Stranger Things

Netflix nails it again: Stranger Things (2016- )
 
 
I rollerna: Winona Ryder, David Harbour, Finn Wolfhard, Millie Bobby Brown, Gaten Matarazzo, Caleb McLaughlin, Natalia Dyer, Charlie Heaton, Cara Buono & Matthew Modine
Skapare: Matt & Ross Duffer
Genre: Drama, Mysterium, Skräck
 
Kortfattad handling
När en ung pojke försvinner måste hans mor, en polischef och hans vänner konfrontera skrämmande krafter för att få honom tillbaka.
 
Recension
Det går bra för Netflix nu. Inte så mycket lycka med originalfilmerna ännu, men efter den ena lyckade TV-serien efter den andra har vi nu det här - Stranger Things. Det bästa Netflix hittills spottat fram.
 
Som taget direkt ur en oskriven Stephen King-bok briljerar serien med lysande suspens och mystik. Det är sant. Om jag inte redan vetat att detta var en sprillans ny serie hade jag varit övertygad om att Stephen King skrivit boken det baserats på och att Steven Spielberg regisserat det. På 80-talet.
Tonen bara skriker 80-tal. Allt från regi, till kostym, till scenografi, till soundtrack - solklart 80-tal. Jag menar, kolla bara textstilen på titeln. 
 
Och i normala fall ska det vara mycket svårt att prångla fram en originell storyidé och samtidigt hylla 80-talets filmjättar. Men inte för Stranger Things. Nej. Nej, här har de lagt ner sig betydligt mer än vanliga 80-tals-throwbacks för att undvika klyschor och annat krafs. 
Storyn är mycket originell och välplanerad. Och mystisk. Ooh, man sitter som fastklistrad och blir mer och hooked för varje minut. 
Och skådespelet är makalöst bra. Välkommen tillbaka, Winona Ryder. Det var ett tag sedan man såg henne i toppform. Men vilket bättre sätt att träda tillbaka in i rampljuset än med en dunder och brak-prestation? Här folk, har vi en garanterad Emmy- och Golden Globe-kandidat. Var så säkra. 
Och David Harbour är med också. En skådespelare jag alltid tyckt inte fått den uppmärksamhet han förtjänat. Men så behöver jag inte tycka längre. Det här är hans bästa prestation hittills och äntligen börjar folk inse vad bra han är. 
 
Något som dock kan vara lite avskräckande för vissa, mig inkluderad, är att huvudpersonerna är barn. Alltså inte tonåringar. Barn. Och man vet ju hur det brukar gå med barn i filmer och serier... Inget vidare, oftast. 
Men jag kan glatt konstatera att det bästa i hela serien är just barnen. There, I said it. 
De tre vännerna till pojken som försvunnit är svinbra.
Och det bästa utav allt - de pratar som barn pratar på riktigt. Vad jag menar med det är att barns dialog oftast ändras i filmer och serier. Dels för att undvika en högre åldersgräns, men också för att stela kostymnissar med grått hår inte tycker att barn ska använda fula ord eller dra vuxnare referenser. Men NEWS FLASH! Barn pratar inte som Barnen i Bullerbyn.
Nu säger jag ju inte att 8-åringar håller låda som Louis C.K. Men de pratar i alla fall som barn gör. Slänger lite småhäftiga referenser till varandra, retas smart och svär lite. Och jag älskar att det visades.
Och det finns en karaktär till. En liten flicka. En lite flicka som ger seriens mest övertygande och klockrena insats. Utan att knappt säga ett ord vann hon över mig efter bara 5 minuter.
 
 
Men jag säger inget mer. Inget spoil. Se för dig själv och du kommer förstå vad jag snackar om.
 
 
Sammanfattning
Ja, Netflix har gjort det igen.
En av de mest spännande och intressanta nya TV-serier på länge.
80-talets Stephen King möter 80-talets Steven Spielberg.
Jag höll recensionen kort och valde att inte gå in på handling. Det är för att jag vill att du ska titta och se för dig själv. Det är värt det.
Om jag bara fick en rekommendation att ge under veckan är "Stranger Things" mitt val. 8 avsnitt av väl spenderad tid. Se det. Du kommer inte ångra dig.
 
 
Ha en fortsatt trevlig dag!
 
// Nicke
 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: