Kung Fu Panda 3

Genomgående bra trilogier är sällsynt, men inga problem för Po: Kung Fu Panda 3 (2016)
 
 
Röster: Jack Black, Dustin Hoffman, Bryan Cranston, Angelina Jolie, Seth Rogen, J.K. Simmons, Lucy Liu, David Cross, Kate Hudson, James Hong & Jackie Chan
Regi: Alessandro Carloni & Jennifer Yuh Nelson
Manus: Jonathan Aibel & Glenn Berger
Genre: Animerat, Action, Äventyr
 
Kortfattad handling
Under hans fortsatta "legendariska äventyr av awesomeness" står Po nu inför två enormt episka, men olika hot: Ett övernaturligt och ett lite närmare sitt hem.
 
Recension: 
Kung Fu Panda är en av få animerade filmserier som faktiskt fortfarande håller måttet.
Medan filmserier som Madagascar, Ice Age och Shrek spottar ut halvtaskiga uppföljare undan för undan lyckas på något sätt denna klantpanda med sina. 
Det är ingen Toy Story-klass såklart, men utav de tre filmer vi fått är ingen av dem direkt dålig, utan hyfsat bra rakt igenom. 
 
Så även Kung Fu Panda 3. Storyn är ganska bra. Lite uttjatat blir det ju dock, eftersom det roliga i början var att han inte kunde Kung Fu utan bara var en tjock klantig panda i kortbyxor. 
I film två och nu i tre kan han Kung Fu och då blir lätt storyn lite samma sak om igen. "Han bemästrar konsten men det kommer en större fara långt bortifrån". Så lite klyschigt och tradigt samma-samma är det, men överlag lyckas faktiskt filmen knyta an den röda tråden från film 1 och 2.
 
 Och något Kung Fu Panda alltid har lyckats med är skurken. Figuren ges alltid stor karaktär med dup och är tillräckligt skräckinjagande för att vi ska bry oss.
Och filmerna är alltid roliga. Och inte bara för att Po är en klumpig panda, utan humorn är också mer smart på sina ställen. I Kung Fu Panda 3 var humorn dock lite 50-50. En del var bra, andra föll platt. 
Men något man inte får glömma bort är att det ju mest är till för barnen. Så även om vi vuxna rynkar pannan när Po drattar på arslet nedför ett tak så det säger "tjong" så kommer barnen skratta åt det. 
 
Sammanfattning
Kung Fu Panda 3 är en bra och värdig tredje installation i vad som har blivit en genomgående bra filmserie som både barn och vuxna kan uppskatta. Med andra ord, du kommer inte behöva sitta och fippla med telefonen som du ser den med ditt barn. 
Humorn var duglig. Jag skrattade mig inte ur fåtöljen direkt, men överlag var den kul. Lite feel good-humor.
Filmen visar bra hur karaktären Po växt som person i jämförelse med första filmen och rundar av en bra trilogi på en fint sätt.
 
Jag ger "Kung Fu Panda 3" 6,5/10
 
 
Lämna gärna en kommentar och följ mig på Instagram & Twitter: @nickdaniels93
 
Ha en fortsatt trevlig dag!
 
// Nicke
 

Fantastic Beasts and Where to Find Them

Tillbaka till J.K. Rowlings underbara värld: Fantastic Beasts and Where to Find Them (2016)
 
 
I rollerna: Eddie Redmayne, Katherine Waterston, Alison Sudol, Dan Fogler, Ezra Miller, Jon Voight & Colin Farrell
Regi: David Yates
Manus: J.K. Rowling
Genre: Fantasy, Äventyr
 
Kortfattad handling
Författaren Newt Scamanders äventyr i New York's hemliga gemenskap av häxor och trollkarlar. Utspelar sig 70 år innan Harry potter läser sin bok "Fantastic Beasts and Where to Find Them" i skolan.
 
Recension
Äntligen. Som man har längtat. Efter många års väntan kastas vi ännu en gång in i J.K. Rowlings underbara värld. Magi så långt ögat når. 
Om ni inte visste det så är jag ett riktigt megafan av Harry Potter. Jag har läst alla böcker många gånger och sett filmerna säkert 17 gånger vardera och skulle helt klart halla mig en Harry Potter-know-it-all. Slå mig i ett Harry Potter-quiz om du kan... 
 
Det enda som orade mig lite innan var att man kanske inte skulle kunna relatera lika mycket till filmen eftersom karaktärerna vi älskar inte är med här. Men äsch, jag var allt orolig helt i onödan. För att ännu en gång få sitta i biosalongen och mötas av underliga varelser, trollstavar, trollformler och hela tjottaballongen - det var fantastiskt. 
Och filmens handling är bra. Det märks dock att detta är en film som mest är här för att "sätta upp" kommande filmer. Detta var, precis som den första HP-filmen, en filmseries början. Mycket introduktioner och sådant. Vad jag däremot gillade med det var att filmen förutsätter att man sett Harry Potter-filmerna innan. Vi slipper får reda på trollkarlsvärldens historia, backstory osv och slungas istället rakt in i handlingen. 
 
