Mina 10 största guilty pleasures

(null)

Alla har vi de där filmerna vi gillar trots att ingen annan gör det. De där filmerna som vi egentligen vet är skitdåliga. Men för oss är de bra. Och det kan vara av miljoner olika anledningar.
Vi kanske såg dem när vi var barn och känner oss nostalgiskt knutna till dem. Vi kanske såg någonting i dem som ingen annan såg. Vi kanske kunde stänga av hjärnan ett tag och bara njuta av någonting dumt. Eller också var vi aspackade och skrattade åt hur dåligt allt var och älskade dem av den anledningen. Vem vet. Men alla har vi sådana filmer i bagadet. Mig inklusive. 
 
Och jag är en ganska kritisk jävel när det kommer till film. Det krävs mycket för att jag ska kunna stänga av hjärnan. Men det händer. Sällan, absolut. Men det händer.
Så här vill jag presentera 10 filmer som är mina stora guilty pleasures. Detta är filmer jag tycker om av olika anledningar. Allt ifrån nostalgiska barnfilmer till sådana där jag bara lyckats stänga av hjärnan och bara titta - trots att det kanske egentligen är skitdåligt.
 
I bokstavsordning:
 
 
1. Air Force One (1997)
USA:s president tassar obemärkt omkring i ett flygplan på jakt efter sin familj och dödar alla terrorister han ser. Ja, ni hör ju hur dumt det låter. Men jag älskar det.
Det här är ett fall av att jag både kan stänga av hjärnan och att nostalgin tar över. För fan vad dumt det är alltså. Urbota löjlig story och lika töntig dialog som förväntat. Och det slutar självklart precis som man tror att den ska sluta. Ett riktigt YEAH, 'MERICA-slut. Men jag bryr mig inte. Den är vansinnigt underhållande på ett töntigt och dumt sätt.
 
 
2. Asterix & Obelix contre Cesár (1999)
Den första Asterix & Obelix-filmen har funnit sin plats bland mina guilty pleasures. 
Och det är en given plats. För fan vad jag älskade den här som liten. Detta var en ständigt återkommande VHS jag och brorsan valde när det var helg och dags att hyra film. En fransk film som vi självklart såg dubbad till svenska. Och så har det fortsatt än idag. Jag annars av den typen som aldrig kollar dubbat och oftast byter till originalspråk om jag sett något dubbat som liten. Men inte den här. Aldrig i livet.
De svenska rösterna gör sig perfekta och jag skrattar fortfarande av de dåliga skämten och slapstick-humorn. 
 
 
3. Die Another Day (2002)
Det här är en av de sämsta James Bond-filmerna, jag vet. Och jag erkänner detta. Den är inge vidare alltså. Töntig tech, dålig story och ganska stela prestationer överlag. 
Men jag ger den ett pass ändå. Dels för att den har väldigt snygg action som håller hyfsat än idag och dels för att det var den första riktiga actionfilmen jag såg och (typ) fattade handlingen. 
 
4. Ensam Hemma 3 (1997)
Ännu en klassisk VHS-långkörare i mitt bandomshem. Vi såg den säkert 10 gånger per år. För man fattar ju självklart inte som 6-åring att det här är rena förolämpningen mot originalet. Då var det ju jättebra. Nu är den skitdålig. Men fan vad jag kan skratta åt den idag. Komiskt guld. Allt ifrån den konstiga terroriststoryn till ungens karljohansvampfrilla. 
 
 
5. Jason X (2001)
Fredag den 13:e. I framtiden. I rymden. Va?
Ja, det är sant. Mördarmaskinen Jason Voorhees fryses ner och vaknar upp på nån jävla rymdstation i framtiden och börjar knalla runt och mörda folk. Den här finns på riktigt. Någon skrev den.
På ett sätt är det det bästa jag någonsin sett. För här kan vi snacka SÅ JÄVLA MEGASKIDÅLIGT att det är fantastiskt.
 
 
6. Kindergarten Cop (1990)
- It's not a toomah!
Bästa repliken någonsin. Och det var här någonstans Arnie bestämde sig för att testa att konvertera från action till komedi. Och det gick väl sådär. 90% av alla komedier han har gjort kan man bunta ihop och använda som dasspapper. Men inte den här guldklimpen. Arnold går undercover på en förskola... och ja, filmen är lika töntig som man den låter. Men jag kan quota den tills min familj smockar till mig. För jag erkänner mig fäst vid denna skitfilm.
 
