Fantastic Beasts and Where to Find Them

Tillbaka till J.K. Rowlings underbara värld: Fantastic Beasts and Where to Find Them (2016)
 
 
I rollerna: Eddie Redmayne, Katherine Waterston, Alison Sudol, Dan Fogler, Ezra Miller, Jon Voight & Colin Farrell
Regi: David Yates
Manus: J.K. Rowling
Genre: Fantasy, Äventyr
 
Kortfattad handling
Författaren Newt Scamanders äventyr i New York's hemliga gemenskap av häxor och trollkarlar. Utspelar sig 70 år innan Harry potter läser sin bok "Fantastic Beasts and Where to Find Them" i skolan.
 
Recension
Äntligen. Som man har längtat. Efter många års väntan kastas vi ännu en gång in i J.K. Rowlings underbara värld. Magi så långt ögat når. 
Om ni inte visste det så är jag ett riktigt megafan av Harry Potter. Jag har läst alla böcker många gånger och sett filmerna säkert 17 gånger vardera och skulle helt klart halla mig en Harry Potter-know-it-all. Slå mig i ett Harry Potter-quiz om du kan... 
 
Det enda som orade mig lite innan var att man kanske inte skulle kunna relatera lika mycket till filmen eftersom karaktärerna vi älskar inte är med här. Men äsch, jag var allt orolig helt i onödan. För att ännu en gång få sitta i biosalongen och mötas av underliga varelser, trollstavar, trollformler och hela tjottaballongen - det var fantastiskt. 
Och filmens handling är bra. Det märks dock att detta är en film som mest är här för att "sätta upp" kommande filmer. Detta var, precis som den första HP-filmen, en filmseries början. Mycket introduktioner och sådant. Vad jag däremot gillade med det var att filmen förutsätter att man sett Harry Potter-filmerna innan. Vi slipper får reda på trollkarlsvärldens historia, backstory osv och slungas istället rakt in i handlingen. 
 
Filmens regi, effekter och kameraarbete är ljuvligt. Allt från svepande kamera till visuella nytänkande effekter. Davis Yates (som stod för regin till de 4 senaste HP-filmerna) är helt klart rätt man för jobbet. 
Känslan har de också fått till. Inte bara kanslan av trollkarlsvärlden. Även känslan 1920's New York. Mycket trovärdigt. 
Och alla skådespelare gör ett bra jobb. Framför allt Eddie Redmayne. Jag köpte honom som Newt Scamander redan efter första repliken. Och välkommen tillbaka till rampljuset, Dan Fogler. Jag har alltid sett honom som en väldigt underskattad skådespelare. Kul att han får glänsa lite igen. 
 
Jag måste bara varna er lite också. Gå inte in i filmen i tron av att få se en cameo of Dumbledore eller referenser till personen Harry Potter. För det kommer inte hända. Detta är varken en uppföljare eller ett prequel. Det är bara en film som tar plats i samma universum som Harry Potter. 
Vad som däremot finns är referenser och pikar till Hogwarts och samma magiska värld. Om som ett Potterfan gick det inte obemärkt förbi. 
 
Sammanfattning
J.K. Rowling och David Yates gör det igen. 
Ännu en film som nästan får en att tro att det faktiskt finns trollkarlar och häxor på riktigt. 
Det var underbart att får uppleva trollkarlsvärlden igen, och mer intressant att det utspelar sig i New York istället för i Storbritannien. 
Jag levde mig in i handlingen med en gång och tycker att filmen gjode ett bra jobb med att visa att man inte behöver känna igen karaktärer för att uppskatta samma älskade värld fast i en annan film och tidsperiod. 
Den har nu satt sitt avtryck och jag förutspår att kommande filmer kommer vara ännu mer episka. 
 
Jag ger "Fantastic Beasts and Where to Find Them" 8,5/10
 
 
Lämna gärna en kommentar i boxen nedanför!
 
Ha en fortsatt trevlig dag!
 
// Nicke
 

Dolphin Tale

Delfinfilm = En garanterat cheesy familjefilm: Dolphin Tale (2011)
 
 
I rollerna: Nathan Gamble, Harry Connick Jr., Ashley Judd, Kris Kristofferson, Cozi Zuehisdorff, Austin Stowell & Morgan Freeman
Regi: Charles Martin Smith
Manus: Karen Janszen & Noam Dromi
Genre: Drama, Familj
 
Kortfattad handling
En historia om vänskapen mellan en pojke och en delfin, vars stjärtfena de tvingades ta bort efter att den fastnat i en krabbfälla.
 
