A Good Day to Die Hard

Vem är du och vad har du gjort med John McClane?: A Good Day to Die Hard (2013)
 
 
I rollerna: Bruce Willis, Jai Courtney, Sebastian Koch, Yuliya Snigir, Radivoje Buvic & Cole Hauser
Regi: John Moore
Manus: Skip Woods
Genre: Action
 
Kortfattad handling
John McClane reser till Ryssland för att hjälpa sin till synes egensinniga son Jack, bara för att upptäcka att Jack är en CIA-agent som arbetar under cover. Detta leder till att de måste sammarbeta mot de hänshyslösa skurkarna.
 
Fördelar
Filmen har överdriven men cool action. Så om man kan tänka bort allt annat absurt nonsens som försegår skulle detta vara en helt acceptabel actionfilm. 
- Men det kan man inte,
 
Nackdelar
Var i helvete är John McClane?
När man går in i en Die Hard-film är det den älskade superpolisen John McClane man först förväntas att se.
- I "A Good Day to Die Hard" finns inte John McClane. Det står att det är han, men det är bara inte det. Det enda jag såg var en 57-årig Bruce Willis.
Den John McClane vi alla lärt oss älska under fyra filmer är totalt bortblåst. Den kaxiga attityden är borta, de minnesvärda replikerna är borta och hela introduktionen om var han hållt hus sedan förra filmen existerar inte ens. - Det var bara en gammal Bruce Willis i bild. Så förväntar du dig att se en cool action med John McClane - titta på någon annan Die Hard-film...
 
Går vi sedan över till story blir det inte bättre här.
Manuset är otroligt töntigt, lamt och överdrivet. För det första känns filmen väldigt "liten". Vad jag menar med det är att det inte händer någonting. Allt är bara en enda stor överdriven biljakt med en over the top-action som inte är av denna värld. Det är så överdrivet att det inte finns någon spänning. Vad som kunde varit njutbar ögongodisaction blir ingenting annat än absurt nonsens som man sitter och önskar ska ta slut.
- Det SER coolt ut. Men det känns inte. 
 
Mitt tredje stora problem med filmen är att den är lat, förutsägbar och långtråkig. 
- De få one-liners vi bjuds på är varken smarta eller roliga och inte skämten heller för den delen. Där jag borde ha skrattat suckade jag istället. Och relationshistorien mellan John McClane och hans son är inte intressant. Om någonting är den mer irriterande än allt annat. 
- Och jag köpte verkligen inte Jai Courtney som hans son. Skådespelet var dåligt, karaktären var kass och hans insats var helt enkelt inte bra.
 
Vem är skurken då undrar ni.
- Ja, det undrar jag också. Det finns faktiskt ingen. Eller, det finns en...eller två...eller tre...men det är ingen som sticker ut. Ingen hyser något hot eller ger intrycket av att ens vara farliga. De "var bara där" och spelade skurkar utan att bli ihågkommna när de väl försvunnit ur bild.
 
Varför kan folk inte bara förstå. Det var meningen att den här filmserien skulle dö med Live Free or Die Hard. För Die Hard- seriens skull hoppas jag nästan att det kommer en 6:e men regissör och manusförfattare som vet vad de håller på med. Die Hard-serien förtjänar att dö med ett värdigt slut itsället för att sluta med den här jävla smörjan.
 
Sammanfattning
I vanliga fall skulle jag säga "vill du bara se cool action är detta något för dig", men jag kan inte göra det här utan att ljuga. Jag tror verkligen inte att ens de som bara vill se action skulle uppskatta den här filmen. 
Med andra ord - "A Good day to Die Hard" är värdelös.
 
Jag ger "A Good Day to Die Hard" 2/10
 
 
Ja, det var det. Har du någon fråga eller ett förslag på en film du vill att jag ska recensera? Let me know!
 
Ha en fortsatt trevlig dag!
 
// Nicke
 
 
 
 
 

The Way Way Back

Exakt så bra jag trodde att den skulle vara: The Way Way Back (2013)
 
 
I rollerna: Liam James, Steve Carell, Toni Collette, Sam Rockwell, Allison Janney, AnnaSophia Robb & Maya Rudolph
Regi: Nat Faxon & Jim Rash
Manus: Nat Faxon & Jim Rash
Genre: Drama, Komedi
 
Kortfattad handling
Den blyga 14-årigen Duncan åker på semester med sin mamma, hennes elaka pojkvän och hans dotter. Efter att ha svårt att passa in bildar Duncan en oväntad vänskap med Owen, chefen för vattenparken Water Wizz.
 
Fördelar
Jag misstänker att det är få av er som överhuvudtaget hört talas om den här filmen förut. Jag har i alla fall längtat efter den sedan jag läste beskrivningen och såg rollistan.
- "The Way Way Back" är en ett fantastiskt drama med mycket diskret humor och relaterbar handling. Den är även mycket välskriven och perfekt regisserad.
 
