Pirates of the Caribbean: Dead Men Tell No Tales

Eller den ruttna titeln "Salazar's Revenge": Pirates of the Caribbean. Dead Men Tell No Tales (2017)
 
 
I rollerna: Johnny Depp, Javier Bardem, Geoffrey Rush, Brenton Thwaites, Kaya Scodelario, Kevin McNally, Golshifteh Farahani & David Wenham
Regi: Joachim Rønning & Espen Sandberg
Manus: Jeff Nathanson & Terry Rossio
Genre: Action, Äventyr, Fantasy
 
Kortfattad handling
Kapten Jack Sparrow söker efter Poseidons treudd.
 
Reecension
"Pirates of the Caribbean: Dead Men Tell No Tales" är den femte installationen i Pirates-serien och kommer ut i en tid där ingen riktigt bryr sig om Pirates of the Caribbean längre. Mig inkluderad.
Jag älskar den första filmen och har en viss nostalgisk inställning till nummer 2 och 3, samtidigt som jag inser att filmerna gradvis blir sämre och sämre. Och Dead Man Tell No Tales är inget direkt undantag.
 
Johnny Depp är tillbaka som vår favorit Jack Sparrow. Typ. Nästan. Inte helt. Det är lite svårt att förklara. Men man skulle kunna säga att "Johnny Depp spelar Jack Sparrow som spelar en parodi på Jack Sparrow".
Man skulle kunna säga att glansdagarna är över. Vi minns honom från första filmen som han som stal varenda scen han var med i. Som var ett fyllo som kläckte lite dumma kommentarer här och där men som samtidigt kunde vara slug, listig och grym på att hantera ett svärd. Han kunde vingla runt i romdimmorna och fortfarande  kunna sätta sin listiga plan i verket.
 
Här... är han bara ett fyllo. Ett fyllo som inte bara kläcker lite dumma kommentarer här och där. Nej. Han kläcker dumma kommentarer hela tiden. Varenda scen med Jack sparrow är som en dålig sitcom som lades ned efter en säsong för att den inte var tillräckligt rolig. 
Inte ens rösten är lik den Jack Sparrow vi minns. Det är lite som att regissörerna bett honom att "behålla sin gamla gnista - fast lite mer Adam Sandler på det".
 
Nyförvärvet är inte heller något att jubla för. Träiga Brenton Twaites är en av de här nya "up-and-comer-skådisarna" som drömmer om sitt stora genombrott. Och vad mig anbelangar var det här mer än mardöm än något annat. Han har någon slags osynlig romans med Kaya Scodelario's karaktär som är astronom och läser sjökorten i stjärnorna eller nån sån skit. Men det är ingen romans man bryr sig om, ännu mindre märker av. De delar inga skratt, inga leenden, inga fina scener. Vad de däremot delar är dåligt skådespel och repliker som till och med skulle vara för klyschiga för en Romeo & Julia-adaption.
 
Något som däremot var riktigt bra var actionscenerna. Jag kan här nu, flera dagar efter biobesöket, spela upp flera bra och minnesvärda actionscener i huvudet. 
Javier Bardem var också väldigt bra som Captain Salazar och är den mest intressanta av karaktärerna. Han ges dock inte lika mycket utrymme som jag hade önskat. Mest eftersom vi är upptagna med att se Jack Sparrow flamsa runt och snubbla på sina skor. Jag satt bara och väntade på att han skulle halka på ett bananskal och att Benny Hill-temat skulle dra igång. 
Förlåt, jag brusar upp, det var ju Salazar jag skrev om. Han var i alla fall jättebra. 
 
Storyn är bättre än i förra filmen, inte lika rörig och med ett mer intressant upplägg. Men eftersom karaktärerna är så fruktansvärt enformiga och tråkiga släpas liksom vad som kunde varit underhållande speltid ner i sanden. 
 
