John Carter

Jag har en dålig historik med Taylor Kitsch. Kan den här filmen få mig att ändra uppfattning: John Carter (2012)
 
 
I rollerna: Taylor Kitsch, Lynn Collins, Samantha Morton, Willem Dafoe, Thomas Haden Church, Mark Strong, Ciarán Hinds, Dominic West & Daryl Sabara
Regi: Andrew Stanton
Manus: Andrew Stanton, Mark Andrews & Michael Chabon
Genre: Action, Adventure, Fantasy
 
Kortfattad handling
En krigsveteran transporteras av en olyckshändelse till Mars där han stöter på fem meter höga gröna barbarer och en prinsessa i desperat behov av hjälp.
 
Fördelar
Så, jag gick in med extremt låga förväntningar. Jag hade förväntat mig en "wannabe-sagan om ringen" typ av film som inte når upp till folks förhoppningar.
 
- Men "John Carter" var faktiskt en helt okej äventyrsfilm.
 
Huvudpersonen John Carter spelas av Taylor Kitsch (som jag inte förlåtit på grund av det hemska skådepelet han bjöd på i "Battleship").
- Men hej och hå, vad mycket bättre han var i den här filmen. Här är han en badass krigsveteran med en hård personlighet och mycket krut i kroppen.
Replikerna var inte lika utdöda som i "Battleship" utan faktiskt riktigt bra. 
Visst, en del repliker och dialoger var väldigt töntiga, men fortfarande bra utförda.
Bravo Taylor Kitsch!
 
Så John Carter hamnar alltså på Mars.
- Och jag tyckte scenografin och själva miljön var riktigt snygg. Det var som jag hade förväntat mig, men samtidigt inte alls. 
Det kändes som om de kastat in "Stargate", "300" och något actionfyllt sci-fi-spel i en och samma film.
- I normala fall skulle det ha betytt "Fy, vilket jävla röra".Men i "John Carter" var det faktiskt ganska coolt. Förvånande coolt.
Vi möts av stora rymdskepp, gröna rymdvarelser (som ser ut som vandrande pinnar...?) och män i rustning och Y-Front.
- Jag vet, jag vet, det låter dåligt. Men skenet kan bedra!
 
Jag tyckte om kameraarbetet. Här existerar inga skakiga kameror. Även i de vildaste jakterna med rymdskepp, monster och fan och hans moster följar kameran lätt med i vad som händer och får med i stort sett varenda detalj. Riktigt bra kamera!
 
Karaktärsmässigt är det också en bra film. Man bryr sig om de flesta karaktärerna vi stöter på.
Lynn Collins spelar Prinsessan Dejah Thoris och ja, hon var väl bra. Det var inte så att hennes skådespel slog med med hör och häpna, men hon var ändå bra.
Willem Dafoe röstar de gröna monsterns ledare Tars Tarkas och gör det jättebra! Willem Dafoe är alltid bra!
Och såklart Taylor Kitsch som John Carter.
Men min favoritkaraktär i filmen är en liten outsider. 
- På Mars har de, istället för hundar, några andra konstiga varelser. På något sätt fick John Carter en "s.k hund" till sin...och jag älskade den! Frambringade mycket skratt och glädje!
 
Till en början sitter jag med tankarna att filmen är menad för barn. Ända tills John Carter hugger huvudet av en sådan där grön typ.
 
- "Oh...den kanske inte är till för barn trots allt...? My misstake."
 
Kort och gott: Jag blev överraskad av "John Carter"!
 
Nackdelar
Filmen börjar lite stapplande utan att någonting riktigt händer. Vi får under en liten stund följa Daryl Sabara (ni vet ungen från Spy-Kids) vandra runt i John Carters hus och läsa ur hans dagbok. 
Under tiden han läser hör vi John Carters berättarröst och vi förstår då att hela filmen är skriven i dagboken. Lite cliché.
Vi får sedan se John Carters ankomst till Mars, men filmen står fortfarande stilla utan att någonting av intresse händer. Carter är inte van vid atmosfären på Mars och studsar därför runt som en jojo.
- Jag förstår det som att det skulle förställa vara roligt, men det ser bara väldigt töntigt och otrovärdigt ut. Och det är inte som att han studsar runt och ramlar en eller två gånger, utan snarare 85 gånger. 
 