 
7. Resident Evil (2002- )
Jag fuskar lite och räknar med hela franchisen. 
Men här känns det som jag är relativt ensam. För jag håller inte alls med om allt hat Resident Evil får. Mycket beror säkert på att jag inte kan ett skit om spelen de är baserade på. Jag har aldrig spelat det och kommer aldrig göra. Så jag kan absolut sätta mig ner och maratona Resident Evil-franchisen utan problem. Men jag är ingen idiot, jag fattar att det är dåligt. Det är jättedåligt faktiskt. Men det här är vad jag kallar typiska popcornfilmer. Jag stänger av hjärnan och bara tittar. Och det går fint.
 
 
8. Scooby-Doo (2002)
Det är dumt, det är fult och på många sätt är det ett hån mot tecknade serien. Men bryr jag mig? Nej. Jag älskar den här smörjan. 
För ännu en gång, barn är idioter. Och det gällde tydligen mig också. För fattar man inte att en film är dålig förrän man är vuxen är det för sent. För nu fattar man ju att storyn är kass och att SGI-Scooby-Doo ser lika trovädig ut som Roger Rabbit. Men det är för sent. Jag fastnade för längesedan.
 
 
9. The Lone Ranger (2013)
Här kommer ett lite udda val.
För den här är ju hyfsat ny. Här spelar ju knappast nostalgi spratt med hjärnan. Nej, det är faktiskt så att jag faktiskt gillade den när jag först såg den. Jag tyckte det var en underhållande action helt enkelt. 
Det är först i efterhand jag fattar varför så många hatade den. Jag kan t.om hålla med. Men jag kan inte heller blunda för att jag fortfarande gillar det jag ser. Jag är väl konstig då kanske.
 
 
10. Without a Paddle (2004)
Ännu en jag såg i vuxen ålder. Men den här är svår att förklara.
För den är inte bra. Den är inte rolig. Den är inte spännande. Den är vad jag i normala fall skulle kalla en riktigt rutten äventyrsfilm. Men jag vet fan inte vad det är, men någonting gjorde att jag fastnade. Är det Seth Greens funnybone eller den bisarra storyn? Jag har ingen aning. Men här är den likt förbannat på bland mina stora guily pleasures. Och där förblir den.
 
 
 
Hoppas det var kul läsning. Låt mig gärna veta om du har någon guilty pleasure-film du vill dela med dig av. Och har du en fråga eller något annat att säga, tveka inte att lämna en kommentar i boxen nedan!
 
 
Följ mig gärna på Instagram: @nickkdaniels
 
 
Ha en fortsatt trevlig dag!
 
// Nicke
 

De 10 bästa filmerna 2016

 
Nu är det dags igen. Ett helt år har snart passerat förbi vilket betyder att det är dags att kora de 10 bästa filmerna från året som gått.
Och som vanligt så har jag INTE sett allt. Det har garanterat kommit ut filmer under året som kanske borde ha en plats här - men jag har alltså inte sett dem än. Jag har till exempel inte sett varken Rogue One, Arrival eller Doctor Strange.
Och KOM IHÅG! Det här är MIN topplista. Inte DIN. Så bli inte upprörd om inte DIN favorit finns med bland mina val. 
 
Listan kommer även bara innehålla filmer som kom ut under 2016. Så filmer som t.ex "The Revenant" som inte hade preimär i Sverige förrän i år kommer inte finnas med på listan eftersom den tekniskt sett är från 2015.
 
Och innan själva listan vill jag bara nämna ett par som precis lämnades utanför:
 
Värda att nämna:
• Star Trek Beyond
• Swiss Army Man
 
Men nu över till årets topplista:
 
-----------------------------------
 
10. Eddie the Eagle
Världen älskar underdogs.
- Och Eddie the Eagle är THE underdog av alla underdogs. En feelgood-rulle av mästerklass där historien nästan är för bra för att vara sann. Trots att det är just det den är - sann. 
Filmen är fylld av humor och inte alls för klyschiga må-bra-stunder och har förtjänat en plats på denna lista.
 
 
9. 10 Cloverfield Lane
J.J. Abrams gör det igen.
- Och som han gör det. Nagelbitande spänning i klaustrofobisk miljö, mycket välskrivet mysterium och en otroligt creepy John Goodman. 
10 Cloverfield Lane skippar sin föregångares världskatastrof- och found-footage-stil och driver istället upp suspensen med bitvis stillsamt kameraarbete och isande soundtrack. Du kommer sitta som på nålar.
 
