Melodifestivalen 2014

 
Oväntat ämne?

- Ja, jag håller med. Eftersom detta är en filmblogg är väl Melodifestivalen inte det man förväntas att läsa om. Men jag tänkte ändå förska få in lite mer realityserier o.s.v. i bloggen. Det sänds ju ändå på TV och mycket ses av en stor del av den svenska befolkningen. Så varför inte? Det är inte som att reality-tv kommer ta över filmrecensionerna. 

Detta är ingen recension. Jag ska bara snacka lite kort om vad jag tycker om programet - och göra lite reklam för en bekants band som ska delta.

 

Melodifestivalen

För er som inte visste det är jag själv musiker. Jag är uppväxt en musikalisk släkt och har därför sysslat med detta sedan jag lärde mig gå. Jag har spelat trummor i över 10 år och även studerat musik på gymnasiet. Så de flesta brukar nästan förutsätta att jag uppskattar melodifestivalen. Men så är det inte riktigt...

- Visst, jag gillar konceptet med en musiktävling för både kända och okända artister som tävlar för att gå vidare till en internationell tävling. 

 

Vad jag däremot inte tycker om är stilen och låtarna. Dels för att just schlager och dagens radiopop ger mig sura uppstötningar, men också för att kompetenta artister som jag i vanliga fall skulle gillat i stort sett förstör sin stil genom att låta någon annan skriva låten. Jag tycker det skulle vara en mycket bättre tävling om artisterna själva skrev sina låtar. Att ge en annan låtskrivare fria tyglar över min stil skulle jag som artist inte alls tycka om. 

Och att artisterna måste anpassa sig efter svenska folket för att vinna röster är förstår man ju. Men det känns bara så fel att det är så. Och att det sedan ska stå en omusikalisk kostymnisse bredvid och säga "Jo, men så gör vi, det blir bra TV det!" gör inte min syn på tävlingen bättre.

 

 Vad som däremot är ett stort plus är att Sverige äntligen vågat släppa den nostalgiska delen och istället välkommnat nya stilar istället för att skicka vidare samma skit varje år. Inte för att dessa stilar tilltalar mig speciellt mycket. Men nya stilar är bättre än att åter igen rösta fram en schlager till vinnare som gör att vi hamnar ännu längre ner i resultatlistan i ESC, bara för att vi väljer att skicka samma tröttsamma och utdöda genre år efter år. 

 

Jag brukar inte titta på Melodifestivalen. Jag gjorde det jämt när jag var yngre (och inte förstod bättre). Men i år ska jag fan i mig titta. Inte för att jag vaknade upp en vacker dag efter att ha fått en släng av mellofeber eller upptäckt att Christer Björkman är oerhört charmig...

- Nej, jag ska titta för att en bekant ska delta med sitt band. Och inte vilket band som helst. Han deltar med sitt metalband. Metal i melodifestivalen som framförs av en kille jag känner - det var inte vad man trodde skulle hända i första taget!

Så nu känner jag ju mig nästan obligerad att göra lite reklam för bandet. Skämt åsido, reklamen gör jag med nöje!

 

 

Bandet heter "Outtrigger" och slog igenom på Youtube med sin metalcover på förra årets vinnare, Robin Stjernberg's låt "You". De tävlar i melodifestivalens tredje deltävling, 15 Februari i SVT1, med låten "Echo" som garanterat kommer får pensionärerna att sätta kakorna i halsen.

- Outtrigger är svinbra, så jag tvivlar inte ett ögonblick på att melodifestivalen bara är början. Kör hårt nu!

 

Och även om du inte skulle tycka om metal så tycker jag absolut att du ska kika in deras eminenta cover som just nu har över 400 000 visningar på Youtube. Du kommer inte ångra dig.

 
 
 
 
Ja, detta var ju ett lite annorlunda inlägg. Men jag ska som sagt försöka skriva lite mer om TV som inte nödvändigtvis behöver var en film eller en TV-serie. Jag tror det kan vara en kul grej att börja med.
Och melodifestivalen kommer jag absolut titta på i år, dock endast för att jag råkar känna en av artisterna. Jag planerar t.om att rösta, vilket jag aldrig någonsin skulle gjort annars. 
 
Och jag hoppas självklart att även du lägger en röst på Outtrigger!
Förutom Youtube så hittar du dem även på Facebook, Spotify, Instagram och Twitter. 
 
Ha en fortsatt trevlig dag!
 
// Nicke
 

Film på bio

 
Film är bäst på bio sägs det, och det kan ju absolut stämma. 
Jag, som den stora filmfanatikern jag är, tycker självklart om det. Men vad du kanske inte visste är att jag nästan aldrig går på bio. Det är faktiskt såpass sällan att jag inte gått på bio mer än 20 gånger i mitt liv.
- Ja, det är faktiskt sant, sorgligt nog. Under mina 20 år här på jorden har jag alltså bara gått och sett 20 filmer på en biograf. 
En av anledningarna är såklart att jag inte började uppskatta film på allvar förrän sent 2012. Men inte ens då, när jag började uppskatta vad fantastiskt det var, gick jag på bio - och jag vet faktiskt inte varför. 
 
En sak som hållit mig borta ifrån biosalongerna är att jag aldrig hittat någon att gå med, och särskilt inte regelbundet. En gång i halvåret med en polare - absolut. Men flera gånger på ett halvår - kommer inte på fråga.
Och att gå dit själv har det inte funnits en tanke på!
- Förrän nu.
 