- "Ja, tack! Vi har fattat att han studsar!"
 
Sedan är inte storyn speciellt lätt att följa om man inte fokusear ordentligt. Jag råkade titta bort i en minut och när jag tittade tillbaka fattade jag ingenting. 
Det är väldigt många namn, karaktärer och platser att hålla reda på. Såpass mycket att jag tvekar på att små barn skulle ha en chans att hänga med i svängarna.
Filmen följer flera olika händelser samtidigt som de byter mellan. Den var uppbyggt ungefär på samma sätt som "Sagan om Ringen" med oliks historier att följa. Skillanden är att Sagan om Ringens historier flyter ihop på ett smidigt sätt i slutet, medans John Carters historier blir till en enda gröt som är väldigt svår att förstå sig på.
 
Filmen s.k skurk var ett problem. Jag fick aldrig riktigt någon kontakt med honom och förstod aldrig om han var farlig eller vad det ondskefulla målet egentligen var. Han bara stod där med tre typer som alla såg ut som Lord Voldemort. 
De tre Lord Voldemortsen verkade vara oövervinnerliga gudavarelser från landet långt långt borta. De kunde transformera sig till vem som helst och flytta sig hur som helst. Och ändå dog de av ett enda pistolskott...? Kom igen! Lite bättre kan ni allt!
 
Vissa delar är också ptroligt förutsägbara, clichéartade, smöriga och töntiga - för att den är för små barn. Men som jag nämnde förut. John Carter hugger huvudet av en grön figur. Det var en ganska konstig scen, då den gröna figuren hade varit ett arsle henom hela filmen och helt plötsligt dör - bara "så där". Jag hade velat haft en större fight med mer mening än ett enda hugg.
 
Annars är "John Carter" riktigt bra.
 
Sammanfattning
Låga förväntningar gav mig förvåning och överraskning.
Filmen hade sina sidor med halvdana dialoger och stundtals förutsägbar story.
Dock en överraskande bra äventyrsfilm med bra skådespel, karaktärer, action och story.
 
Jag ger "John Carter" 7/10
 
Ja, det var det. Har du någon fråga eller förslag på en film du vill att jag ska recensera? Let me know!
 
Ha en fortsatt trevlig dag!
 
// Nicke
 

Halloween

Klassikern: Halloween (1978)
 
 
I rollerna: Donald Pleasence, Jamie Lee Curtis, Tony Moran, Nancy Kyes, P.J. Soles, Charles Cyphers, Kyle Richards & Brian Andrews
Regi: John Carpenter
Manus: John Carpenter & Debra Hill
Genre: Horror
 
Kortfattad handling
En psykotiskt mördare, som suttit inspärrad hela livet för mordet på sin syster, rymmer och börjar förfölja två tonårsflickor, samtidigt som hans läkare jagar honom runt gatorna.
 
Fördelar
Som ni kanske vet är jag inget fan av skräckfilmer. Men jag har ändå bestämt mig för att se ett par "klassiker" nu runt Halloween. Och varför inte börja med just "Halloween"?
 
Ja, "Halloween" var...mycket sämre än jag väntat mig.
- Dock fanns det några saker jag gillade.
 
Det fina med dessa klassiker är att de kan skrämma upp folk utan att behöva överanvända blod och saker som oväntat hoppar fram.
Bara signaturmelodin ger någon slags otrevlig vibb så fort den spelas. Det är heller inte nödvändigt med specialeffekter som verkligen överanvänds i dagens skräckfilmer.
 
