Skam

Många tjejer vill vara som Noora. Och jag. Jag vill fan också vara som Noora: Skam (2015- )
 
 
I rollerna: Josefine Frida Pettersen, Iman Meskini, Lisa Teige, Tarjei Sandvik Moe, Ulrikke Falch, Marlon Langeland, Ina Svenningdal, Thomas Hayes, Carl Martin Eggebø & Henrik Holm
Skapare & regissör: Julie Andem
Genre: Drama
 
Kortfattad handling
En historia om unga tonåringar och elever på Hartvig Nissens gymnasium i Oslo där vi följer deras bekymmer, skandaler och vardag. Varje säsong berättas från en annan persons synvinkel.
 
Recension
Jag var rätt sen på bollen när det gäller Skam. Men nu har jag plöjt igenom samtliga säsonger på pinsam kort tid. Och bara det bör berätta vad jag tyckte om det.
 
Sanningen är att Skam inte är fantastiskt. Det är inte häpnansväckande. Det är inte det bästa någonsin. Men det är så jävla äkta.
Vad som slog mig direkt var att allt var så väldigt välskrivet redan från start. Samtliga karaktärer ges ett djup man intresserar sig i och i takt med att handlingen utvecklar sig gör karaktärerna det också. Inte bara pga av djupet, men också för att handlingen är så intressant. Ur min kritiska synvinkel borde den inte vara det. Men det är den.
 
För vi känner igen oss. Även om det var ett tag sedan jag själv gick i skolan så känner jag igen mig en hel del. Och det behöver inte vara på pricken som det utspelar sig i serien. Jag t.ex kan inte påstå att jag relaterar speciellt mycket till att falla för en badboy, strula runt på fester eller gömma droger i blomkrukor.
Men har man någon gång varit en tonåring - då kommer man känna igen sig i minst en av alla händelser och moment som serien tar upp.
 
Och vad jag gillar nästan allra mest är att serien inte på något sätt försöker vara klyschig och amerikansk som så många andra tonårsserier är. Det finns liksom inga typiska teen-klyschor som man bara ser på film. Det spelas ingen mesig fiolstämma när karaktärerna äntligen kysser varandra. Och karaktärerna går inte genom livet utan att göra en drös misstag på vägen. Det är superrealistiskt och väl igenomtänkt med en massa reasearch på hur ett tonårsliv EGENTLIGEN är. Utan klyschorna. Det är bara "på riktigt".
 
Mycket berättas. för åskådaren, genom Facebook-chatt, SMS och telefonsamtal. Och detta kan leda till att en karaktär bara sitter och stirrar ned i telefonen i flera minuter. Men vi som publik ser inte bara en människa som stirrar in i en skärm. Nej, vi ser både genom skådespelarens ögon och SMS-texten som visas vad som händer och vad hen tänker och känner. Genom svinbra skådespel och bra berättande kan vi uppfatta ett dussin känslor bara genom tystnad.
 
Och det är mäktigt.
 
Sammanfattning
Skam är den överhypade serien som visade sig ha rätten till att vara hypad.
Jag glodde som sagt igenom alla tre säsonger på pinsam kort tid och hann på den lilla stunden lära känna karaktärerna på ett sätt jag aldrig riktigt varit med om förut. 
Jag tycker inte att det är en fantastisk serie. Men det är en förjävla bra en. En äkta, realistisk, rolig, dramatisk, igenkännande och modig serie som nog nästan varenda en som är eller varit ung kan relatera till.
 
Jag ger "Skam" 8/10 
 
 
Lämna gärna en kommentar!
 
// Nicke
 

Stranger Things

Netflix nails it again: Stranger Things (2016- )
 
 
I rollerna: Winona Ryder, David Harbour, Finn Wolfhard, Millie Bobby Brown, Gaten Matarazzo, Caleb McLaughlin, Natalia Dyer, Charlie Heaton, Cara Buono & Matthew Modine
Skapare: Matt & Ross Duffer
Genre: Drama, Mysterium, Skräck
 
Kortfattad handling
När en ung pojke försvinner måste hans mor, en polischef och hans vänner konfrontera skrämmande krafter för att få honom tillbaka.
 