 
8. Me Before You
Gillar du romanser men är trött på klyschiga draman där man kan lista ut handlingen efter fem minuter?
- Då är det här något för dig. En väldigt fin historia som är överrskande oförutsägbar. Emilia Clarke visar att hon kan så mycket mer än att vara en Targaryen och bär filmen framåt - och uppåt - på ett lysande sätt.
Humorn är lite smått goofy, men det funkar för karaktärernas personligheter. 
 
 
7. Fantastic Beasts and Where to Find Them
Mitt Harry Potter-hjärta dunkade.
- Att få uppleva J.K. Rowlings underbara värld igen var obeskrivligt. Trollkarlar, häxor, varelser, mystik och magi utan dess like. Igen! Och att storyn utspelade sig i USA fungerade förvånansvärt bra. 
Eddie Redmayne lyser i sin roll och har bra kemi med sina bikaraktärer. Jag ser så fram emot uppföljaren.
 
 
6. Eye in the Sky
Årets överraskning?
- Ja, den platsen går till Eye in the Sky. En film som flög under folks radar och som t.om jag skulle missat om inte det varit för Alan Rickman (R.I.P.).
Detta var en redig nagelbitare. Jag satt med öppen mun och med röven halvt i luften och vevade mer armarna under filmens klimax. Och än mer imponerande är att vi i stort sett följer hela filmen från diverse kontrollrum och genom telefonsamtal. Och att kunda framhäva en sådan spänning genom det är varför Eye in the Sky har en plats på min lista.
 
 
5. The Nice Guys
Jag trodde inte sådana här filmer gjordes längre.
- En old school detektiv-rulle med både fantastisk action och humor. Och en (typ) buddy-cop-film utan en skrikig Kevin Hart är ju alltid ett plus. 
Ryan Gosling är svinrolig och gör en av sina bästa prestationer. Jag skrattade som fan under hela filmen. 
 
 
4. Hell or High Water
Här snackar vi bra manus. 
- Ännu en film som flög under mångas radar, tyvärr. En film om två bröder i en enkel story men med ooooh, så bra manus. 
Jag gillar Chris Pine som Kirk i Star Trek, men här är filmen där han verkligen visar vad han går för. Filmen har svinbra skrivna karaktärer, är snyggt filmad och har ett gött soundtrack. Och Jeff Bridges stjäl varenda scen han är med i.
 
 
3. Captain America: Civil War
En topp 10 utan Civil War?
- Skulle inte tro det. Inte bara är Captain America-serien mina favoriter i MCU. Civil War lyckas till och med överta Winter Soldier, som VAR min MCU-favorit. 
Man finner sig byta sida hela tiden och inser att både Captain America och Iron Man har väldigt relevanta anledningar till varderas handlingar. Och filmen har de coolaste actionscenerna jag sett på mycket länge. Och jag kan inte tro det - men Tom Holland som Spider-Man stal showen. Totalt. En given plats högt upp på listan var stensäker.
 
 
2. Zootopia
Förmodligen en överraskning för många...
- Och en överraskning för mig... Men jag insåg snabbt att detta för mig var Disneys bästa film sedan 2010's Tangled. 
Underbart rolig med humor för både barn och vuxna, en fin och underhållande story, självklart snygg animation och ett väldigt snyggt och berörande djup. 
Den var rolig, smart och jag brydde mig verkligen om karaktärerna. Toppbetyg!
 
Men... en var lite bättre:
 
 
1. Deadpool
"Superhjältefilmen" jag alltid velat se. 
- Och redan efter tio sekunder (!) skrattade jag. Filmen inleder med humor i TEXTFORM. Redan då visste jag att det skulle behövas något alldeles extra för att rubba den här. Och inget kom i närheten. 
Ryan Reynolds föddes till att spela Deadpool. Det måste vara så. Han var perfekt. 
För att tillhöra superhjälte-genren är filmen fruktansvärt våldsam, men på ett fantastiskt roligt sätt. Jag älskar när filmskapare tar risker. Det gjorde de med Deadpool - och det visade sig vara det bästa de kunde ha gjort. 
En given förstaplats. Har du inte sett Deadpool än? Vad fan läser du fortfarande för då? Iväg och se den!
 
 
Det var min topplista. Och eftersom detta är "de 10 bästa" kommer det självklart en lista med "de 10 sämsta" också. Håll ögonen öppna för den!
 
