Inferno

Tom Hanks tillbaka som Robert Langdon i en tredje gången gillt-flopp? Yepp...: Inferno (2016)
 
 
I rollerna: Tom Hanks, Felicity Jones, Omar Sy, Irrfan Khan, Sidse Babett Knudsen & Ben Foster
Regi: Ron Howard
Manus: David Koepp
Genre: Action, Äventyr, Crime
 
Kortfattad handling
När Robert Langdon vaknar upp på ett italiensk sjukhus med minnesförlust slår han sig samman med Dr. Sienna Brooks, och tillsammans måste de tävla mot klockan för att stoppa en dödlig global plot.
 
Recension
The Da Vinci Code (2006), Angels & Demons (2009) och nu alltså Inferno (2016). Den tredje boken av Dan Brown att bli ännu en misslyckad filmatisering. 
Jag är inget fan av varken Da Vinci-Koden eller dess uppföljare. Jag tycker de är långtråkiga, gråa och har taskigt manus. Det har Inferno också.
Robert Langdon är dock en intressant karaktär. Det är kul som publik att sitta och föröka läsa mysterierna med honom. Och det är ju för att han är så smart. Hans intelligens gjorde de annars så stela Da Vinci-Koden och Angels & Demons dugliga för ett ögonblick. 
Men... i Inferno har Robert Langdon minnesförlust. Han minns ingenting och man sitter där och tänker "Jaha... så hur ska han lösa mysteriet och få filmen intressant nu då?".
Vad som gjorde föregående filmer intressanta finns inte längre. Robert Langdon förvandlas från supersmart till idiot 50% av filmens speltid. Och där sitter vi och försöker lösa mysteriet själva i detta röriga manus. Yepp...lycka till med det.
Och med "röriga manus" menar jag verkligen RÖRIGA MANUS. Plotthål efter plotthål och man sitter där och undrar om det inte är man själv som har minnesförlust. 
Langdons hela minnesförlust-grej är rörig också. Och dum. Jag menar, i ena scenen kommer han inte ens ihåg vad han heter, för att i nästa scen komma ihåg lösenordet till sitt Gmail-konto. Visst du.
 
Actionscenerna är väl dugliga antar jag. Det är ett jäkla flängande överallt med en del jakt och skottkossningar. Det låter underhållande, jag vet. Men... nej. Visst, man lurar sig själv lite att bli underhållen av en vass biljakt eller nått ett par minuter. Men sen säger en karaktär någonting dumt och man kommer genast på att det här inte alls är en bra film egentlingen.
 
I slutändan är detta en mycket svag uppföljare till en redan svag uppföljare. Det är ett jäkla flängande och tempot är ganska högt. Och det borde man ju underhållas av. Men det gör man inte. Robert Langdon har fortfarande minnesförlust, och även om han kommer på saker och ledtrådar allt eftersom räcker det inte till för att man ska orka lägga ner sig nog att lösa mysteriet själv.
 
Sammanfattning
Ron Howard-floppar börjar bli så vanliga att man slutat bli nyfiken på hans nästa projekt.
Och Inferno var inget undantag. Detta är ett extremt rörigt och långtråkigt mysterie-äventyr där filmens huvudkaraktär inte är rolig att följa. Minnesförlusten och hur de lade upp det kändes väldigt oplanerat och oigenomtänkt. Varje plotthål följdes upp av ett annat och man slutade bry sig. 
Jag vet att det finns en bok till om Langdon. Låt oss hoppas att den klarar sig undan en misslyckad filmatisering.
 
Jag ger "Inferno" 3/10
 
 
Undrar du någonting eller bara vill säga HEJ är du välkommen att droppa av en kommentar i boxen nedanför!
 
Ha en fortsatt trevlig dag!
 
// Nicke
 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: