det var coolt att vi fick vara med när hela skiten bryter ut. Paniken på gatorna i början av filmen var skitbra. Om världen någon gång invarderas av zomies är jag ganska säker på att det skulle se ut precis som det gjorde i början av den här filmen. 
 
Brad Pitts karaktär är cool. Vad jag gillade mest med karaktären var att han inte var någon slags supermänniska som ingen zomnie någonsin skulle kunna rå på. Han var en vanlig kille utan superkrafter och det applåderar jag filmen för. Sedan var det även coolt att han för det mesta använde hjärnan för att döda zombies. Han utgick inte ifrån att springa rakt in i högen och krossa deras huvuden med en yxa utan tänkte istället logiskt. 
- Han var ingen panikslagen idiot helt enkelt, och det gillade jag.
 
Och på speciellt ett ställe visar filmen att det inte behövs smattrande kulor för spänning. I en scen mot slutet finner sig tre karaktärer smygande i en korridor för att undvika zombies. 
- Och det är sjukt spännande. De rör sig så tyst att man skulle kunna höra en en nål ta i golvet. Helt klart min favoritdel i filmen.
 
Överlag en bra zombiefilm. Jag hade kul med den.
 
Nackdelar
Under hela filmen har Brad Pitts karaktär en familj. Familjen sitter säkert på ett militärt fartyg medan han ränner runt som en idiot i världen. Och det enda familjen egentligen tillför är att Pitt's karaktär ringer hem till dem ibland för att berätta att han lever.
- Och jag förstår att den finns i filmen för att visa att han har något att kämpa för. Man jag kände ingenting för honom. Jag brydde mig inte om relationen. När han väl var på telefonen kände jag bara: "Lägg på för i helevete!" Ut och döda zombies med dig!".
- Hade familjen inte funnits med hade filmen inte utspelat sig ett dugg annorlunda. Det var bara de där telefonsamtalen som gjorde att de överhuvudtaget var med i bild. 
 
Sedan gillade jag inte upprepningen. Handlingen i filmen är att Brad Pitt ränner runt i världen på rakt efter något form av botmeldel. 
Och när han ränner runt hela världen stannar han aldrig på samma ställe. Så här uspelar det sig:
 
1. Han åker till en stad någonstans i världen, zombies anfaller men han klarar sig oskadd därifrån
2. Han åker till en annan stad någonstans i världen, zombies anfaller men han klarar sig oskadd därifrån.
3. Han hamnar i en till stad någonstans i världen, zombies anfaller men han klarar sig oskadd därifrån.
 
Detta hände om och om igen tills jag slutade bry mig. När han åter igen kom till ännu en ny stad fanns det ingen spänning kvar. Jag visste vad som skulle hända och därför rök spänningen som var uppbyggd från hans logska tänkande. 
Sedan tycker jag det är lite synd att filmen är PG-13. Jag hade gärna önskat mig blod, kaos och nafsande zombies. Det blev lite för lamt för en riktig zombiefilm.
 
Och jag känner att de kunde ha gjort så mycket mer med filmen. Hans sökande efter bot, hans familj och hans karaktär kunde gjorts mycket bättre.
 
Sammanfattning
Men trots allt är dteta en cool zombiefilm. Den når inte upp och slåss med de bästa, men det är helt klart något jag skulle kunna tänka mig att se igen om något år. 
Om du gillar Brad Pitt och zombies tycker jag faktiskt att du ska ge den en chans.
 
Jag ger "World War Z" 7/10
 
 
Har du ett förslag på en film du vill att jag ska recensera? Let me know!
 
Ha en fortsatt trevlig dag!
 
// Nicke