Pirates of the Caribbean: Dead Men Tell No Tales

Eller den ruttna titeln "Salazar's Revenge": Pirates of the Caribbean. Dead Men Tell No Tales (2017)
 
 
I rollerna: Johnny Depp, Javier Bardem, Geoffrey Rush, Brenton Thwaites, Kaya Scodelario, Kevin McNally, Golshifteh Farahani & David Wenham
Regi: Joachim Rønning & Espen Sandberg
Manus: Jeff Nathanson & Terry Rossio
Genre: Action, Äventyr, Fantasy
 
Kortfattad handling
Kapten Jack Sparrow söker efter Poseidons treudd.
 
Reecension
"Pirates of the Caribbean: Dead Men Tell No Tales" är den femte installationen i Pirates-serien och kommer ut i en tid där ingen riktigt bryr sig om Pirates of the Caribbean längre. Mig inkluderad.
Jag älskar den första filmen och har en viss nostalgisk inställning till nummer 2 och 3, samtidigt som jag inser att filmerna gradvis blir sämre och sämre. Och Dead Man Tell No Tales är inget direkt undantag.
 
Johnny Depp är tillbaka som vår favorit Jack Sparrow. Typ. Nästan. Inte helt. Det är lite svårt att förklara. Men man skulle kunna säga att "Johnny Depp spelar Jack Sparrow som spelar en parodi på Jack Sparrow".
Man skulle kunna säga att glansdagarna är över. Vi minns honom från första filmen som han som stal varenda scen han var med i. Som var ett fyllo som kläckte lite dumma kommentarer här och där men som samtidigt kunde vara slug, listig och grym på att hantera ett svärd. Han kunde vingla runt i romdimmorna och fortfarande  kunna sätta sin listiga plan i verket.
 
Här... är han bara ett fyllo. Ett fyllo som inte bara kläcker lite dumma kommentarer här och där. Nej. Han kläcker dumma kommentarer hela tiden. Varenda scen med Jack sparrow är som en dålig sitcom som lades ned efter en säsong för att den inte var tillräckligt rolig. 
Inte ens rösten är lik den Jack Sparrow vi minns. Det är lite som att regissörerna bett honom att "behålla sin gamla gnista - fast lite mer Adam Sandler på det".
 
Nyförvärvet är inte heller något att jubla för. Träiga Brenton Twaites är en av de här nya "up-and-comer-skådisarna" som drömmer om sitt stora genombrott. Och vad mig anbelangar var det här mer än mardöm än något annat. Han har någon slags osynlig romans med Kaya Scodelario's karaktär som är astronom och läser sjökorten i stjärnorna eller nån sån skit. Men det är ingen romans man bryr sig om, ännu mindre märker av. De delar inga skratt, inga leenden, inga fina scener. Vad de däremot delar är dåligt skådespel och repliker som till och med skulle vara för klyschiga för en Romeo & Julia-adaption.
 
Något som däremot var riktigt bra var actionscenerna. Jag kan här nu, flera dagar efter biobesöket, spela upp flera bra och minnesvärda actionscener i huvudet. 
Javier Bardem var också väldigt bra som Captain Salazar och är den mest intressanta av karaktärerna. Han ges dock inte lika mycket utrymme som jag hade önskat. Mest eftersom vi är upptagna med att se Jack Sparrow flamsa runt och snubbla på sina skor. Jag satt bara och väntade på att han skulle halka på ett bananskal och att Benny Hill-temat skulle dra igång. 
Förlåt, jag brusar upp, det var ju Salazar jag skrev om. Han var i alla fall jättebra. 
 
Storyn är bättre än i förra filmen, inte lika rörig och med ett mer intressant upplägg. Men eftersom karaktärerna är så fruktansvärt enformiga och tråkiga släpas liksom vad som kunde varit underhållande speltid ner i sanden. 
 
Sammanfattning
Men helt rutten skulle jag inte säga att den är. Det fanns saker jag gillade, absolut. Bra action, kul att se (vissa) karaktärer tillbaka igen och med Salazar som ett bra nytt tillskott.
Men de har gjort med Jack Sparrow vad de gjorde med John McClane i Die Hard 5 - förstört karaktären till något vi som publik inte riktigt bryr oss om längre.
Humorn funkade ibland. Men när den inte gjorde det föll den lika pladask som Bert Karlsson's simhopp från 10:an i Skara Sommarland.
 
Jag ger "Pirates of the Caribbean: Dead Men Tell No Tales" 5/10
 
VÄNTA LITE. TRYCK INTE NER FÖNSTRET ÄN
Om du nu skulle råka gilla filmen eller bara är intresserad - sitt för fan kvar till det yttersta slutet av eftertexterna. Där väntar nämligen en post-credit-scen som förmodligen sätter upp en eventuell uppföljare. You're welcome!
 
 
Ha en fortsatt trevlig dag!
 
