The Age of Adaline

Skulle du vilja vara evigt ung?: The Age of Adaline (2015)
 
 
I rollerna: Blake Lively, Michiel Huisman, Harrison Ford, Kathy Baker, Anthony Ingruber & Ellen Burstyn
Regi: Lee Toland Krieger
Manus: K. Mills Goodloe & Salvador Paskowitz
Genre: Drama, Fantasy, Romantik
 
Kortfattad handling
En ung kvinna, född i början på 20-talet, får evigt liv efter en bilolycka. Efter många ensamma år möter hon en man som komplicerar det eviga livet hon satt sig i ro med.
 
Recension:
När man blivit lite trött på all "Hollywoodiserad" dret, actionfilmer med Jason Statham och superhjältefilm efter superhjältefilm - då kan det vara skönt att se något sånt här. En film som "The Age of Adaline".
 
En enkel kärlekshistoria av ett gäng som utan tvekan vet vad de sysslar med. Samtliga skådespelare är perfekta val till sina karaktärer och levererar som om det var deras egna historia vi får se. 
Filmen är snyggt filmad, visuellt vacker och mycket välskriven. 
 
Och ja, det här är ett romantiskt drama, men inget vanligt sådant. Manuset är smart, djupare än vad man tro och bjuder på mer känsla än vad man vanligtsvis får av en vanlig romansfilm. 
Michiel Huisman's karaktär t.ex, som är det romantiska intresset, är inte skriven som en klyschig orealistisk macho-superduper-drömkille som får allt han pekar på. Nej. Här finns relaterbarhet och djupare grejer.
- Vad jag försöker säga är att man verkligen köper romansen.
 
Filmen är nästan som en tidsresefilm - förutom att ingen reser varken fram eller tillbaka. Adaline lever i över 100 år och ser likadan ut var dag. Fascinerande och underhållande. 
 
Och alla har vi nog funderat över hur det skulle vara att leva för alltid. Och filmen ger oss även där en tankeställare genom briljant manus och bra skådespel:
Skulle man verkligen, verkligen, vilja leva för alltid?
 
Sammanfattning
Detta är en väldigt fin film. Det är alltid kul att bli överraskad. Och det blev jag här.
"The Age of Adaline" är vacker, känslomässig, ledsam och smått komisk. Imponerande prestationer, framför allt från Blake Lively, som ger liv åt vår fascinerande huvudkaraktär och leverar med resten av filmteamet en av de bättre romantiska filmerna på länge.
 
Jag ger "The Age of Adaline" 7,5/10
 
 
Ha en fortsatt trevlig dag!
 
// Nicke
 

The Fault in Our Stars

Ledsam, men otroligt vacker: The Fault in Our Stars (2014)
 
 
I rollerna: Shailene Woodley, Ansel Elgort, Nat Wolff, Laura Dern, Sam Trammell & Willem Dafoe
Regi: Josh Boone
Manus: Scott Neustadter, Michael H. Weber & John Green (bok)
Genre: Drama, Romantik
 
Kortfattad handling
Två tonåringar, som båda har olika typer av cancer, blir kära när de träffas i en cstödgrupp för cancerdrabbade.
 
Notis
Innan jag börjar vill jag nämna att jag inte läst boken. Detta är en recension enbart på filmen.
 
Recension
När Harry Potter och Twilight tog slut hamnade Hollywood i någon slags tonårsfas. Det vill säga, alla böcker som handlar om tonåringar/ungdomar kommer bli en film tillslut. The Hunger Games, Percy Jackson, The Host etc.
De allra flesta floppar totalt eftersom filmskaparen inte kan göra boken rättvisa och istället gör allt till bullshit. 
Så utan att veta någonting om filmen satte jag mig ned för att genomlida ännu en tonårsbullshit med massa kärleksdrabbel och sånt man set 100 gånger innan. Trodde jag. Men jag hade fel.
Det här är en oerhört vacker film. 
 
Vad den här filmen gjorde som skiljer sig från allt annat är att den beter sig på ett verkligt sätt. Den säger "Nej, vi struntar i alla dessa kärleksclichéer och berättar en realistisk historia istället."
Den visar en realistisk historia om två unga människor som måste tampas med hemska saker som skulle kunna hända vem som helst. Den visar hur hemskt livet kan vara och hur de här människorna hanterar dessa situationer. 
 