Sammanfattning
Men helt rutten skulle jag inte säga att den är. Det fanns saker jag gillade, absolut. Bra action, kul att se (vissa) karaktärer tillbaka igen och med Salazar som ett bra nytt tillskott.
Men de har gjort med Jack Sparrow vad de gjorde med John McClane i Die Hard 5 - förstört karaktären till något vi som publik inte riktigt bryr oss om längre.
Humorn funkade ibland. Men när den inte gjorde det föll den lika pladask som Bert Karlsson's simhopp från 10:an i Skara Sommarland.
 
Jag ger "Pirates of the Caribbean: Dead Men Tell No Tales" 5/10
 
VÄNTA LITE. TRYCK INTE NER FÖNSTRET ÄN
Om du nu skulle råka gilla filmen eller bara är intresserad - sitt för fan kvar till det yttersta slutet av eftertexterna. Där väntar nämligen en post-credit-scen som förmodligen sätter upp en eventuell uppföljare. You're welcome!
 
 
Ha en fortsatt trevlig dag!
 
// Nicke
 

Kung Fu Panda 3

Genomgående bra trilogier är sällsynt, men inga problem för Po: Kung Fu Panda 3 (2016)
 
 
Röster: Jack Black, Dustin Hoffman, Bryan Cranston, Angelina Jolie, Seth Rogen, J.K. Simmons, Lucy Liu, David Cross, Kate Hudson, James Hong & Jackie Chan
Regi: Alessandro Carloni & Jennifer Yuh Nelson
Manus: Jonathan Aibel & Glenn Berger
Genre: Animerat, Action, Äventyr
 
Kortfattad handling
Under hans fortsatta "legendariska äventyr av awesomeness" står Po nu inför två enormt episka, men olika hot: Ett övernaturligt och ett lite närmare sitt hem.
 
Recension: 
Kung Fu Panda är en av få animerade filmserier som faktiskt fortfarande håller måttet.
Medan filmserier som Madagascar, Ice Age och Shrek spottar ut halvtaskiga uppföljare undan för undan lyckas på något sätt denna klantpanda med sina. 
Det är ingen Toy Story-klass såklart, men utav de tre filmer vi fått är ingen av dem direkt dålig, utan hyfsat bra rakt igenom. 
 
Så även Kung Fu Panda 3. Storyn är ganska bra. Lite uttjatat blir det ju dock, eftersom det roliga i början var att han inte kunde Kung Fu utan bara var en tjock klantig panda i kortbyxor. 
I film två och nu i tre kan han Kung Fu och då blir lätt storyn lite samma sak om igen. "Han bemästrar konsten men det kommer en större fara långt bortifrån". Så lite klyschigt och tradigt samma-samma är det, men överlag lyckas faktiskt filmen knyta an den röda tråden från film 1 och 2.
 
 Och något Kung Fu Panda alltid har lyckats med är skurken. Figuren ges alltid stor karaktär med dup och är tillräckligt skräckinjagande för att vi ska bry oss.
Och filmerna är alltid roliga. Och inte bara för att Po är en klumpig panda, utan humorn är också mer smart på sina ställen. I Kung Fu Panda 3 var humorn dock lite 50-50. En del var bra, andra föll platt. 
Men något man inte får glömma bort är att det ju mest är till för barnen. Så även om vi vuxna rynkar pannan när Po drattar på arslet nedför ett tak så det säger "tjong" så kommer barnen skratta åt det. 
 
Sammanfattning
Kung Fu Panda 3 är en bra och värdig tredje installation i vad som har blivit en genomgående bra filmserie som både barn och vuxna kan uppskatta. Med andra ord, du kommer inte behöva sitta och fippla med telefonen som du ser den med ditt barn. 
Humorn var duglig. Jag skrattade mig inte ur fåtöljen direkt, men överlag var den kul. Lite feel good-humor.
Filmen visar bra hur karaktären Po växt som person i jämförelse med första filmen och rundar av en bra trilogi på en fint sätt.
 
Jag ger "Kung Fu Panda 3" 6,5/10
 
 
Lämna gärna en kommentar och följ mig på Instagram & Twitter: @nickdaniels93
 
Ha en fortsatt trevlig dag!
 
// Nicke
 

Inferno

Tom Hanks tillbaka som Robert Langdon i en tredje gången gillt-flopp? Yepp...: Inferno (2016)
 
 
I rollerna: Tom Hanks, Felicity Jones, Omar Sy, Irrfan Khan, Sidse Babett Knudsen & Ben Foster
Regi: Ron Howard
Manus: David Koepp
Genre: Action, Äventyr, Crime
 
Kortfattad handling
När Robert Langdon vaknar upp på ett italiensk sjukhus med minnesförlust slår han sig samman med Dr. Sienna Brooks, och tillsammans måste de tävla mot klockan för att stoppa en dödlig global plot.
 
Recension
The Da Vinci Code (2006), Angels & Demons (2009) och nu alltså Inferno (2016). Den tredje boken av Dan Brown att bli ännu en misslyckad filmatisering. 
Jag är inget fan av varken Da Vinci-Koden eller dess uppföljare. Jag tycker de är långtråkiga, gråa och har taskigt manus. Det har Inferno också.
Robert Langdon är dock en intressant karaktär. Det är kul som publik att sitta och föröka läsa mysterierna med honom. Och det är ju för att han är så smart. Hans intelligens gjorde de annars så stela Da Vinci-Koden och Angels & Demons dugliga för ett ögonblick. 
Men... i Inferno har Robert Langdon minnesförlust. Han minns ingenting och man sitter där och tänker "Jaha... så hur ska han lösa mysteriet och få filmen intressant nu då?".
Vad som gjorde föregående filmer intressanta finns inte längre. Robert Langdon förvandlas från supersmart till idiot 50% av filmens speltid. Och där sitter vi och försöker lösa mysteriet själva i detta röriga manus. Yepp...lycka till med det.
Och med "röriga manus" menar jag verkligen RÖRIGA MANUS. Plotthål efter plotthål och man sitter där och undrar om det inte är man själv som har minnesförlust. 
Langdons hela minnesförlust-grej är rörig också. Och dum. Jag menar, i ena scenen kommer han inte ens ihåg vad han heter, för att i nästa scen komma ihåg lösenordet till sitt Gmail-konto. Visst du.
 
Actionscenerna är väl dugliga antar jag. Det är ett jäkla flängande överallt med en del jakt och skottkossningar. Det låter underhållande, jag vet. Men... nej. Visst, man lurar sig själv lite att bli underhållen av en vass biljakt eller nått ett par minuter. Men sen säger en karaktär någonting dumt och man kommer genast på att det här inte alls är en bra film egentlingen.
 
I slutändan är detta en mycket svag uppföljare till en redan svag uppföljare. Det är ett jäkla flängande och tempot är ganska högt. Och det borde man ju underhållas av. Men det gör man inte. Robert Langdon har fortfarande minnesförlust, och även om han kommer på saker och ledtrådar allt eftersom räcker det inte till för att man ska orka lägga ner sig nog att lösa mysteriet själv.
 
Sammanfattning
Ron Howard-floppar börjar bli så vanliga att man slutat bli nyfiken på hans nästa projekt.
Och Inferno var inget undantag. Detta är ett extremt rörigt och långtråkigt mysterie-äventyr där filmens huvudkaraktär inte är rolig att följa. Minnesförlusten och hur de lade upp det kändes väldigt oplanerat och oigenomtänkt. Varje plotthål följdes upp av ett annat och man slutade bry sig. 
Jag vet att det finns en bok till om Langdon. Låt oss hoppas att den klarar sig undan en misslyckad filmatisering.
 
Jag ger "Inferno" 3/10
 
 
Undrar du någonting eller bara vill säga HEJ är du välkommen att droppa av en kommentar i boxen nedanför!
 
Ha en fortsatt trevlig dag!
 
// Nicke