Filmens regi, effekter och kameraarbete är ljuvligt. Allt från svepande kamera till visuella nytänkande effekter. Davis Yates (som stod för regin till de 4 senaste HP-filmerna) är helt klart rätt man för jobbet. 
Känslan har de också fått till. Inte bara kanslan av trollkarlsvärlden. Även känslan 1920's New York. Mycket trovärdigt. 
Och alla skådespelare gör ett bra jobb. Framför allt Eddie Redmayne. Jag köpte honom som Newt Scamander redan efter första repliken. Och välkommen tillbaka till rampljuset, Dan Fogler. Jag har alltid sett honom som en väldigt underskattad skådespelare. Kul att han får glänsa lite igen. 
 
Jag måste bara varna er lite också. Gå inte in i filmen i tron av att få se en cameo of Dumbledore eller referenser till personen Harry Potter. För det kommer inte hända. Detta är varken en uppföljare eller ett prequel. Det är bara en film som tar plats i samma universum som Harry Potter. 
Vad som däremot finns är referenser och pikar till Hogwarts och samma magiska värld. Om som ett Potterfan gick det inte obemärkt förbi. 
 
Sammanfattning
J.K. Rowling och David Yates gör det igen. 
Ännu en film som nästan får en att tro att det faktiskt finns trollkarlar och häxor på riktigt. 
Det var underbart att får uppleva trollkarlsvärlden igen, och mer intressant att det utspelar sig i New York istället för i Storbritannien. 
Jag levde mig in i handlingen med en gång och tycker att filmen gjode ett bra jobb med att visa att man inte behöver känna igen karaktärer för att uppskatta samma älskade värld fast i en annan film och tidsperiod. 
Den har nu satt sitt avtryck och jag förutspår att kommande filmer kommer vara ännu mer episka. 
 
Jag ger "Fantastic Beasts and Where to Find Them" 8,5/10
 
 
Lämna gärna en kommentar i boxen nedanför!
 
Ha en fortsatt trevlig dag!
 
// Nicke
 

Inferno

Tom Hanks tillbaka som Robert Langdon i en tredje gången gillt-flopp? Yepp...: Inferno (2016)
 
 
I rollerna: Tom Hanks, Felicity Jones, Omar Sy, Irrfan Khan, Sidse Babett Knudsen & Ben Foster
Regi: Ron Howard
Manus: David Koepp
Genre: Action, Äventyr, Crime
 
Kortfattad handling
När Robert Langdon vaknar upp på ett italiensk sjukhus med minnesförlust slår han sig samman med Dr. Sienna Brooks, och tillsammans måste de tävla mot klockan för att stoppa en dödlig global plot.
 
Recension
The Da Vinci Code (2006), Angels & Demons (2009) och nu alltså Inferno (2016). Den tredje boken av Dan Brown att bli ännu en misslyckad filmatisering. 
Jag är inget fan av varken Da Vinci-Koden eller dess uppföljare. Jag tycker de är långtråkiga, gråa och har taskigt manus. Det har Inferno också.
Robert Langdon är dock en intressant karaktär. Det är kul som publik att sitta och föröka läsa mysterierna med honom. Och det är ju för att han är så smart. Hans intelligens gjorde de annars så stela Da Vinci-Koden och Angels & Demons dugliga för ett ögonblick. 
Men... i Inferno har Robert Langdon minnesförlust. Han minns ingenting och man sitter där och tänker "Jaha... så hur ska han lösa mysteriet och få filmen intressant nu då?".
Vad som gjorde föregående filmer intressanta finns inte längre. Robert Langdon förvandlas från supersmart till idiot 50% av filmens speltid. Och där sitter vi och försöker lösa mysteriet själva i detta röriga manus. Yepp...lycka till med det.
Och med "röriga manus" menar jag verkligen RÖRIGA MANUS. Plotthål efter plotthål och man sitter där och undrar om det inte är man själv som har minnesförlust. 
Langdons hela minnesförlust-grej är rörig också. Och dum. Jag menar, i ena scenen kommer han inte ens ihåg vad han heter, för att i nästa scen komma ihåg lösenordet till sitt Gmail-konto. Visst du.
 
Actionscenerna är väl dugliga antar jag. Det är ett jäkla flängande överallt med en del jakt och skottkossningar. Det låter underhållande, jag vet. Men... nej. Visst, man lurar sig själv lite att bli underhållen av en vass biljakt eller nått ett par minuter. Men sen säger en karaktär någonting dumt och man kommer genast på att det här inte alls är en bra film egentlingen.
 
I slutändan är detta en mycket svag uppföljare till en redan svag uppföljare. Det är ett jäkla flängande och tempot är ganska högt. Och det borde man ju underhållas av. Men det gör man inte. Robert Langdon har fortfarande minnesförlust, och även om han kommer på saker och ledtrådar allt eftersom räcker det inte till för att man ska orka lägga ner sig nog att lösa mysteriet själv.
 
Sammanfattning
Ron Howard-floppar börjar bli så vanliga att man slutat bli nyfiken på hans nästa projekt.
Och Inferno var inget undantag. Detta är ett extremt rörigt och långtråkigt mysterie-äventyr där filmens huvudkaraktär inte är rolig att följa. Minnesförlusten och hur de lade upp det kändes väldigt oplanerat och oigenomtänkt. Varje plotthål följdes upp av ett annat och man slutade bry sig. 
Jag vet att det finns en bok till om Langdon. Låt oss hoppas att den klarar sig undan en misslyckad filmatisering.
 
Jag ger "Inferno" 3/10
 
 
Undrar du någonting eller bara vill säga HEJ är du välkommen att droppa av en kommentar i boxen nedanför!
 
Ha en fortsatt trevlig dag!
 
// Nicke