Och all cred till Shailene Woodley och Ansel Elgort för sina fantastiska rollprestationer.
Man märkte tydligt att de brydde sig om sina karaktärer på riktigt. Det kändes inte som de hade inställningen "Hej, jag är en skådespelare. Titta på mig!" utan mer "Det här är en karaktär jag verkligen bryr mig om". 
På så sätt kände jag av samma känslor som karaktärerna gjorde. När det var glatt log jag. När det var roligt skrattade jag. Och när det var riktigt hemsk, ja, då sipprade det tårar nedför min kind. 
 
Men jag hade vissa problem med filmens tempo. Den är inte mer än två timmar lång...men känns som två och en halv. Trots att dialogerna är superbt skrivna hände det gång på gång att scenerna drog ut på sig varpå jag kom på mig själv med att sitta och fippla med telefonen. Det något långrandiga tempot fick mig att kolla Facebook istället för på TV'n, vilket inte är någonting positivt.
 
Sammanfattning
Men filmen lyckas. Trots mina tempoklagomål lyckas filmen beröra mig starkt. Den är väldigt fin, stundtals humoristisk, hjärtskärande hemsk. Men den är en av de vackraste filmer jag någonsin sett.
Cancer är någonting man hatar. Och jag hatade cancern i filmen. Men samtidigt älskade jag att hata den - eftersom filmen var så fantastisk.
 
Jag ger "The Faul in Our Stars" 8/10
 
 
Har du ett förslag på något du vill se en recension på? Let me know!
 
Ha en fortsatt trevlig dag!
 
// Nicke
 

The Other Woman

Jag satt bara där och tänkte "Varför ser jag den här filmen?": The Other Woman (2014)
 
 
I rollerna: Cameron Diaz, Leslie Mann, Kate Upton, Nikolaj Coster-Waldau, Don Johnson, Taylor Kinney & Nicki Minaj
Regi: Nick Cassavetes
Manus: Melissa Stack
Genre: Komedi, Romantik
 
Kortfattad handling
Efter att ha upptäckt att hennes nya pojkvän är gift möter Carly snart hustrun han förått. Och när en trejde kärleksaffär upptäcks bestämmer sig alla tre för att samarbeta och hämnas på honom.
 
Recension
Ja, vad ska man säga. Jag gör det för er. För att ni ska veta vilken film ni INTE ska se.
"The Other Woman" är så standard hämndfilm det bara kan bli. Så fylld av clichéer och skrattretande förutsägbarheter att man blir lite grinig när man tänker på det.
Cameron Diaz och Leslie Mann hade bra kemi mellan varandra. Samspelet funkade och de är båda bra skådespelerskor. MEN:
 
Jag vet inte om det är regissörens val eller Leslie Mann's egna spinn på karaktären. Men hennes karaktär var så over the top det bara kan bli. Hon var som en seriefigur. Skrek ut allt var hon än gick, betedde sig allmänt dumt och verkligen satte ett ansikte på IQ-badboll. 
Och varför var Kate Upton och Nicki Minaj med i den här filmen? Varör...?
Istället för att fokusera på ett göra en rolig komedi försöker kostymnissarna bakom filmen locka fler tittare. Detta genom att strunta i att ta med skådespelerskor som faktiskt vet vad de sysslar med och istället ha med två icke film-kändisar som inte tillför någonting annat än en stor röv och stora tuttar.
 
Jag skulle inte säga att filmen är horribelt värdelös. Men den är inte ett dugg bra heller. Och inte ett dugg rolig. Det kanske fanns ett ställe jag grymtade fram ett minimalt "heh".
Men emellan alla andra lama skämt kan jag tänka mig att regissören sa:
 
"Ehm, vi har ingenting att göra i den här scenen. Så varför ger vi inte den där killen lite laxeringsmedel så att vi kan filma en 2 minuter lång scen där han sitter och hetsskiter på en offentlig toalett? Kul eller hur?"
 
- Nej, det är inte kul.
 
"Varför inte?"
 
- För att det inte är 1997!
Jag börjar bli så trött på den här typ av humor att jag snart låser in mig och sträcktittar Shaun of the Dead och Den nakna pistolen tills det kommer ut något man faktiskt SKRATTAR ÅT!
 
Sammanfattning
En standard utgångspunk för en komedi är förljande: Var underhållande och var rolig.
Den här filmen var inget av de ovanstående. Fylld av clichéer som vi sett 1000 gånger innan och skämt som kaaaanske hade funkat...om filmen kommit ut för 20 år sedan.
Basically ingenting nytt. Tänk att jag slösade bort en hel kväll på den här skiten.
 
Jag ger "The Other Woman" 3/10
 
 
Har du ett förslag på en film du skulle vilja se en recension på? Let me know!
 
Ha en fortsatt trevlig dag!
 
// Nicke