Grand Piano

Alfred Hitchcock hade varit stolt: Grand Piano (2013)
 
 
I rollerna: Elijah Wood, John Cusack, Kerry Bishé, Tasmin Egerton, Allen Reech, Don McManus & Alex Winter
Regi: Eugenio Mira
Manus: Damien Chazelle
Genre: Mysterium, Thriller
 
Kortfattad handling
Under sin comebackkonsert finner en pianist som lider av scenskräck en anteckning i sina noter: "Spela en ton fel, och du dör".
 
Recension
Detta är en mindre film som, tyvärr, knappt någon verkar ha sett. Den kom aldrig upp på svenska biografer utan gick direkt till DVD och Blu-Ray utan någon större introduktion. 
Skulle jag stoppa folk på stan och fråga "Hej, har du sett Grand Piano?" hade 100% av dem garanterat svarat "Nej". Detta är synd.
 
För "Grand Piano" tillhör den typ av suspensthriller som vi inte får längre. Den har en typsik Alfred Hitchcock-ton och sätter mystiken klockrent med den originella handlingen och skapar en riktig nagelbitare. 
Och i och med att ca 80% av filmen utspelar sig på samma ställe, det vill säga med Elijah Wood bakom pianot, växer spänningen mer och mer ju fler toner han spelar.
Vi känner hans enorma rädsla och frustration till den grad att man själv nästan börjar känna obehaget krypa tätt intill. 
Och med detta sagt vill jag ge en enorm eloge till Elijah Wood som visar att han kan mycket mer än att bara spela Frodo. En comeback både för pianisten han spelar och för honom själv.
 
Från sekunden han sätter sig bakom pianot är det spännande. Och ju längre han sitter där ju mer pumpar hjärtat på åskådaren. "Snälla, snälla, spela inte fel..." var en konstant väsande röst från min hjärna till mina öron. Och det är EXAKT vad jag vill ha från en mystisk suspensthriller. Jag vill känna med karaktären. och det gjorde jag absolut.
 
Men de sista 10 minutrarna är tyvärr något clichéartade och inte alls så genomtänkta. Det känns lite som att den fenomenale manusförfattaren Damien Chazelle inte visste hur han ville avsluta filmen och tillslut bestämde sig för att överlåta det uppdraget till någon annan. 
För de sista 10 minutrarna känns verkligen som om någon annan skrivit dem. Det är inte alls samma mystik och spänning. Snarare klyschig 80-tals polisfilm med ett slut som i stort sett vem som helst hade kunnat skriva.
 
Sammanfattning
Detta är en mycket mystisk och nagelbitande spännande suspenstriller som suger in åskådaren i spänningen med ett ryck. Och där stannar man tills det bara är 10 minuter kvar. 
För slutet får verkligen minuspoäng. Fan, så vitt jag vet kunde slutet lika gärna ha skivits av vaktmästaren.
Men stor eloge till Elijah Wood för en fantastisk prestation och till regissören för en mycket välggjord suspensthriller som hade gjort Alfred Hitchcock stolt.
 
Jag ger "Grand Piano" 7/10
 
 
Har du ett förslag på en film du skulle vilja se en recension på? Let me know!
 
Ha en fortsatt trevlig dag!
 
// Nicke
 

Don Jon

Filmen om Klám, saru, порно, lucah, lulataaye eller som det heter på svenska - porr: Don Jon (2013)
 
 
I rollerna: Joseph Gordon-Levitt, Scarlett Johansson, Julianne Moore, Tony Danza & Glenne Headly
Regi: Joseph Gordon-Levitt
Manus: Joseph Gordon-Levitt
Genre: Komedi, Drama, Romantik
 
Kortfattad handling
En New Jersey-kille, vars hängivenhet ligger hos familj, vänner och kyrkan, utvecklar orealistiska förväntningar från att titta på porr och måste nu jobba för att finna lycka och intimitet med sin potentiella sanna kärlek.
 
Förord
VARNING! Detta kommer inte bli en vanlig recension. Jag har grävt fram min djupa sida och kommer främst att prata om filmens budskap.
 
Recension
Först och främst, ett litet tips:
Om du absolut inte vill att din mamma ska få paranoida tankar om vad det egentligen är du gör på ditt rum när dörren är stängd föreslår jag att du inte ser den här filmen med dina föräldrar...
 
Så, nu fick vi det ut vägen. Över till recensionen.
 
Den här filmen handlar om porr. Eller ja, inte bara om porr men en mycket stor del av filmen handlar om en killes nattliga intressen. Vår huvudkaraktär är sjukligt besatt av att onananera till internetporr. Det är det bästa han vet. I hans huvud är det t.om bättre än riktigt sex, vilket i de flesta öron låter helt vansinnigt. Men det är här det blir intressant:
Alla män onanerar och de allra flesta tittar på porr. Säger din kille att han inte tittar på porr är chansen mycket stor att han ljuger. Så är det bara. Poängen är att en del gör det ibland och vissa gör det oftare än andra. Den här filmen pekar på problemet.
Jag stötte på ett citat på en sida som jag tyckte passade in väldigt bra här:
 
"You watch porn, you don't have to please a woman, you don't have to worry about anyone but yourself. It is all perfect. In the real world, in relationships, the other person matters just as much as you, but sometimes, even the real thing is not as good as the fantasy and the ease of it."
 
Hela filmen är ett budskap. Porren får folk att fantisera om perfektion så mycket att de har svårt att verkligen få intim kontakt med en annan människa. 
- Jag tycker själv inte att porr är någonting dåligt. Däremot fick filmen mig att inse hur mycket tänket kring det missleder människor i verkliga livet.
 
Så, nog om det djupa. Om vi struntar i budskapet just nu och fokuserar på skådespel, regi, manus och hela tjottaballongen ser det för det mesta ganska ljust ut. Det är manuset som är problemet.
- Det är långtråkigt. Jag hade ganska tråkigt under hela filmens gång. Förmodligen är det just att han har valt att göra filmen ifrån ett djupt tänkande perspektiv som gör att "själva filmen" blir seg och långdragen trots att den inte är längre än 90 minuter.
 
Skådespel, regi och resten är helt acceptabelt. Ingenting att klaga på. Men tyvärr tar budskapet över hela filmen och istället för att bli intressant blir den tråkig.
 
Sammanfattning
Det som funkade för mig var att filmens budskap lockade fram min djupa tänkarskalle. Vad som däremot inte funkade var hur otroligt uttråkad jag var när jag inte var upptagen med att filosofera kring budskapet. 
Filmen är snyggt regisserad och rollerna bra utförda från samtdliga skådespelare. En godkänd debud från Joseph Gordon-Levitt, men förhoppnngsvis kan han bjuda på något mer fartfyllt och lite mer underhållande nästa gång.
 
Jag ger "Don Jon" 6/10
 
 
Har du ett tips på en film du vill att jag ska skriva om? Let me know!
 
Ha en fortsatt trevlig dag!
 
// Nicke
 

Anchorman 2: The Legend Continues

Uppföljaren till en av de bästa komedierna någonsin: Anchorman 2: The Legend Continues (2013)
 
 
I rollerna: Will Ferrell, Steve Carell, Paul Rudd, David Koechner, Christina Applegate, Dylan Baker & James Marsden
Regi: Adam McKay
Manus: Will Ferrell & Adam McKay
Genre: Komedi
 
Kortfattad handling
Med 70-talet bakom sig återvänder San Diegos topprankade nyhetsankare, Ron Burgundy, för att ta New York's första 24-timmars nyhetskanal med storm.
 
Recension
2004's "Anchorman: The Legend of Ron Burgundy" är en av de roligaste filmer jag sett. Men en uppföljare av klassiska komedier brukar oftast inte vara någon bra idé. 
- Och nog för att jag älskade att se karaktärerna igen så måste jag tyvärr vika ned och hålla med de flesta Anchorman-fans. Den här filmen är ingenting jämfört med sin föregåengare.
 
Redan efter 10 minuter mumlade jag "Det här är inte alls samma sak" för mig själv. Skämten är mer överdrivna än i förra filmen och man riktigt märker att de försökt för mycket. 
Storyn är all over the place och har ingen fast punkt. Den röda linjen demoleras efter den första halvtimmen med en massa annat tjaffs, onödiga sidospår och ohumoristisk komedi.
 
Will Ferrell som Ron Burgundy är genial men är även han överdriven. Lite för mycket dagisskämt och högljutt oväsen för min smak. 
Den enda i gänget som fortfarande är lika underbar är Steve Carell som Brick. De allra flesta skratten kom från honom. Något enstaka från Burgundy men de flesta från Brick.
 
Men trots Steve Carell's Brick, som fick mig skratta så mycket att jag satte mina salta pinnar i halsen, kunde jag inte komma över att filmen helt enkelt inte var tillräckligt rolig.
Manuset och humorn är väldigt dåligt skrivet. Majoriteten av skämten skulle lika gärna kunna vara hämtade direkt ifrån en taskig ståuppkomiker i en dammig krog utan gäster.
Mycket föll platt och jag hade inte lika kul med filmen som jag hade önskat.
 
Men filmen ska ha cred för roliga och oväntade cameos och ett bra slut. Och Brick.
 
Sammanfattning
Förväntar du dig en uppföljare i klass med Acgorman 1? Tänk om. Den här filmen är långt ifrån lika rolig eller bra på alla sätt och vis. 
Visst, jag skrattade, det gjorde jag. Men filmen är inte alls lika rolig som man vill att den ska vara.
 
Jag ger "Anchorman 2: The Legend Continues" 6/10
 
 
Har du ett förslag på en film jag ska recensera? Let me know!
 
Ha en fortsatt trevlig dag!
 
// Nicke