Recension
Det går bra för Netflix nu. Inte så mycket lycka med originalfilmerna ännu, men efter den ena lyckade TV-serien efter den andra har vi nu det här - Stranger Things. Det bästa Netflix hittills spottat fram.
 
Som taget direkt ur en oskriven Stephen King-bok briljerar serien med lysande suspens och mystik. Det är sant. Om jag inte redan vetat att detta var en sprillans ny serie hade jag varit övertygad om att Stephen King skrivit boken det baserats på och att Steven Spielberg regisserat det. På 80-talet.
Tonen bara skriker 80-tal. Allt från regi, till kostym, till scenografi, till soundtrack - solklart 80-tal. Jag menar, kolla bara textstilen på titeln. 
 
Och i normala fall ska det vara mycket svårt att prångla fram en originell storyidé och samtidigt hylla 80-talets filmjättar. Men inte för Stranger Things. Nej. Nej, här har de lagt ner sig betydligt mer än vanliga 80-tals-throwbacks för att undvika klyschor och annat krafs. 
Storyn är mycket originell och välplanerad. Och mystisk. Ooh, man sitter som fastklistrad och blir mer och hooked för varje minut. 
Och skådespelet är makalöst bra. Välkommen tillbaka, Winona Ryder. Det var ett tag sedan man såg henne i toppform. Men vilket bättre sätt att träda tillbaka in i rampljuset än med en dunder och brak-prestation? Här folk, har vi en garanterad Emmy- och Golden Globe-kandidat. Var så säkra. 
Och David Harbour är med också. En skådespelare jag alltid tyckt inte fått den uppmärksamhet han förtjänat. Men så behöver jag inte tycka längre. Det här är hans bästa prestation hittills och äntligen börjar folk inse vad bra han är. 
 
Något som dock kan vara lite avskräckande för vissa, mig inkluderad, är att huvudpersonerna är barn. Alltså inte tonåringar. Barn. Och man vet ju hur det brukar gå med barn i filmer och serier... Inget vidare, oftast. 
Men jag kan glatt konstatera att det bästa i hela serien är just barnen. There, I said it. 
De tre vännerna till pojken som försvunnit är svinbra.
Och det bästa utav allt - de pratar som barn pratar på riktigt. Vad jag menar med det är att barns dialog oftast ändras i filmer och serier. Dels för att undvika en högre åldersgräns, men också för att stela kostymnissar med grått hår inte tycker att barn ska använda fula ord eller dra vuxnare referenser. Men NEWS FLASH! Barn pratar inte som Barnen i Bullerbyn.
Nu säger jag ju inte att 8-åringar håller låda som Louis C.K. Men de pratar i alla fall som barn gör. Slänger lite småhäftiga referenser till varandra, retas smart och svär lite. Och jag älskar att det visades.
Och det finns en karaktär till. En liten flicka. En lite flicka som ger seriens mest övertygande och klockrena insats. Utan att knappt säga ett ord vann hon över mig efter bara 5 minuter.
 
 
Men jag säger inget mer. Inget spoil. Se för dig själv och du kommer förstå vad jag snackar om.
 
 
Sammanfattning
Ja, Netflix har gjort det igen.
En av de mest spännande och intressanta nya TV-serier på länge.
80-talets Stephen King möter 80-talets Steven Spielberg.
Jag höll recensionen kort och valde att inte gå in på handling. Det är för att jag vill att du ska titta och se för dig själv. Det är värt det.
Om jag bara fick en rekommendation att ge under veckan är "Stranger Things" mitt val. 8 avsnitt av väl spenderad tid. Se det. Du kommer inte ångra dig.
 
 
Ha en fortsatt trevlig dag!
 
// Nicke
 

The Finest Hours

Baserad på en sann historia. Bra casting. Grym trailer. Inte en chans att den är tråkig. Eller...?: The Finest Hours (2016)
 
 
I rollerna: Chris Pine, Casey Affleck, Ben Foster, Eric Bana, Holliday Grainger, Kyle Gallner, John Ortiz, John Magaro & Graham McTavish
Regi: Craig Gillespe
Manus: Scott Silver, Paul Tamasy & Eric Johnson
Genre: Action, Drama, Historia
 
Kortfattad handling
År 1952. Kustbevakningen gör ett vågat räddningsförsök utanför Cape Cod när ett oljetankfartyg förstörs under en snöstorm.
 
Recension
Januari-filmer brukar vara lite avskräckande. När en film får release i janurari kan det tyda på att studion inte tror på filmen. Så med den känslan gav jag mig in i den med förväntningar att se något katastrofalt.
Till filmens cred är den inte som en typisk rutten januari-film brukar vara. Den är inte jättedålig. Men... 
 
...tråkig.
 
Filmen är baserad på en bok (som är baserad på en sann historia) som jag inte läst. Därför vet jag inte hur bra filmen förhåller sig till grundmaterialet. Men enligt mig ska man inte behöva jämföra. En film är en film. En bok är en bok. Två olika saker med olika metoder för att berätta samma historia på olika sätt. That's it.
Med det sagt får jag känslan av att filmen skohornar in mycket onödigt i den så annars häpnansväckande händelsen.
 
Filmen styrs av tre olika storys. 
1. Filmens hjälte Bernie Webber och hans crew ombord räddningsbåten
2. Maskinisten Ray och resten av besättningen ombord på det sjunkande oljetanksfartyget
3. Bernie Webbers oroliga förstmö
 
Och det är egentligen bara en av dessa storylines som fungerar, och det är Casey Affleck's story ombord på oljetanken. Det är där de intressanta händelserna utspelar sig. Det borde inte vara så, men så är det. Det var där jag kände att jag blev mest underhållen. Det var intressant, det var spännande och jag kände mest för karaktären.
Scenerna med Bernie's flickvän som oroligt vankar runt hemma i byn och bistert målas upp som "den där hjälplösa tjejen som ska vara hemma medan mannen är ute och gör manliga saker" funkar inte alls. Det är bara grått och långtråkigt. Och onödigt. Lite som om filmskaparna inte riktigt trodde på att kvinnor skulle gå och se filmen om de inte skohornade in en romans mitt i allt.
 
Men storyn som SKULLE ha underhållt mig mest är ju den på räddningsbåten. Kustbevakningen med vår hjälte som tappert styr båten genom meterhöga vågor och...tar av sig flytvästen (?) för att visa att han minsann inte tänker ge upp. 
Det här är ju huvudhandlingen och jag borde ha varit mer intresserad än jag var. Problemet är att huvudkaraktären och hans tremanna-crew inte är speciellt intressanta och inte ges något vidare djup som behövs för att man ska bry sig om dem. Visst, båtscenerna med de höga vågorna var coola och det såg snyggt ut. Men samtidigt satt jag där och kände att jag inte skulle bli direkt ledsen om vågen slog ned och bröt sönder hela båten.
 
Och däri är hela problemet. Huvudstoryn är inte intressant nog att bära filmen. 
 
Sammanfattning
Det är inte jättedåligt, nej. Men det är långtråkigt.
En film om den mest heroiska räddningsinsatsen i historien? Det borde ha varit amazing. 
Istället har vi det här. Filmskaparna lyckas förmedla spänning i Casey Affleck's scener ombord på oljetankfartyget. Men resten av filmen...mjeee.
När romansen är skohornad och filmhjälten inte ges någon vidare karaktär mer än en medioker personlighet är det ett ganska hopplöst fall...
 
Jag ger "The Finest Hours" 5/10
 
 
Om du har tips, frågor, inputs eller bara vill säga HEJ är du välkommen att lämna en kommentar!
 
Ha en fortsatt trevlig dag!
 
// Nicke