Och är du nyfiken på topplistor från tidigare år länkar jag dem här nedanför:
 
 
Vilka filmer var dina favoriter från året? Eller har du ett tips på en film jag bör kolla upp? Lämna gärna en kommentar i boxen nedanför!
 
Ha en fortsatt trevlig dag!
 
// Nicke
 

Stranger Things

Netflix nails it again: Stranger Things (2016- )
 
 
I rollerna: Winona Ryder, David Harbour, Finn Wolfhard, Millie Bobby Brown, Gaten Matarazzo, Caleb McLaughlin, Natalia Dyer, Charlie Heaton, Cara Buono & Matthew Modine
Skapare: Matt & Ross Duffer
Genre: Drama, Mysterium, Skräck
 
Kortfattad handling
När en ung pojke försvinner måste hans mor, en polischef och hans vänner konfrontera skrämmande krafter för att få honom tillbaka.
 
Recension
Det går bra för Netflix nu. Inte så mycket lycka med originalfilmerna ännu, men efter den ena lyckade TV-serien efter den andra har vi nu det här - Stranger Things. Det bästa Netflix hittills spottat fram.
 
Som taget direkt ur en oskriven Stephen King-bok briljerar serien med lysande suspens och mystik. Det är sant. Om jag inte redan vetat att detta var en sprillans ny serie hade jag varit övertygad om att Stephen King skrivit boken det baserats på och att Steven Spielberg regisserat det. På 80-talet.
Tonen bara skriker 80-tal. Allt från regi, till kostym, till scenografi, till soundtrack - solklart 80-tal. Jag menar, kolla bara textstilen på titeln. 
 
Och i normala fall ska det vara mycket svårt att prångla fram en originell storyidé och samtidigt hylla 80-talets filmjättar. Men inte för Stranger Things. Nej. Nej, här har de lagt ner sig betydligt mer än vanliga 80-tals-throwbacks för att undvika klyschor och annat krafs. 
Storyn är mycket originell och välplanerad. Och mystisk. Ooh, man sitter som fastklistrad och blir mer och hooked för varje minut. 
Och skådespelet är makalöst bra. Välkommen tillbaka, Winona Ryder. Det var ett tag sedan man såg henne i toppform. Men vilket bättre sätt att träda tillbaka in i rampljuset än med en dunder och brak-prestation? Här folk, har vi en garanterad Emmy- och Golden Globe-kandidat. Var så säkra. 
Och David Harbour är med också. En skådespelare jag alltid tyckt inte fått den uppmärksamhet han förtjänat. Men så behöver jag inte tycka längre. Det här är hans bästa prestation hittills och äntligen börjar folk inse vad bra han är. 
 
Något som dock kan vara lite avskräckande för vissa, mig inkluderad, är att huvudpersonerna är barn. Alltså inte tonåringar. Barn. Och man vet ju hur det brukar gå med barn i filmer och serier... Inget vidare, oftast. 
Men jag kan glatt konstatera att det bästa i hela serien är just barnen. There, I said it. 
De tre vännerna till pojken som försvunnit är svinbra.
Och det bästa utav allt - de pratar som barn pratar på riktigt. Vad jag menar med det är att barns dialog oftast ändras i filmer och serier. Dels för att undvika en högre åldersgräns, men också för att stela kostymnissar med grått hår inte tycker att barn ska använda fula ord eller dra vuxnare referenser. Men NEWS FLASH! Barn pratar inte som Barnen i Bullerbyn.
Nu säger jag ju inte att 8-åringar håller låda som Louis C.K. Men de pratar i alla fall som barn gör. Slänger lite småhäftiga referenser till varandra, retas smart och svär lite. Och jag älskar att det visades.
Och det finns en karaktär till. En liten flicka. En lite flicka som ger seriens mest övertygande och klockrena insats. Utan att knappt säga ett ord vann hon över mig efter bara 5 minuter.
 
 
Men jag säger inget mer. Inget spoil. Se för dig själv och du kommer förstå vad jag snackar om.
 
 
Sammanfattning
Ja, Netflix har gjort det igen.
En av de mest spännande och intressanta nya TV-serier på länge.
80-talets Stephen King möter 80-talets Steven Spielberg.
Jag höll recensionen kort och valde att inte gå in på handling. Det är för att jag vill att du ska titta och se för dig själv. Det är värt det.
Om jag bara fick en rekommendation att ge under veckan är "Stranger Things" mitt val. 8 avsnitt av väl spenderad tid. Se det. Du kommer inte ångra dig.
 
 
Ha en fortsatt trevlig dag!
 
// Nicke