I "Halloween" användes olika ljussättningar för att skapa skrämmande scener. Trots att 50% av filmen utspelade sig på dagtid kunde ljuset och ljudet spela ögonen ett spratt.
 
"Vänta nu! Var det där ett ansikte jag just såg?"
- Utan dyra specialeffekter, vilket jag gillade.
 
Filmen har en simpel och hållbar story.
"Ett psyko som smyger runt i buskarna och väntar på att få mörda". Ganska standard.
Och mördaren säger adrig ett enda ord eller visar sitt ansikte, vilket också är standard för en film som den här. 
Standard, men hållbar.
 
Skådespelet finns det inte mycket att säga om.
Jamie Lee Curtis genombrottsroll. Hon gjorde det okej. Lite livlösa dialoger, men helt okej.
Men den bästa karaktären i filmen var Dr. Sam Loomis (Donald Pleasence) som alltså spelade mördarens läkare.
 
Karaktären var trovärdig och dialogerna intressanta.
 
Annat har jag inte att säga. Jag tyckte "Halloween" var en besvikelse, då jag hade förväntat mig mycket mer.
 
Nackdelar
Redan i introt går allt fel.
 
Vi får följa scenen från mördarens ögon, vilket även 1978 inte är speciellt nytt. 
Problemet är bara att scenen håller på i EVIGHETER.
- Mördaren går runt i trädgården, står stilla, går lite till, står stilla, går in i huset och STÅR ÄNNU MER STILLA! 
Vi får se två ungdomar ligga och kyssas på en soffa - men de säger inte ett ord. Mördaren står STILLA och tittar på dem i kanske två minuter tills de förvinner. Och gissa vad han gör då?
 
- HAN STÅR STILLA...IGEN!
Det dröjer kanske fem minuter innan det klassiska intromordet begåtts (och de fem minutrarna kändes snarare som 15 minuter).
- Så redan efter introt var jag totalt ointresserad.
 
Och det blir inte bättre ju längre filmen går.
Regissören har valt en kamerateknik som tydligen går ut på att följa karaktärerna tills de går ur bild - trots att de går på en 60 meter lång trottoar!!!
- Vad i helvete ska det vara bra för? Att tvingas se ett par personer gå en 100 meter lång sträcka bygger inte direkt upp spänningen.
 
Och sedan förtår jag inte meningen med att mördaren, vars ansikte vi aldrig ser, ska andas så högt han kan HELA TIDEN. 
- Jag förstår att det är till för att åskådarna ska förstå att han iaktar karaktärerna. Men det blir lite väl överdrivet när andetagen låter som någon som försöker blåsa ut en stor majbrasa.
 
Seddan blev jag inte rädd heller. Om en skräckfilm inte skrämmer mig, som är en riktig fegis, så har den inte lyckats som skräckfilm.
- Jag kanske ryckte till någon enstaka gång. Men den är ingenting mot t.ex "The Shining", där jag var konstant livrädd rakt igenom.
 
Sammanfattning
Bra och enkel story, behagligt skådepel och intressant val av ljus och ljud,
 
Det är som sagt en klassiker. Hata mig hur mycket ni vill - MEN: En usel kamerateknik med alldeles för långa scener med folk som bara går gjorde att jag fann filmen ytterst tråkig.
 
Jag ger "Halloween" 5/10
 
Ja, det var det. Har du någon fråga eller förslag på en film du vill att jag ska recensera? Let me know!
 
Ha en fortsatt trevlig dag!
 
// Nicke
 
 
 
 
 
 

The Cabin in the Woods

Mycket oväntad: The Cabin in the Woods (2012)
 
 
I rollerna: Kristen Connolly, Chris Hemsworth, Anna Hutchison, Fran Kranz, Jesse Williams, Richard Jenkins, Bradley Whitford, Brian White, Amy Acker & Tim De Zarn
Regi: Drew Goddard
Manus: Joss Whedon & Drew Goddard
Genre: Horror, Mystery, Thriller
 
Kortfattad handling
Fem vänner åker till en stuga i skogen där de får uppleva mer än de väntat sig.
 