I december 2013 gick jag och såg "The Hobbit: The Deasolation of Smaug" på bio. 
- Jag hittade ingen att gå med men kände att jag verkligen var tvungen att se den. Så jag gick dit själv och upptäckte att det inte alls var någon fara att sitta ensam i biosalongen. Det var som att sitta hemma framför vilken film som helst, med enda skillnaden att det satt främmande männikor runt omkring. Men en bäcksvart sal och en (förhoppningsvis) bra film som avleder främlingarnas uppmärksamhet gör att man inte tänker på de som sitter omkring.
 
Jag kan inte förändra att jag hittills inte gått på alls mycket bio, men jag kan gottgöra det!
Mitt mål är att, under 2014, se minst 20 filmer på bio - en uppgift som jag är relativt säker på att jag kommer fixa.
För en ungefär en vecka sedan såg jag "The Wolf of Wall Street" och på söndag ska jag se "Philomena". Därefter är det bara 18 st kvar. Det kommer gå som smort detta!
 
Och bara för skojs skull så ska jag skriva upp det fjuttiga antalet filmer jag sett på bio under mina 20 år och även vilket år jag såg dem. Det är väldigt glest mellan åren, eftersom mitt filmintresse förr inte var speciellt stort. Och det är en väldigt blandad skara med allt från skitfilmer till riktiga mästerverk:
 
 
* Pokémon: The Movie 2000 (2000)
 
* Pokémon 3: The Movie (2001)
 
* Spider-Man (2002)
 
* Spy-Kids 3D: Game Over (2004)
 
* Herbie Fully Loaded (2005)
 
* Robots (2005)¨¨
 
* Harry Potter and the Half-Blood Prince (2009)
 
* The Hangover: Part II (2011)
 
* The Girl with the Dragon Tattoo (2011)
 
* Skyfall (2012)
 
* Taken 2 (2012)
 
* The Dark Knight Rises (2012)
 
* The Hobbit. An Unexpected Journey (2012)
 
* Django Unchained (2013)
 
* Oblivion (2013)
 
* Now You See Me (2013)
 
* Monica Z (2013)
 
* The Hobbit: The Desolation of Smaug (2013)
 
* 12 Years a Slave (2013)
 
* The Wolf of Wall Street (2014)
 
 
Jag är inte solt över att ha sett så lite. Men det här året ska det fan i mig bli ändring! Nu när jag äntligen upptäckt att det är helt okej att gå på bio ensam ska jag se varenda film jag är nyfiken på. 
 
 
Imorgon kommer ett oväntat inlägg, på lördag en ny uppdatering av filmsamlingen och på måndag får ni min recension av "Philomena".
 
Ha en fortsatt trevlig dag!
 
// Nicke
 

Cube

Get ready to get your mind blown: Cube (1997)
 
 
I rollerna: Maurice Dean Wint, David Hewlett, Nicole de Boer, Nicky Guadagni, Andrew Miller & Julian Richings
Regi: Vincenzo Natali
Manus: André Bijelic, Vincenzo Natali & Graeme Manson
Genre: Mysterium, Sci-Fi, Thriller
 
Kortfattad handling
Sju främlingar med mycket varierande persoligheter och egenskaper blir ofrivilligt placerade i en oändlig labyrint fylld med livsfarliga dödsfällor.
 
Recension
Detta är utan tvekan en av de skummaste filmerna jag sett på mycket länge. Det är en sådär där film där man lider av konstant mindfuck under hela speltiden.
Den konstanta känslan av att inte veta vad fan som försegår och som gör att man måste sitta och gissa sig fram genom allt kan vara riktigt spännande.
- Jag personligen brukar vara ett fan av sådant, och i "Cube" fick jag verkligen uppleva äkta mindfuck.
Man skulle kunna säga att "Cube" skulle vara resultatet om "Saw" och "The Cabin in the Woods" fick ett barn.
 
Vad som däremot är ett klart minus är de okända skådespelarna ock deras klena skådespelarinsatser. Vi möts av en hel del överspelande och mycket dumma repliker som inte alls levereras med några känslor värt att hurra för.
Kan man tänka bort detta och istället bara fokusera på alla knepiga scenarion är man nog garanterad en rolig filmupplevelse. Men jag, som inte kan rå för att haka upp mig på uselt skådespel, hade det mindre trevligt och fick upplevelsen lite förstörd av detta.
 
Men att säga att de livsfarliga fällorna, känslan att gissa sig fram och vara totalt ovetande inte var underhållande skulle vara att ljuga. 
Och detta är trots sina brister det mest unika sci-fi-mysteriet jag sett på mycket länge. 
 
Ska du se "Cube" rekommenderar jag att du ser den ensam, i ett mörkt rum och utan att bli avbruten. Då kommer den ge bäst effekt. Det gjorde den i alla fall på mig!
 
Sammanfattning
En unik sci-fi med intressant koncept gav en sjukt spännande upplevelse.
Jag skulle inte säga att jag hädanefter skulle favoritsera filmen på något sätt. Men gillar du myserier, att behöva gissa sig fram och lida av en total mindfuck rekommenderar jag absolut att du kollar upp filmen.
 
Jag ger "Cube" 7/10
 
 
Har du ett föslag på en film/serie du vill att jag ska recensera? Let me know!
 
Ha en fortsatt trevlig dag!
 
// Nicke