// Nicke
 

Fantastic Beasts and Where to Find Them

Tillbaka till J.K. Rowlings underbara värld: Fantastic Beasts and Where to Find Them (2016)
 
 
I rollerna: Eddie Redmayne, Katherine Waterston, Alison Sudol, Dan Fogler, Ezra Miller, Jon Voight & Colin Farrell
Regi: David Yates
Manus: J.K. Rowling
Genre: Fantasy, Äventyr
 
Kortfattad handling
Författaren Newt Scamanders äventyr i New York's hemliga gemenskap av häxor och trollkarlar. Utspelar sig 70 år innan Harry potter läser sin bok "Fantastic Beasts and Where to Find Them" i skolan.
 
Recension
Äntligen. Som man har längtat. Efter många års väntan kastas vi ännu en gång in i J.K. Rowlings underbara värld. Magi så långt ögat når. 
Om ni inte visste det så är jag ett riktigt megafan av Harry Potter. Jag har läst alla böcker många gånger och sett filmerna säkert 17 gånger vardera och skulle helt klart halla mig en Harry Potter-know-it-all. Slå mig i ett Harry Potter-quiz om du kan... 
 
Det enda som orade mig lite innan var att man kanske inte skulle kunna relatera lika mycket till filmen eftersom karaktärerna vi älskar inte är med här. Men äsch, jag var allt orolig helt i onödan. För att ännu en gång få sitta i biosalongen och mötas av underliga varelser, trollstavar, trollformler och hela tjottaballongen - det var fantastiskt. 
Och filmens handling är bra. Det märks dock att detta är en film som mest är här för att "sätta upp" kommande filmer. Detta var, precis som den första HP-filmen, en filmseries början. Mycket introduktioner och sådant. Vad jag däremot gillade med det var att filmen förutsätter att man sett Harry Potter-filmerna innan. Vi slipper får reda på trollkarlsvärldens historia, backstory osv och slungas istället rakt in i handlingen. 
 
Filmens regi, effekter och kameraarbete är ljuvligt. Allt från svepande kamera till visuella nytänkande effekter. Davis Yates (som stod för regin till de 4 senaste HP-filmerna) är helt klart rätt man för jobbet. 
Känslan har de också fått till. Inte bara kanslan av trollkarlsvärlden. Även känslan 1920's New York. Mycket trovärdigt. 
Och alla skådespelare gör ett bra jobb. Framför allt Eddie Redmayne. Jag köpte honom som Newt Scamander redan efter första repliken. Och välkommen tillbaka till rampljuset, Dan Fogler. Jag har alltid sett honom som en väldigt underskattad skådespelare. Kul att han får glänsa lite igen. 
 
Jag måste bara varna er lite också. Gå inte in i filmen i tron av att få se en cameo of Dumbledore eller referenser till personen Harry Potter. För det kommer inte hända. Detta är varken en uppföljare eller ett prequel. Det är bara en film som tar plats i samma universum som Harry Potter. 
Vad som däremot finns är referenser och pikar till Hogwarts och samma magiska värld. Om som ett Potterfan gick det inte obemärkt förbi. 
 
Sammanfattning
J.K. Rowling och David Yates gör det igen. 
Ännu en film som nästan får en att tro att det faktiskt finns trollkarlar och häxor på riktigt. 
Det var underbart att får uppleva trollkarlsvärlden igen, och mer intressant att det utspelar sig i New York istället för i Storbritannien. 
Jag levde mig in i handlingen med en gång och tycker att filmen gjode ett bra jobb med att visa att man inte behöver känna igen karaktärer för att uppskatta samma älskade värld fast i en annan film och tidsperiod. 
Den har nu satt sitt avtryck och jag förutspår att kommande filmer kommer vara ännu mer episka. 
 
Jag ger "Fantastic Beasts and Where to Find Them" 8,5/10
 
 
Lämna gärna en kommentar i boxen nedanför!
 
Ha en fortsatt trevlig dag!
 
// Nicke
 

Suicide Squad

Hypen har varit enorm: Suicide Squad (2016)
 
 
I rollerna: Will Smith, Margot Robbie, Jared Leto, Viola Davis, Joel Kinnaman, Jai Courtney, Adewale Akinnouye-Agbaje, Jay Hernandez, Adam Beach, Cara Delevingne & Ike Barinholtz
Regi: David Ayer
Manus: David Ayer
Genre: Action, Äventyr, Komedi, Fantasy
 
Kortfattad handling
En hemlig myndighet rekryterar fängslade superskurkar till att utföra farliga uppdrag i utbyte mot nåd.
 
 
Recension
Jag brukar alltid anstränga mig för att slippa dras med i all överdriven hype när det kommer till superhjältefilmer och går därför oftast in i dessa med relativt små förhoppningar. Självklart vill jag att det jag ser ska vara bra. Men jag höjer filmen inte till skyarna innan jag ens satt mig i salongsstolen.
Med det sagt, ville jag verkligen tycka om Suicide Sqaud. Och trots att jag gick in i den med medelmåttiga förhoppningar lyckades jag ändå bli besviken.
För det här var ju filmen som skulle lyfta DC i kamp med ärkerivalen Marvel. Så efter mediokra "Man of Steel" och "Batman v Superman" trodde man ju verkligen att det skulle lyckas den här gången. Men så blev det ju inte riktigt...
 