Fördelar
Okej. Jag vet inte riktigt hur jag ska lägga upp den här utan att spoila någonting. Det är nästan omöjligt men...
 
För att sammanfatta "The Cabin in the Woods" med ett ord: OVÄNTAD
Man tycker ju att "fem vänner som åker till en öde stuga mitt ute i ingenstans" borde vara ganska förutsägbart - man har ju redan sett det 1000 gånger? Eller?
 
- Nej, du har inte sett det 1000 gånger, om ens en enda gång. "The Cabin in the Woods" är väldigt egen och unik. Mer kan jag inte säga utan att spoila...jag vill, men kan inte.
 
Vad jag däremot kan berätta är att den inte är som alla andra. "The Cabin in the Woods" nästan förklarar de typiska karaktärerna som finns i varenda jävla skräckfilm nu för tiden.
"den dumma blondinen", "pundaren", "den tuffa killen", "den snälla killen" och "den oskyldiga flickan".
- Dessa finns i stort sett i varenda skräckfilm om ungdomar som blir slaktade när de åker ute i ödemarken. De finns i "Friday the 13th", "Nightmare on Elm Street", Texas Chainsaw Massacre" o.s.v. 
 
Skillanden är att "The Cabin in the Woods" förklarar och nästan driver om/med dessa karaktärer. Det var snyggt gjort och jag fann den väldigt underhållande. 
 
Sedan är inte skådespelarna lika dåliga och retarderade som i alla andra liknande skräckfilmer. Kristen Conolly, Chris Hemsworth, Anna Hutchison, Fran Kranz och Jesse Williams. Alla relativt okända (utom Hemsworth).
- Jag tyckte de porträtterade "de typiska karaktärerna" mycket bättre än vad dumma tonåringar skulle gjort i en "vanlig meningslös skräckfilm". 
 
När jag sett klart filmen visste jag inte vad jag skulle tycka. Men när jag sedan började tänka djupare gick det upp för mig att den faktiskt var riktigt bram just för att den skilljer sig så mycket mot de klassiska skräckfilmerna. Den är vänligt oväntad och oförutsägbar.
 
Mycket mer kan jag tyvärr inte säga utan att spoila. Jag kan lägga in ett ord för Richard Jenkins som också var med i filmen. Dock kan jag inte säga vad han har för roll. Det får du ta reda på själv, genom att se filmen.
 
Nackdelar
Alltså...hfukrfefmek...vad svårt det är att skriva om den här. Jag vill ju inte spoila för er som inte sett den!
 
Men i alla fall: I klassiska skräckfilmer som "Friday the 13th" kommer det en tid i filmen då människor dör varannan minut, det blir kaos och allt spårar ur. 
- Detta händer i "The Cabin in the Woods" också - väldigt mycket faktiskt. Så mycket att jag började undra om det var meningen att man skulle skratta åt det.
 
Jag kan inte säga mer än att det spårar ur så mycket att det blir komiskt. Detta gjorde att jag inte riktigt visste om jag gillade filmen eller inte.
 
- Jag kom fram till att jag gillade den. 
 
Inledningen var som väntat lite smådryg och det tog lite för lång tid innan det hände någonting. Det var ett minus.
 
Det fanns saker jag ogillade och saker jag tyckte de kunnat gjort annorlunda:
- MEN JAG KAN INTE SÄGA DET UTAN ATT SPOILA!! Helvete.
 
Ni får helt enkelt bara ta och se filmen!
 
Sammanfattning
Jag tänker göra som ovan och sammanfatta filmen i ett enda ord:
 
- OVÄNTAD!
 
Jag ger "The Cabin in the Woods" 6/10
 
Ja, det var det. Har du någon fråga eller förslag på en film du vill att jag ska recensera? Let me know!
 
Ha en fortsatt trevlig dag!
 
// Nicke