Jönssonligan - Den perfekta stöten

Sjukt vågad reboot, remake eller vad man nu ska kalla det: Jönssonligan - Den perfekta stöten (2015)
 
 
I rollerna: Simon J. Berger, Alexander Karim, Torkel Petersson, Susanne Thorson, Jens Hultén & Andrea Edwards
Regi: Alain Darborg
Manus: Piotr Marciniak & Alain Darborg
Genre: Action, Komedi, Äventyr
 
Kortfattad handling
Charles-Ingvar Jönsson sätter ihop ett team brottslingar för att hämnas på de som dödade hans farbror.
 
Recension
Jag är ett stort fan av Jönssonligan. Alltså vi snackar STORT fan. Jag skulle förmodligen kunna quota samtliga filmer baklänges - i sömnen.
Så när denna reboot/remake eller vad man nu ska kallade det annonserades höll jag på att gå i taket. I min värld kunde inte detta hända. Det fanns inte. Men dum som man är hittar man sig självklart likt förbannat i biosalongen och bereder sig på katastrofal tortyr av en älskad franchise.
 
...men så blev det inte.
 
Jag vet, det är konstigt. Att köra Jönssligan-grejen igen ska bara inte gå. 
Men vad de gör är att göra Jönssonligan till "sitt eget". De kör liksom sin egen grej samtidigt som de "lånar" namn, ytliga karaktärsdrag och kända repliker från den gamla filmserien. 
Hade filmen inte hetat "Jönsssonligan" hade den ändå varit anledningen till ett kliv upp i trappan för svensk filmindustri. Det är sådana här typ av filmer vi behöver i Sverige. Filmer fylld av action, suspens, origalitet och en mix av komedi och spänning som inte beror på Gunvald Larsson.
 
För trots gamla karaktärer som Charles-Ingvar Jönsson, Vanheden och Dynamit-Harry, som antingen kommer glädja hardcore Sickan-fans eller få dem att maratontitta 80-talsserien i ren protest, är detta en underhållande kuppfilm som aldrig saktar ner eller får åskådaren att tröttna. Det blir aldrig tråkigt helt enkelt.
 
Jag gillade... nej, jag älskade att de inte försökte vara som originalserien. De körde sitt eget race och fimpade slapstick-komedin och ersatte det med geniunt spännande thrillermaterial.
Och samtidigt som det är spännande och dramatiskt måste det finnas humor inkluderat - för det heter ju trots allt Jönssonligan. Och mot alla odds fixar filmen att placera tillräckligt mycket humor för att man ska kunna identifiera det som en "Jönssonliganfilm", men samtidigt inte heller så lite humor att det bara skulle kunnat vara "vilken film som helst".
 
Jag blev absolut förvånad och tvingas nu äta upp mina ord för allt hemskt jag sagt om denna, till synes, vidriga idé om att reboota en av mina mest nostalgiska filmserier genom tiderna. 
Jag erkänner, jag hade fel. Och jag måste bara avsluta med att skohorna in en världigt forcerad "asvlutningsreplik". Jag är ledsen, men jag måste:
 
- Lysande Sickan!
 
Sammanfattning
Vem kunde tro att jag skulle sitta här och tala gott om den film jag spenderade större delen av 2014 med att hata blanka idén utav.
Det känns lika overkligt att säga det som det var att gå ut från biosalongen med ett leende läpparna. Men "Jönssnligan - Den perfekta stöten" var bra. Riktigt bra till och med. 
Jag kommer fortfarande titta tillbaka på origialserien med en nostakgiskt sjungande fågel i öronen. Men jag är härmed öppen för fler uppföljare och erkänner mig slagen av teamet bakom den här filmen. 
Bra jobbat!
 
Jag ger "Jönssonligan - Den perfekta stöten" 7/10
 
 
Har du förslag på en film/serie du skulle vilja ser en recension på? Let me know!
 
Ha en fortsatt trevlig dag!
 
// Nicke
 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: