Stranger Things

Netflix nails it again: Stranger Things (2016- )
 
 
I rollerna: Winona Ryder, David Harbour, Finn Wolfhard, Millie Bobby Brown, Gaten Matarazzo, Caleb McLaughlin, Natalia Dyer, Charlie Heaton, Cara Buono & Matthew Modine
Skapare: Matt & Ross Duffer
Genre: Drama, Mysterium, Skräck
 
Kortfattad handling
När en ung pojke försvinner måste hans mor, en polischef och hans vänner konfrontera skrämmande krafter för att få honom tillbaka.
 
Recension
Det går bra för Netflix nu. Inte så mycket lycka med originalfilmerna ännu, men efter den ena lyckade TV-serien efter den andra har vi nu det här - Stranger Things. Det bästa Netflix hittills spottat fram.
 
Som taget direkt ur en oskriven Stephen King-bok briljerar serien med lysande suspens och mystik. Det är sant. Om jag inte redan vetat att detta var en sprillans ny serie hade jag varit övertygad om att Stephen King skrivit boken det baserats på och att Steven Spielberg regisserat det. På 80-talet.
Tonen bara skriker 80-tal. Allt från regi, till kostym, till scenografi, till soundtrack - solklart 80-tal. Jag menar, kolla bara textstilen på titeln. 
 
Och i normala fall ska det vara mycket svårt att prångla fram en originell storyidé och samtidigt hylla 80-talets filmjättar. Men inte för Stranger Things. Nej. Nej, här har de lagt ner sig betydligt mer än vanliga 80-tals-throwbacks för att undvika klyschor och annat krafs. 
Storyn är mycket originell och välplanerad. Och mystisk. Ooh, man sitter som fastklistrad och blir mer och hooked för varje minut. 
Och skådespelet är makalöst bra. Välkommen tillbaka, Winona Ryder. Det var ett tag sedan man såg henne i toppform. Men vilket bättre sätt att träda tillbaka in i rampljuset än med en dunder och brak-prestation? Här folk, har vi en garanterad Emmy- och Golden Globe-kandidat. Var så säkra. 
Och David Harbour är med också. En skådespelare jag alltid tyckt inte fått den uppmärksamhet han förtjänat. Men så behöver jag inte tycka längre. Det här är hans bästa prestation hittills och äntligen börjar folk inse vad bra han är. 
 
Något som dock kan vara lite avskräckande för vissa, mig inkluderad, är att huvudpersonerna är barn. Alltså inte tonåringar. Barn. Och man vet ju hur det brukar gå med barn i filmer och serier... Inget vidare, oftast. 
Men jag kan glatt konstatera att det bästa i hela serien är just barnen. There, I said it. 
De tre vännerna till pojken som försvunnit är svinbra.
Och det bästa utav allt - de pratar som barn pratar på riktigt. Vad jag menar med det är att barns dialog oftast ändras i filmer och serier. Dels för att undvika en högre åldersgräns, men också för att stela kostymnissar med grått hår inte tycker att barn ska använda fula ord eller dra vuxnare referenser. Men NEWS FLASH! Barn pratar inte som Barnen i Bullerbyn.
Nu säger jag ju inte att 8-åringar håller låda som Louis C.K. Men de pratar i alla fall som barn gör. Slänger lite småhäftiga referenser till varandra, retas smart och svär lite. Och jag älskar att det visades.
Och det finns en karaktär till. En liten flicka. En lite flicka som ger seriens mest övertygande och klockrena insats. Utan att knappt säga ett ord vann hon över mig efter bara 5 minuter.
 
 
Men jag säger inget mer. Inget spoil. Se för dig själv och du kommer förstå vad jag snackar om.
 
 
Sammanfattning
Ja, Netflix har gjort det igen.
En av de mest spännande och intressanta nya TV-serier på länge.
80-talets Stephen King möter 80-talets Steven Spielberg.
Jag höll recensionen kort och valde att inte gå in på handling. Det är för att jag vill att du ska titta och se för dig själv. Det är värt det.
Om jag bara fick en rekommendation att ge under veckan är "Stranger Things" mitt val. 8 avsnitt av väl spenderad tid. Se det. Du kommer inte ångra dig.
 
 
Ha en fortsatt trevlig dag!
 
// Nicke
 

Suicide Squad

Hypen har varit enorm: Suicide Squad (2016)
 
 
I rollerna: Will Smith, Margot Robbie, Jared Leto, Viola Davis, Joel Kinnaman, Jai Courtney, Adewale Akinnouye-Agbaje, Jay Hernandez, Adam Beach, Cara Delevingne & Ike Barinholtz
Regi: David Ayer
Manus: David Ayer
Genre: Action, Äventyr, Komedi, Fantasy
 
Kortfattad handling
En hemlig myndighet rekryterar fängslade superskurkar till att utföra farliga uppdrag i utbyte mot nåd.
 