Vad gäller skådespelet är jag imponerad. Det komiska geniet Steve Carell spelar ett riktigt arsle - och gör det sjukt bra. Karaktären var en sådan idiot att jag hatade honom från början till slut. 
- Men jag älskade däremot Steve Carells prestation. Här visar han klart och tydligt att han inte bara kan spela komiska nollor.
Och jag är även imponerad av Liam James som spelar 14-årige Duncan. Jag belv inte helt såld på hans insats, men helt klart överraskad.Jag hade väldigt lätt att relatera till hans personlighet och känna med karaktären.
- Och hatten av för Sam Rockwell som Owen. Han var så bra, så fruktansvärt bra. Väldigt rolig och även han väldigt lätt att relatera till.
 
Och storyn är superb. Jag kände och relaterade till Duncan, Owen och hatade resten. Alla är idioter. Hans mamma, mammans pojkvän, hans dotter, hans vänner och dotterns vänner.
- och i en vanlig film skulle jag hatat att jag hatade dem. Men här älskade jag det eftersom det var meningen att jag skulle hata dem.
 
Detta är en mycket fin berättelse. 
 
Nackdelar
Nej.
 
Sammanfattning
Denna fina berättelse är både dramatisk och rolig. Den innehåller både glädje och hat, sorg och lycka och i stort sett alla känslor du kan tänka dig. Manuset är mycket välskrivet och filmen i sig imponerande regisserad. Den är inte för alla, men jag skulle verkligen rekommendera att du kollar upp den!
 
Jag ger "The Way Way Back" 9/10
 
 
Ja, det var det. Har du någon fråga eller ett förslag på en film du vill att jag recenserar? Let me know!
 
Ha en fortsatt trevlig dag!
 
// Nicke

This Is the End

Sjukt. Sjukt sjuk: This Is the End (2013)
 
 
I rollerna: James Franco, Seth Rogen, Jay Baruchel, Jonah Hill, Craig Robinson, Danny McBride & Emma Watson
Regi: Seth Rogen & Evan Goldberg
Manus: Seth Rogen & Evan Goldberg
Genre: Komedi, Fantasy
 
Kortfattad handling
När de är på fest hos James Franco ställs Seth Rogen, Jay Baruchel och många andra kändisar inför jordens undergång.
 
Fördelar
Är det något jag verklugen gillar i en film är det när kändisar spelar sig själva. Jag tycker det är smart, roligt och det får ofta kändisar att framstå som idiotversionen av sig själva.
- Då detta är precis vad som händer i filmen blir allt otroligt mycket mer intressant.
 
Den här filmen är otroligt sjuk. Sjuka skämt, sjuka dialoger och sjuka sidor av kändisar. Många av skämten är vulgära och vågade, vilket passar mig ganska bra i smaken. Jag gillar när filmskapare vågar trampa över linjen av vad som räknas som "socialt acceptabelt".
Seth Rogen och Evan Goldberg gör detta mycket väl.
 
Vad jag älskade mest med alltihop var alla filmreferenser. Alla kändisar referar konstant till andra filmer de varit i på riktigt och driver med varandra om saker som i verkligheten är sanning. 
- Är du en filmfanatiker som jag kommer du älska alla filmreferenser i filmen. Det var sjukt kul och en smart väg att gå med ett koncept som detta.
 
Och alla kändiscameos är underbara. Jag tänker inte spoila för er vilka det är eftersom överraskningen att se alla var bland det bästa i hela filmen. 
- En måste jag dock nämna. Det går inte att utelämna en sådan fantastisk och absurd prestation.
Michael Cera äger filmen, eller i alla fall de få scener han är med i. Han är hög som ett hus och ett totalt arsle mot alla han kommer i närheten av. Jag skrattade hejdlöst så fort han var i bild, vilket jag absolut tror att även du kommer göra.
 
Detta var en cool idé för en film. Men allt var inte perfekt.
 
Nackdelar
Som jag nämnde inna så tycker jag om när kändisar spelar idiotversionen av sig själva. Det blir oftast mycket roligt. 
- Här dock...tycker man inte om någon. Innan undergången ens hade börjat önskade jag livet ur varenda kändis i hela filmen. Alla var bara så jävla dumma och elaka. De var helt enkelt svin och jag tyckte verkligen inte om någon av dem. 
 
Och ibland var som sagt humorn helt fantastisk och passade mig perfekt i smaken. Men mestadels, i alla fall i andra halvan av filmen, var humorn raka motsatsen av vad jag gillar.
- Istället för den smarta humorn som innehöll filmreferenser och klippska kommentarer förvandlas allt till smaklösa Scary Movie-skämt. Allt blev barnsligt, löjligt och rent av äckligt.
- Det var som om Seth Rogen och Evan Goldberg skrev och regisserade första halvan av filmen medans andra halvan skrevs av någon som verkligen inte förstår sig på komedi.
 
Det blev för mycket helt enkelt. Vad som kunde varit en mycket originell och smart komedi drogs istället alldelses för långt och blev väldigt dum och barnslig.
 
Sammanfattning
Är du ett fan av film och inte främmande för tidigare filmer som dessa kändisar varit med i kommer du älska alla referenser och kommentarer i filmen.
Mycket av filmens humor var väldigt rolig, men allt kan inte sluta lyckligt. 
Tyvärr tyckte jag verkligen inte om filmens andra akt, vilket förstörde.
 
Jag ger "This Is the End" 6,5/10
 
 
Ja, det var det. Har du någon fråga eller ett förslag på något du vill att jag recenserar? Let me know!
 
Ha en fortsatt trevlig dag!
 
// Nicke