Recension
Jag har ingenting emot lättsamt klyschiga familjefilmer - så länge de är gjorda på ett bra sätt.
Animerade familjefilmer brukar oftast gå lättsamt förbi med en klar "Godkänd-stämpel" i ryggen. Men spelfilmer inom familjegenren brukar däremot få klara sig med en medlidande klapp på axeln och uppgiven suck från min sida. 
Det finns självklart undantag. T.ex "We Bought a Zoo" som nästan klockrent lyckades undgå att cheesa tlll det för mycket och samtidigt hålla sig inom familjegenren.
"Dolphin Tale" hamnar dock någonstans mittemellan. Välgjord men lite för cheesy.
 
Filmen är inspirerad av en verklig historia. Detta gör den fina men klyschiga vänskapen mellan pojken och delfinen lite väl pålagd för min smak. Hade delfinen inte funnits på riktigt tidigare hade jag gått med på förhållandet de båda emellan. Men eftersom pojken och vänskapen är helt påhittad kan jag inte riktigt köpa det hela. Det blir istället ännu klyschigare. 
Och jag förstår självklart att det måste vara på det här viset. En familjefilm grundad på en verklig händelse görs inte utan ditskrivna karaktärer som den tilltänkta publiken kan sympatisera med. Jag hade dock önskat det lite trovärdigare. 
 
Och när jag, efter ca 15 minuters speltid, kan sitta och sätta ihop filmens fortsättning i huvudet medan jag tittar och nästan spika allt på pricken - då är jag inte nöjd med vad jag ser. Sidospår, karaktärers handlingar och filmens slut är lika förutsägbart som alla andra familjefilmer. 
Så när familjefilmgenrens signusturmelodi (en stråkorkesters duriga stämmor) drog igång i filmens varma och lyckliga outro hade jag i stort sett redan spelat upp det i mitt huvud. Och jag gillar inte sånt...
 
Men jag garanterar att barnfamiljer och ni som diggar familjegenren kommer gilla den. För jag säger inte att det är en dålig film. Jag säger att den inte var för mig. Men jag kan helt klart se varför folk skulle kunna tycka om den.
 
Sammanfattning
Välgjord men lite för cheesy. Så skulle jag sammanfatta filmen med få ord. 
Barnfamiljer kommer älska den (för, hallå? Det är ju delfiner!!) medan personer som söker lite djupare draman dock får leta vidare. 
Och även om det fanns situationer och små händelser jag gillade räckte det tyvärr inte.
Det är inte en dålig film. Men den var inte för mig.
 
Jag ger "Dolphin Tale" 6/10
 
 
Ha en fortsatt trevlig dag!
 
// Nicke
 

Harry Potter och den Flammande Bägaren

Nya regissören Mike Newell tar på sig den fjärde filmen i serien: Harry Potter och den Flammande Bägaren (2005)
 
 
I rollerna: Daniel Radcliffe, Rupert Grint, Emma Watsom, Michael Gambon, Robbie Coltrane, Robert Pattinson, Tom Felton, Bonnie Wright, Brendan Gleeson, Timothy Spall & Ralph Fiennes
Regi: Mike Newell
Manus: Steve Kloves & J.K. Rowling
Genre: Adventure, Family, Fantasy
 
SPOILER ALERT!
 
Kortfattad handling
Harry är tillbaka för sitt fjärde år på Hogwarts där turneringen i magisk trekamp ska hållas, och mystiskt nog blir Harry utvald till en av turneringens deltagare.
 
Fördelar
Precis som i "Fången från Azkaban" är den här filmen allt mörkare och inte lika anpassad för små barn som de två första var.
Nya regissören Mike Newell har byggt upp filmen på ett mörkt samt spännande sätt. Även de som inte läst boken förstår att turneringen i magisk trekamp är mycket farlig och i värsta fall kommer kräva någons liv.
 
Efter att ha sett gigantiska drakar i första utmaningen kunde man inte riktigt se vad som skulle toppa det. Men resten av utmaningarna var minst lika farliga och inte värre.
Jag älskade labyrintdramat! 
Jag kände med karaktärerna! Att springa runt i en flera meter hög labyrint med bara ljuset från trollstaven som vägledning...
- Jag skulle förmodligen ha kurit ihop mig i fortserställning och låtsats att jag låg hemma i min säng.
Så det gjorde regissören och skådespelarna väldigt bra!
 
Handlingen är också väldigt bra. Jag tycker om att vi äntligen får upp ögonen för att Hogwarts faktiskt inte är den enda skolan för trolldom och att inte Storbritannien är det enda landet med trollkarlar och häxor.
Att få sätta färg på hur de utländska trollkarlarna beskrevs i boken var jättekul! 
 
Specialeffekterna har gått upp nåfra snäpp i trappan. Otroligt bra effekter i filmens "actionsekvenser"!
 
Jag tycker också att Daniel Radcliffe, Emma Watson och Rupert Grint har växt som skådespelare. De har mognare dialog med varandra, bättre utrryck och trofastare repliker.
Våra vuxna skådespelare är lika bra som alltid. Maggis Smith, Robbie Coltraine och Alan Rickman står för fantastiskt skådespel så vårt de är i bild.
 
Och tillslut får Lord Voldemort ett riktigt ansikte. Ralph Fiennes gör här en fantastisk tolkning av Voldemort! Jag kan inte tänka mig någon annan än honom till den här rollen!
 
Filmen håller, trots att det finns en hel del fel.
 
Nackdelar
Filmen är lojal mot boken...men ändå inte då det är mycket som fattas.
Om du inte läst boken möts du av en underhållande men stressande film och om du läst boken så kommer du reagera på hur mycket som fattas och hur mycket som ändrats.
 
Mycket som jag fann mycket intressant och gripande i boken finns antingen inte med i filmen överhuvudtaget eller har ändrats till något helt annat. 
En karaktär som t.ex Ludo Bagman finns inte ens med i filmen, och spelade i boken en stor komisk roll och en man som var ganska betydande för turneringen. Att skippa honom helt är för mig ett idiotiskt beslut!
 
Jag kände också att onödiga detaljer blev inkastade i filmen bara för att läsarna skulle känna igen sig. Saker som inte tillför någonting kan helt plötsligt komma på tal i en betydande konversation och de som då inte läst boken kommer inte att förtså ett skit om vad som försegår.
 
Jag saknade också en del karaktärer. Severus Snape är inte med i alls många scener, Draco Malfoy spelar en mycket liten betydande roll och familjen Dursley är inte med överhuvudtaget. Familjen Dursley har blivit lite av en charm i HP-serien och är bara karaktärer som SKA vara med i minst ett par scener, så att utelämna dem är lika idiotiskt som att strunta i Bagman.
 
En annan sak som är totalt borta är magilektionerna! Ett helt år på en trolldomsskola utan magilektioner? Vad är det för fel på er? Det är sådant som gör HP-serien bra! Spännande dramatik blandat med klassiska scener i en lektionssal.
- Att inte involvera magilektioner i en Harry Potter-film är som att Kevin McCallister i "Ensam Hemma" inte skulle sätta upp fällor för skurkarna.
 
Ett annat fel är att de nya karaktärerna knappt blir introducerade. Vi har en hel djungel med nya karaktärer som man inte lär känna. Fleur Delacour, Cedic Diggory, Viktor Krum, Cho Chang, Madame Maxime, MadEye Moody, Igor Karkaroff och Rita Skeeter hade alla bra karaktärsbeskrivningar i boken, men som är totalt bortblåsta boken. 
 
Men det absolut största felet i filmen och det som jag störde mig mest på var ALBUS DUMBLEDORE.
 
Michael Gambon har ersatt Richard Harris som Albus Dumbledore. I förra filmen tyckte jag om att Gambon hade ändrat Dumbledore till det bättre. Han framstod mer som en rektor än en kung. Men i den här filmen kände vi inte igen honom.
- Istället för den lugna och sansade Dumbledore möts vi istället av en aggresiv gammal gubbe som inte har koll på någonting.
När Harry bliv vald till en av turneringens deltagare springer Dumbledore ilsket fram till Harry, skakar hårt om honom och skriker och gormar för full hals! 
- Sedan när är det lagligt för lärare/rektorer att ruska om sina elever?
Dumbledore har förvandlats från den skickligaste trollkarlen genom alla tider till en våldsam, ilsken gammal gubbe.
Michael Gambon är ingen dålig skådespelare, men hans roll som Albus Dumbledore i den här filmen var fan inte okej.
 
Sammanfattning
Det fanns delar jag gillade. Jag gillade turneringens utmaningar, specialeffekterna och huvudkaraktärernas konversationer med varandra.
 
Men tyvärr fanns det fler saker jag inte gillade. Albus Dumbledore blev förstörd, Scener saknades, karaktärer försvann och saker ändrades hit och dit.
 
Jag ger "Harry Potter och den Flammande Bägaren" 6/10
 
Ja, det var det. Har du någon fråga eller förslag på en film du vill att jag ska recensera? Let me know!
 
Ha en fortsatt trevlig dag!
 
// Nicke