 
Recension
Jag brukar alltid anstränga mig för att slippa dras med i all överdriven hype när det kommer till superhjältefilmer och går därför oftast in i dessa med relativt små förhoppningar. Självklart vill jag att det jag ser ska vara bra. Men jag höjer filmen inte till skyarna innan jag ens satt mig i salongsstolen.
Med det sagt, ville jag verkligen tycka om Suicide Sqaud. Och trots att jag gick in i den med medelmåttiga förhoppningar lyckades jag ändå bli besviken.
För det här var ju filmen som skulle lyfta DC i kamp med ärkerivalen Marvel. Så efter mediokra "Man of Steel" och "Batman v Superman" trodde man ju verkligen att det skulle lyckas den här gången. Men så blev det ju inte riktigt...
 
Men det börjar bra. Första halvtimmen är svinbra. De okända (för den stora massan) karaktärerna presenteras med lite backstory och jag blev genast intresserad. Lite framstressat blir det dock eftersom vi ska "lära känna" många nya karaktärer på så kort tid. Detta gör att egentligen bara en av de nya ansiktena ges någon form av djup till sin karaktär. De andra bara presenteras lite kort och liksom bara "är". 
Men det var kul att se nevertheless. 
Och David Ayer har prickat humorn rätt. I jämförelse med andra DC-filmer känns den här med roande. De flesta skämten träffar rätt istället för att kännas felplacerade. 
Och rollsättningen är super. Will Smith dödar som Deadshot. Perfekt casting. Och Margot Robbie är exakt lika perfekt som Harley Quinn som man förväntat sig. 
 
Över till mina problem med filmen. 
Allvarligt talat var det en enda stor jävla röra. En kanon konceptidé - men väldigt svagt skrivet manus. 
Som sagt, första halvtimmen är grym. Karaktärer introduceras och bilder skapas. Och när vi kommer till "huvudhandlingen" och själva uppdraget Squaden dragits ihop för - då faller allt samman.
Det är bara så fruktansvärt rörigt. Karaktärer gör saker som inte fungerar eller passar in, handlingen blir struttig och klippningen är off. Den konstiga klippningen får mig att tro att regissören filmat MYCKET MER material än vad vi får se i den färdiga filmen. Det kändes liksom som att det fattades saker emellan scener. 
Och actionscenerna är inte imponerande. Inga fräna kameratrick eller häpnansväckande sekvenser för att få publiken att kippa efter andan.
Jag hade tråkigt i biosalongen. 
 
Okej, nu kommer vi till mitt största problem med filmen: Skurken.
Detta är någonting som vi aldrig på förhand får veta vem det är. Det visades aldrig i trailern. Så om du inte vill veta innan vem som är vår supervillain kan du skippa över den här delen. 
SPOILERVARNING FÖR DEN SOM INTE VILL VETA VEM FILMSKURKEN ÄR. SCROLLA I SÅDANA FALL NED TILL DÄR DET STÅR "SLUT PÅ SPOILERS". DU HAR BLIVIT VARNAD!
 
Jag har väntat med att prata om Jokern hitills. För det första: Jared Leto är fantastisk som Jokern. En ny tolkning som funkade. Han var det bästa i hela filmen.
Men okej, så vi får aldrig riktigt veta vem skurken är från trailern. Vi bara antar att det är Jokern, eftersom han typ målats upp som det i över ett år. Men så är det inte. Jokern är med i filmen, men han har liksom sin egen agenda vid sidan om.
Skurken i Suicide Squad är "Enchantress". Och detta är den kanske svagaste supervillain hittills inom DC's ramar.
Enchantress är en häxa. Och nog för att superhjältefilmer inte håller sig för att kasta in övernaturliga varelser i sina filmer. Men någonstans får fan gränsen gå. 
Plötsligt förvandlas en mörk men humoristisk hyfsad comic book-rulle till något hämtat direkt ur en B-fantasy.
Det passade inte in, det var klyschigt, förutsägbart och skådespelet var cheesy.
Jag gick från att underhållas av nya fäscha karaktärer till att klia mig i skallen och undra vad fan det var frågan om. 
Jag är övertygad om att filmen skulle blivit dubbelt så bra om de hade gått på Jokern som skurk istället för Enchantress. För Enchantress funkade inte alls och det slarvigt skrivna manuset lyste igenom något fruktansvärt på vissa ställen. It didn't make sense...
 
SLUT PÅ SPOILERS!
 
Suicide Squad är inte lika dålig som Man of Steel och Batman v Superman. Men det kunde ha varit fan så mycket bättre.
Deadshot, Harley Quinn, Jokern, Boomerang och Amanda Waller porträtterades grymt. Ingenting att klaga på där. Joel Kinnaman var tyvärr lite träig.
 
Filmen hade stor potential - och sumpade den.
 
Sammanfattning
Inledningen var grym. Jag gillar att mötas av nya karaktärer och gilla dessa. Och den var rolig. Humorn prickades mestadels in rätt och man skrattade ofta. 
Vissa sekvenser var coola men verkligen inget spektakulärt man kommer ihåg efteråt. 
Men överlag var detta en ren besvikelse. Manuset var slappt och slarvigt, klippningen var totalt off emellanåt och den stora payoffen vi så gärna ville ha kom aldrig. Filmen lyfter aldrig och förblir ganska banal och lättglömd.
Den är inte usel. Den var OK och är nog en film man skulle kunna sitta och glo på om man har supertråkigt en regnig onsdag. Men jag skulle skippa den på bio om jag var du.
 
Jag ger "Suicide Squad" 6/10
 
 
Har du en fråga eller bara vill säga HEJ? Lämna gärna en kommentar i boxen nedanför!
 
Ha en fortsatt trevlig dag!
 
// Nicke
 

The Finest Hours

Baserad på en sann historia. Bra casting. Grym trailer. Inte en chans att den är tråkig. Eller...?: The Finest Hours (2016)
 
 
I rollerna: Chris Pine, Casey Affleck, Ben Foster, Eric Bana, Holliday Grainger, Kyle Gallner, John Ortiz, John Magaro & Graham McTavish
Regi: Craig Gillespe
Manus: Scott Silver, Paul Tamasy & Eric Johnson
Genre: Action, Drama, Historia
 
Kortfattad handling
År 1952. Kustbevakningen gör ett vågat räddningsförsök utanför Cape Cod när ett oljetankfartyg förstörs under en snöstorm.
 
Recension
Januari-filmer brukar vara lite avskräckande. När en film får release i janurari kan det tyda på att studion inte tror på filmen. Så med den känslan gav jag mig in i den med förväntningar att se något katastrofalt.
Till filmens cred är den inte som en typisk rutten januari-film brukar vara. Den är inte jättedålig. Men... 
 
...tråkig.
 
Filmen är baserad på en bok (som är baserad på en sann historia) som jag inte läst. Därför vet jag inte hur bra filmen förhåller sig till grundmaterialet. Men enligt mig ska man inte behöva jämföra. En film är en film. En bok är en bok. Två olika saker med olika metoder för att berätta samma historia på olika sätt. That's it.
Med det sagt får jag känslan av att filmen skohornar in mycket onödigt i den så annars häpnansväckande händelsen.
 
Filmen styrs av tre olika storys. 
1. Filmens hjälte Bernie Webber och hans crew ombord räddningsbåten
2. Maskinisten Ray och resten av besättningen ombord på det sjunkande oljetanksfartyget
3. Bernie Webbers oroliga förstmö
 
Och det är egentligen bara en av dessa storylines som fungerar, och det är Casey Affleck's story ombord på oljetanken. Det är där de intressanta händelserna utspelar sig. Det borde inte vara så, men så är det. Det var där jag kände att jag blev mest underhållen. Det var intressant, det var spännande och jag kände mest för karaktären.
Scenerna med Bernie's flickvän som oroligt vankar runt hemma i byn och bistert målas upp som "den där hjälplösa tjejen som ska vara hemma medan mannen är ute och gör manliga saker" funkar inte alls. Det är bara grått och långtråkigt. Och onödigt. Lite som om filmskaparna inte riktigt trodde på att kvinnor skulle gå och se filmen om de inte skohornade in en romans mitt i allt.
 
Men storyn som SKULLE ha underhållt mig mest är ju den på räddningsbåten. Kustbevakningen med vår hjälte som tappert styr båten genom meterhöga vågor och...tar av sig flytvästen (?) för att visa att han minsann inte tänker ge upp. 
Det här är ju huvudhandlingen och jag borde ha varit mer intresserad än jag var. Problemet är att huvudkaraktären och hans tremanna-crew inte är speciellt intressanta och inte ges något vidare djup som behövs för att man ska bry sig om dem. Visst, båtscenerna med de höga vågorna var coola och det såg snyggt ut. Men samtidigt satt jag där och kände att jag inte skulle bli direkt ledsen om vågen slog ned och bröt sönder hela båten.
 
Och däri är hela problemet. Huvudstoryn är inte intressant nog att bära filmen. 
 
Sammanfattning
Det är inte jättedåligt, nej. Men det är långtråkigt.
En film om den mest heroiska räddningsinsatsen i historien? Det borde ha varit amazing. 
Istället har vi det här. Filmskaparna lyckas förmedla spänning i Casey Affleck's scener ombord på oljetankfartyget. Men resten av filmen...mjeee.
När romansen är skohornad och filmhjälten inte ges någon vidare karaktär mer än en medioker personlighet är det ett ganska hopplöst fall...
 
Jag ger "The Finest Hours" 5/10
 
 
Om du har tips, frågor, inputs eller bara vill säga HEJ är du välkommen att lämna en kommentar!
 
Ha en fortsatt trevlig dag!
 
// Nicke