Metropolis

Om du någinsin undrat var skaparna bakom t.ex Blade Runner och Star Wars fick sina influenser ifrån: Metropolis (1927)
 
 
I rollerna: Alfred Abel, Gustav Fröhlich, Rudolf Klein-Rogge, Theodor Loos, Fritz Rasp, Heinrich George & Brigitte Helm
Regi: Fritz Lang
Manus: Fritz Lang & Thea von Harbou (bok)
Genre: Drama, Sci-fi, Stumfilm
 
Kortfattad handling
I en futuristisk stad som är skarpt uppdelad mellan arbetarklassen och överklassen blir stadsmästarens son kär i arbetarklassens profet som förutser en frälsares ankomst för att förmedla deras skillnader.
 
Recension
Tysk stumfilm från 1927. Inte trodde jag att den meningen skulle leta sig in i min filmblogg. 
Till att börja med vill jag bara säga att stumfilm absolut inte är för alla. Det krävs en del att sätta sig ner och titta på 150+ minuter svartvit film vars enda ljud är energisk klassisk musik som agerar soundtrack.
För de flesta tror inte att stumfilm är ens grej. Jag trodde inte att det skulle vara min grej. Den här filmen har stått på min hylla och samlat damm i flera år nu och jag har riktigt bävat för dagen jag skulle tvingas genomlida nästan tre timmar stumfilm. Men till sist en dag när jag andå hade ett par timmar att slå ihjäl satte jag mig ner med den. 
Och fyfan - vilken film.
 
Och med "fyfan" menar jag självklart "fyfan vad bra".
 
Det tog inte många minuter innan jag gapade, kliade mig i huvudet och undrade "hur fan har de lyckats med det här?"Fatta, den här filmen är liksom 90 år gammal. Och ändå så lyckas filmskaparen fixa fram en trovärdig framtidsvärld med nästan inga medel alls. 
Bara skalan är imponernade. Att filma detta på ett enkelt sätt och får det att se så mäktigt ut är helt otroligt. Design på hus och byggnadsstrukturer är mycket kreativt framställda och säljer verkligen in en framtidsstad till och med för vår nutidsstandard. 
Och hur de lyckats med specialeffekterna har jag ingen aning om. Futuristisk teknologi borde inte gå att göra så här bra. 
 
Toppen av storyn är ganska enkel. En ur överklassen faller för en i arbetarklassen, typ. I grunden är budskapet dock en tydlig kritik till kapitalismen och det lyser igenom ganska tydligt i hur filmen byggs upp. 
Jag underhölls mestadels trots den långa speltiden, mest för hur häpnansväckande allt såg ut och hur bra skådespelarna kunde visa känslor genom ansiktsuttryck, kroppsspråk och handrörelser. 
Emellanåt blev det dock lite långtråkigt. Det är som sagt stumfilm, så ingen säger någonting och den hektiska klassiska musiken tystnar nästan aldrig eller sänks i volym. Så emellanåt blir det lite som ett ekorrhjul som bara står och stampar på samma ställe och musiken kan ibland kännas lite frustrerande. 
 
Men det är inget snack om att den här filmen var början av den sci-fi vi ser idag. Jag är otroligt imponerad.
 
Sammanfattning
Den här filmen kommer inte vara för alla. Men även om du inte tror att stumfilm är din grej ber jag dig ändå att ge den en chans. Du kanske totalt ändrar uppfattning. Det gjorde jag.
Filmen är otroligt imponerande filmad och trots lite långrandighet ångrar jag inte en sekund jag tog mig till att se den.
 
Jag ger "Metropolis" 8/10
 
 
Har du sett Metropolis? Berätta gärna vad du tyckte om den! Och har du något annat att säga eller en fråga om något får du gärna lämna en kommentar!
 
Följ mig gärna på Instagtam @nickkdaniels
 
Ha en fortsatt trevlig dag!
 
// Nicke
 

Skam

Många tjejer vill vara som Noora. Och jag. Jag vill fan också vara som Noora: Skam (2015- )
 
 
I rollerna: Josefine Frida Pettersen, Iman Meskini, Lisa Teige, Tarjei Sandvik Moe, Ulrikke Falch, Marlon Langeland, Ina Svenningdal, Thomas Hayes, Carl Martin Eggebø & Henrik Holm
Skapare & regissör: Julie Andem
Genre: Drama
 
Kortfattad handling
En historia om unga tonåringar och elever på Hartvig Nissens gymnasium i Oslo där vi följer deras bekymmer, skandaler och vardag. Varje säsong berättas från en annan persons synvinkel.
 
Recension
Jag var rätt sen på bollen när det gäller Skam. Men nu har jag plöjt igenom samtliga säsonger på pinsam kort tid. Och bara det bör berätta vad jag tyckte om det.
 
Sanningen är att Skam inte är fantastiskt. Det är inte häpnansväckande. Det är inte det bästa någonsin. Men det är så jävla äkta.
Vad som slog mig direkt var att allt var så väldigt välskrivet redan från start. Samtliga karaktärer ges ett djup man intresserar sig i och i takt med att handlingen utvecklar sig gör karaktärerna det också. Inte bara pga av djupet, men också för att handlingen är så intressant. Ur min kritiska synvinkel borde den inte vara det. Men det är den.
 
För vi känner igen oss. Även om det var ett tag sedan jag själv gick i skolan så känner jag igen mig en hel del. Och det behöver inte vara på pricken som det utspelar sig i serien. Jag t.ex kan inte påstå att jag relaterar speciellt mycket till att falla för en badboy, strula runt på fester eller gömma droger i blomkrukor.
Men har man någon gång varit en tonåring - då kommer man känna igen sig i minst en av alla händelser och moment som serien tar upp.
 
Och vad jag gillar nästan allra mest är att serien inte på något sätt försöker vara klyschig och amerikansk som så många andra tonårsserier är. Det finns liksom inga typiska teen-klyschor som man bara ser på film. Det spelas ingen mesig fiolstämma när karaktärerna äntligen kysser varandra. Och karaktärerna går inte genom livet utan att göra en drös misstag på vägen. Det är superrealistiskt och väl igenomtänkt med en massa reasearch på hur ett tonårsliv EGENTLIGEN är. Utan klyschorna. Det är bara "på riktigt".
 
Mycket berättas. för åskådaren, genom Facebook-chatt, SMS och telefonsamtal. Och detta kan leda till att en karaktär bara sitter och stirrar ned i telefonen i flera minuter. Men vi som publik ser inte bara en människa som stirrar in i en skärm. Nej, vi ser både genom skådespelarens ögon och SMS-texten som visas vad som händer och vad hen tänker och känner. Genom svinbra skådespel och bra berättande kan vi uppfatta ett dussin känslor bara genom tystnad.
 
Och det är mäktigt.
 
Sammanfattning
Skam är den överhypade serien som visade sig ha rätten till att vara hypad.
Jag glodde som sagt igenom alla tre säsonger på pinsam kort tid och hann på den lilla stunden lära känna karaktärerna på ett sätt jag aldrig riktigt varit med om förut. 
Jag tycker inte att det är en fantastisk serie. Men det är en förjävla bra en. En äkta, realistisk, rolig, dramatisk, igenkännande och modig serie som nog nästan varenda en som är eller varit ung kan relatera till.
 
Jag ger "Skam" 8/10 
 
 
Lämna gärna en kommentar!
 
// Nicke
 

Stranger Things

Netflix nails it again: Stranger Things (2016- )
 
 
I rollerna: Winona Ryder, David Harbour, Finn Wolfhard, Millie Bobby Brown, Gaten Matarazzo, Caleb McLaughlin, Natalia Dyer, Charlie Heaton, Cara Buono & Matthew Modine
Skapare: Matt & Ross Duffer
Genre: Drama, Mysterium, Skräck
 
Kortfattad handling
När en ung pojke försvinner måste hans mor, en polischef och hans vänner konfrontera skrämmande krafter för att få honom tillbaka.
 
Recension
Det går bra för Netflix nu. Inte så mycket lycka med originalfilmerna ännu, men efter den ena lyckade TV-serien efter den andra har vi nu det här - Stranger Things. Det bästa Netflix hittills spottat fram.
 
Som taget direkt ur en oskriven Stephen King-bok briljerar serien med lysande suspens och mystik. Det är sant. Om jag inte redan vetat att detta var en sprillans ny serie hade jag varit övertygad om att Stephen King skrivit boken det baserats på och att Steven Spielberg regisserat det. På 80-talet.
Tonen bara skriker 80-tal. Allt från regi, till kostym, till scenografi, till soundtrack - solklart 80-tal. Jag menar, kolla bara textstilen på titeln. 
 
Och i normala fall ska det vara mycket svårt att prångla fram en originell storyidé och samtidigt hylla 80-talets filmjättar. Men inte för Stranger Things. Nej. Nej, här har de lagt ner sig betydligt mer än vanliga 80-tals-throwbacks för att undvika klyschor och annat krafs. 
Storyn är mycket originell och välplanerad. Och mystisk. Ooh, man sitter som fastklistrad och blir mer och hooked för varje minut. 
Och skådespelet är makalöst bra. Välkommen tillbaka, Winona Ryder. Det var ett tag sedan man såg henne i toppform. Men vilket bättre sätt att träda tillbaka in i rampljuset än med en dunder och brak-prestation? Här folk, har vi en garanterad Emmy- och Golden Globe-kandidat. Var så säkra. 
Och David Harbour är med också. En skådespelare jag alltid tyckt inte fått den uppmärksamhet han förtjänat. Men så behöver jag inte tycka längre. Det här är hans bästa prestation hittills och äntligen börjar folk inse vad bra han är. 
 
Något som dock kan vara lite avskräckande för vissa, mig inkluderad, är att huvudpersonerna är barn. Alltså inte tonåringar. Barn. Och man vet ju hur det brukar gå med barn i filmer och serier... Inget vidare, oftast. 
Men jag kan glatt konstatera att det bästa i hela serien är just barnen. There, I said it. 
De tre vännerna till pojken som försvunnit är svinbra.
Och det bästa utav allt - de pratar som barn pratar på riktigt. Vad jag menar med det är att barns dialog oftast ändras i filmer och serier. Dels för att undvika en högre åldersgräns, men också för att stela kostymnissar med grått hår inte tycker att barn ska använda fula ord eller dra vuxnare referenser. Men NEWS FLASH! Barn pratar inte som Barnen i Bullerbyn.
Nu säger jag ju inte att 8-åringar håller låda som Louis C.K. Men de pratar i alla fall som barn gör. Slänger lite småhäftiga referenser till varandra, retas smart och svär lite. Och jag älskar att det visades.
Och det finns en karaktär till. En liten flicka. En lite flicka som ger seriens mest övertygande och klockrena insats. Utan att knappt säga ett ord vann hon över mig efter bara 5 minuter.
 
 
Men jag säger inget mer. Inget spoil. Se för dig själv och du kommer förstå vad jag snackar om.
 
 
Sammanfattning
Ja, Netflix har gjort det igen.
En av de mest spännande och intressanta nya TV-serier på länge.
80-talets Stephen King möter 80-talets Steven Spielberg.
Jag höll recensionen kort och valde att inte gå in på handling. Det är för att jag vill att du ska titta och se för dig själv. Det är värt det.
Om jag bara fick en rekommendation att ge under veckan är "Stranger Things" mitt val. 8 avsnitt av väl spenderad tid. Se det. Du kommer inte ångra dig.
 
 
Ha en fortsatt trevlig dag!
 
// Nicke