Men det börjar bra. Första halvtimmen är svinbra. De okända (för den stora massan) karaktärerna presenteras med lite backstory och jag blev genast intresserad. Lite framstressat blir det dock eftersom vi ska "lära känna" många nya karaktärer på så kort tid. Detta gör att egentligen bara en av de nya ansiktena ges någon form av djup till sin karaktär. De andra bara presenteras lite kort och liksom bara "är". 
Men det var kul att se nevertheless. 
Och David Ayer har prickat humorn rätt. I jämförelse med andra DC-filmer känns den här med roande. De flesta skämten träffar rätt istället för att kännas felplacerade. 
Och rollsättningen är super. Will Smith dödar som Deadshot. Perfekt casting. Och Margot Robbie är exakt lika perfekt som Harley Quinn som man förväntat sig. 
 
Över till mina problem med filmen. 
Allvarligt talat var det en enda stor jävla röra. En kanon konceptidé - men väldigt svagt skrivet manus. 
Som sagt, första halvtimmen är grym. Karaktärer introduceras och bilder skapas. Och när vi kommer till "huvudhandlingen" och själva uppdraget Squaden dragits ihop för - då faller allt samman.
Det är bara så fruktansvärt rörigt. Karaktärer gör saker som inte fungerar eller passar in, handlingen blir struttig och klippningen är off. Den konstiga klippningen får mig att tro att regissören filmat MYCKET MER material än vad vi får se i den färdiga filmen. Det kändes liksom som att det fattades saker emellan scener. 
Och actionscenerna är inte imponerande. Inga fräna kameratrick eller häpnansväckande sekvenser för att få publiken att kippa efter andan.
Jag hade tråkigt i biosalongen. 
 
Okej, nu kommer vi till mitt största problem med filmen: Skurken.
Detta är någonting som vi aldrig på förhand får veta vem det är. Det visades aldrig i trailern. Så om du inte vill veta innan vem som är vår supervillain kan du skippa över den här delen. 
SPOILERVARNING FÖR DEN SOM INTE VILL VETA VEM FILMSKURKEN ÄR. SCROLLA I SÅDANA FALL NED TILL DÄR DET STÅR "SLUT PÅ SPOILERS". DU HAR BLIVIT VARNAD!
 
Jag har väntat med att prata om Jokern hitills. För det första: Jared Leto är fantastisk som Jokern. En ny tolkning som funkade. Han var det bästa i hela filmen.
Men okej, så vi får aldrig riktigt veta vem skurken är från trailern. Vi bara antar att det är Jokern, eftersom han typ målats upp som det i över ett år. Men så är det inte. Jokern är med i filmen, men han har liksom sin egen agenda vid sidan om.
Skurken i Suicide Squad är "Enchantress". Och detta är den kanske svagaste supervillain hittills inom DC's ramar.
Enchantress är en häxa. Och nog för att superhjältefilmer inte håller sig för att kasta in övernaturliga varelser i sina filmer. Men någonstans får fan gränsen gå. 
Plötsligt förvandlas en mörk men humoristisk hyfsad comic book-rulle till något hämtat direkt ur en B-fantasy.
Det passade inte in, det var klyschigt, förutsägbart och skådespelet var cheesy.
Jag gick från att underhållas av nya fäscha karaktärer till att klia mig i skallen och undra vad fan det var frågan om. 
Jag är övertygad om att filmen skulle blivit dubbelt så bra om de hade gått på Jokern som skurk istället för Enchantress. För Enchantress funkade inte alls och det slarvigt skrivna manuset lyste igenom något fruktansvärt på vissa ställen. It didn't make sense...
 
SLUT PÅ SPOILERS!
 
Suicide Squad är inte lika dålig som Man of Steel och Batman v Superman. Men det kunde ha varit fan så mycket bättre.
Deadshot, Harley Quinn, Jokern, Boomerang och Amanda Waller porträtterades grymt. Ingenting att klaga på där. Joel Kinnaman var tyvärr lite träig.
 
Filmen hade stor potential - och sumpade den.
 
Sammanfattning
Inledningen var grym. Jag gillar att mötas av nya karaktärer och gilla dessa. Och den var rolig. Humorn prickades mestadels in rätt och man skrattade ofta. 
Vissa sekvenser var coola men verkligen inget spektakulärt man kommer ihåg efteråt. 
Men överlag var detta en ren besvikelse. Manuset var slappt och slarvigt, klippningen var totalt off emellanåt och den stora payoffen vi så gärna ville ha kom aldrig. Filmen lyfter aldrig och förblir ganska banal och lättglömd.
Den är inte usel. Den var OK och är nog en film man skulle kunna sitta och glo på om man har supertråkigt en regnig onsdag. Men jag skulle skippa den på bio om jag var du.
 
Jag ger "Suicide Squad" 6/10
 
 
Har du en fråga eller bara vill säga HEJ? Lämna gärna en kommentar i boxen nedanför!
 
Ha en fortsatt trevlig dag!
 
// Nicke